”Aldrig mer krig!” – Paulus VI:s ohörda och högaktuella rop
Andrea Tornielli
”Jamais plus la guerre, jamais plus la guerre!” Det har gått sextio år sedan Roms biskop Paulus VI riktade sitt nödrop för fred till FN i New York. Det var måndagen den 4 oktober 1965, världen hade tjugo år tidigare lämnat den enorma tragedin som andra världskriget innebar och var nu uppdelad i två block. En tid av dialog och upptining hade nyligen inletts, med de första försöken till överenskommelse om kontroll av kärnvapen.
Läs Paulus VI:s tal 4 oktober 1965
”Ni väntar på detta ord från oss”, sade påven Montini, ”som inte kan berövas sin allvar och högtidlighet: inte mot varandra, inte längre, aldrig mer! Det är främst för detta syfte som Förenta nationerna har bildats: mot krig och för fred!” Han tillade: ”Lyssna till de tydliga orden från en stor man som inte längre är bland oss, John Kennedy”, som proklamerade: ”Mänskligheten måste få ett slut på krigen annars så kommer krigen att sätta stopp för mänskligheten”. Kennedys omdöme avslöjar hela sin tragiska realism just i den mörka stund som världen genomlever just nu. Krisen för multilateralism och vid institutioner som FN är uppenbar för alla. Det tredje världskriget som bit för bit utkämpas och som påven Franciskus för över tio år sedan fördömde, verkar närma sig på ett olycksbådande sätt. Mänskligheten verkar ha förlorat minnet av det senaste förflutna. Vi översköljs av miljontals påstådda nyheter från den digitala eran som får oss att känna oss som den mest medvetna generationen, men vi är omgivna av falska nyheter, krigspropaganda och de skamliga intressena hos vapenproducenter och dödens köpmän.
Det brödrakrig som utkämpas mitt i det kristna Europa, utlöst av Rysslands angrepp på Ukraina, och det brödrakrig som utkämpas i det Heliga landet, utlöst av Hamas omänskliga terroristhandlingar och idag begås med omotiverat våld av den israeliska armén, är bara två av de många konflikter i världen som förblir bortglömda. Tragedin i Gaza, fängslandet och dödandet av gisslan, massakern av civilbefolkningen – tiotusentals barn, kvinnor, äldre – liksom de många civila offren för kriget i Ukraina är en skam, ett svart hål för världens moraliska samvete. Internationell och humanitär rätt tas upp och böjs efter den starkastes behag. Inför regenter som talar om krig, förbereder krig, investerar enorma summor i vapen, ekar den värnlöse påven från Brescias rop än idag, mer aktuellt än för sextio år sedan. Det är ord som är i samklang med folkets känslor - folket som är upprört över de dagliga massakrerna vi bevittnar - i hopp om att, istället för att ge efter för den mest vulgära krigspropagandan, finna dem som väljer diplomati, förhandlingar, kreativitet i förhandlingarna, förmågan att föra dialog och att gå nya vägar mot fred.
För att proklamera FN:s mål ville Paulus VI ”påminna om att miljontals människors blod och oräkneliga och oerhörda lidanden, meningslösa massakrer och förödande förstörelse bekräftar det förbund som förenar er, med en ed som måste förändra världens framtida historia: aldrig mer krig, aldrig mer krig! Fred, fred måste styra folkens och hela mänsklighetens öde!”. Låt oss inte glömma det, särskilt inte idag.
