Påve Leo XIV: ”Var hoppets väktare vid den tomma graven”

”Ni har kommit från världens alla hörn. Det påminner oss om att pilgrimsvandringen alltid har stått i ordens hjärta – en vandring till den Heliga Graven, men också en inre väg mot Kristus själv.”

Ett levande arv av tro och tjänst

Påve Leo XIV uttryckte sin uppskattning för ordens långvariga engagemang för de kristna i Heliga landet, särskilt genom stödet till det Latinska patriarkatet i Jerusalem.

Han nämnde bland annat hjälpinsatser under krig och kriser, stöd till skolor, universitet och sjukhus samt det diskreta men avgörande bistånd som ges till familjer som lever i utsatta situationer.

”Ni gör detta utan att söka uppmärksamhet”, sade påven. ”Ni visar att det att vaka över Kristi grav inte bara handlar om att skydda ett historiskt minnesmärke. Det handlar om att värna en levande kyrka, byggd av levande stenar – män och kvinnor som vittnar om den uppståndne Herren.”

Hoppets tre ansikten

Påven byggde sitt tal kring tre bilder på hoppet: förväntan, tjänst och mål.

Den första dimensionen, sade han, är den ”hoppfulla förväntan”. Att stanna vid Herrens grav är att på nytt tro på den Gud som håller sina löften, även när världen tycks domineras av våld och orättvisor.

”Ni är kallade att vittna om att livet segrar över döden, att kärleken segrar över hatet, att förlåtelsen segrar över hämnden och att nåden segrar över synden”, betonade han.

Påven uppmanade ordens medlemmar att låta leva sitt uppdrag som ”trons väktare”, inte bara över platser utan över människors hjärtan. ”När världen blir orolig och rädd, behöver den höra ängelns ord på nytt: ’Var inte rädda. Han är inte här, han är uppstånden.’”

I hoppets tjänst

Den andra bilden av hoppet, fortsatte påven, finner vi hos kvinnorna som tidigt på påskdagens morgon gick till graven för att smörja Jesu kropp. ”De lät sig inte hindras ens av döden. Deras tro blev handling, deras kärlek blev tjänst.”

På samma sätt, sade han, fortsätter riddarorden sin tradition av barmhärtighet. Genom deras arbete tänds ljus i mörkret för människor som drabbats av våld, fattigdom eller förlust.

”I deras behov kan ni se de tecken på tiden som påve Franciskus talar om – tecken som ni förvandlar till tecken på hopp”, sade Leo XIV.

Hoppets mål

Den tredje dimensionen är den pilgrimsvandring som leder mot vårt yttersta mål. Påven beskrev bilden av Petrus och Johannes som springer mot den tomma graven på påskdagens morgon.

”De sprang inte förgäves”, sade han. ”De sprang för att åter finna tron på den uppståndne. Också ni, mina bröder och systrar, är pilgrimer på vägen mot Gud. Er närvaro i Rom är inte slutpunkten, utan en etapp på den vandring som leder till den eviga gemenskapen med Honom.”

Påven uppmanade riddarna och damerna att leva sina liv ”med den frihet och glädje som tillhör dem som vet att de är på väg mot evighetens horisont”.

”Framåt i det goda”

Mot slutet av sitt tal anförtrodde påve Leo XIV på nytt ordens medlemmar uppdraget att vara väktare vid Kristi grav – men också hoppets väktare i en sårad värld.

”Var väktare med förväntans hopp, med kärlekens iver och med den glädjefulla entusiasm som hör hoppet till,” sade han och citerade den helige Augustinus:

”Gå framåt, framåt i det goda. Vik inte av från vägen, vänd inte tillbaka, stanna inte.”

Påven avslutade med att ge sin apostoliska välsignelse och bad särskilt för alla medlemmar i orden, deras familjer och de troende i Heliga landet.

”Må den tomma graven alltid påminna er om att Gud håller sina löften. Där smärtan slutar, börjar hoppet.”