Påven: Rättvisa måste inspireras av visdom, kärlek och barmhärtighet

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Leo XIV framförde en djupgående reflektion över begreppet rättvisa och dess funktion i ett tal till kyrkliga och civila jurister som deltog i jubelårsfirandet för rättsväsendet, lördagen den 20 september.

Grundläggande dygd

I sitt tal till de församlade pilgrimerna på Petersplatsen, betonade påven Leo att rättvisa är nödvändig, både för en ordnad utveckling av samhället och som en grundläggande dygd som inspirerar och vägleder varje kvinnas och mans samvete. Han påminde om den bibliska uppmaningen att älska rättvisa och undvika ondska och den traditionella definitionen av rättvisa som att ge var och en vad han eller hon har rätt till. Rättvisa, förklarade påven, förenar människans värdighet, hennes eller hans relation till andra och den gemensamma dimensionen av samexistens, med dess strukturer och gemensamma regler ... som sätter varje människas värde i centrum och som måste skyddas genom rättvisa inför olika former av konflikter, både i personliga och sociala relationer. Han påminde vidare att rättvisa framför allt är en dygd av en fast vilja att ge Gud och vår nästa vad som tillkommer dem.

Förlåtelsens kraft

Påven påminde om att evangeliet även talar om en högre rättvisa, som gör barmhärtigheten till nyckeln till tolkningen av relationer och leder till förlåtelse. Förlåtelsens kraft, sade han, är inneboende i kärleksbudet. Evangelisk rättvisa utmanar mänsklig rättvisa att alltid gå längre, eftersom den driver den mot försoning. Uppgiften att inte bara straffa det onda utan också reparera det, sade påven, är en krävande uppgift, men inte omöjlig för dem som åtar sig att leva ett oklanderligt liv. Han förklarade att verklig jämlikhet är möjligheten för alla att uppfylla sina ambitioner och se de rättigheter som är inneboende i deras värdighet, garanterade av ett system av gemensamma värderingar.

Klok, stark och måttfull rättvisa

De som arbetar inom rättsväsendet är idag kallade att söka efter de glömda värdena i samlevnaden och att vårda och respektera dem. Med hänvisning till Augustinus sade påven att rättvisa inte är rättvisa om den inte samtidigt är klok, stark och måttfull. Han insisterade på behovet av att tolka lagen med sanning och visdom. Påven fortsatte med att citera saligprisningen ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten” och sade att Jesus i den saligprisningen avsåg att uttrycka den andliga spänning som vi måste förbli öppna för: inte bara för att uppnå sann rättvisa, utan framför allt för att söka den, särskilt från dem som är kallade att tolka den under olika historiska omständigheter. Att hungra och törsta efter rättvisa, sade han, betyder att vara medveten om att det kräver personlig ansträngning att tolka lagen på ett så humant sätt som möjligt, men framför allt att belåtenhet endast kan uppfyllas i en större rättvisa, en rättvisa som överskrider enskilda situationer.

Lag och rättvisa

Påven Leo betonade att Jubelåret också inbjuder oss att reflektera över en aspekt av rättvisa som inte alltid betonas tillräckligt: nämligen verkligheten för så många länder och folk som hungrar och törstar efter rättvisa eftersom deras livsvillkor är så orättvisa och omänskliga att de är oacceptabla. Han tillämpade på världens nuvarande tillstånd Augustinus ord: ”Utan rättvisa kan staten inte styras; det är omöjligt att det finns lag i en stat där det inte finns sann rättvisa.” Och han betonade att rättvisa är den dygd som ger var och en sin rätt – inte bara människan, utan också Gud. Påven citerade återigen Augustinus: ”Därför är det som tar människor bort från Gud inte sann mänsklig rättvisa.

Påve Leo avslutade:

Må Augustinus krävande ord inspirera var och en av oss att alltid till fullo uttrycka rättvisan i tjänsten för folket, med blicken fäst på Gud, så att vi fullt ut kan uttrycka rättvisa, rätt och människors värdighet.