Påven Leo samtalar med synodens team och deltagare

Vatican News

Påven Leo XIV välkomnade omkring två tusen medlemmar av synodala team och deltagande organ - bland annat prästråd, pastorala råd och finansråd - som representerade stift/eparkier, nationer och kyrkor från hela världen. De samlades i Vatikanens audienshall tillägnad Paulus VI.

Fredagen den 24 oktober inleddes deras tre dagar långa pilgrimsfärd för Jubelåret med audiens hos påven Leo - en viktig händelse i genomförandefasen av de riktlinjer som framkom i slutdokumentet från den XVI:e ordinarie generalförsamlingen för biskopssynoden. Detta var också det första kollektiva ögonblicket i genomförandefasen, som syftar till att omsätta riktlinjerna i slutdokumentet i pastorala och strukturella val som är förenliga med kyrkans synodala karaktär. Samtidigt gav audiensen tillfälle att erkänna den värdefulla tjänst som dessa grupper och de människor som tjänar i dem utför, allt i syfte att bygga en mer synodal kyrka inom ramen för hoppets Jubelår.

Påven Leo, som som biskop i Chiclayo, Peru, och sedan som prefekt för dikasteriet för biskopar, var mycket engagerad i synoden om synodalitet, lyssnade uppmärksamt på en redogörelse från deltagarna, grupperade efter kontinent. Innan påven anlände hölls diskussioner om arbetet för att främja en mer synodal kyrka i ljuset av jubelåret med fokus på hopp, och fortsatte processen med andlig urskiljning och beslutsfattande genom att lyssna till den Helige Ande och varandra. I synodprocessen har fokus legat på att ”vandra tillsammans” genom att regelbundet samlas, föra dialog och rådgöra med varandra för att fatta pastorala beslut och ta itu med frågor som kyrkans församlingar står inför på ett sätt som är anpassat till de lokala förhållandena.

Påven Leo lyssnade på presentationer om synodprocessen från kyrkans verklighet på världens kontinenter. När det gäller Afrika påminde han om hur mission är nyckeln till den synodala kyrkan – att vara en lyssnande, missionerande kyrka som vittnar om Kristus och bygger broar mellan kulturer och religioner. Han berömde Afrikas gåvor i form av ungdom, familj och vitalitet, och uppmanade kyrkan att omfamna mångfald och främja fred, enhet och omsorg om skapelsen. Han påpekade också att varje lokal verklighet måste förstås och respekteras, och att det finns många sätt att vara kyrka utan att påtvinga en enda modell för kyrkans liv.

Efter att ha lyssnat till en rapport om Oceanien uttryckte påven sin förhoppning att kyrkan ska fortsätta att växa i gemenskap i synodalitetens anda. Han betonade det akuta behovet av konkreta åtgärder för att ta itu med globala frågor som klimatförändringar, fattigdom och orättvisa, och uppmanade kyrkan att modigt höja sin röst och efterleva påven Franciskus uppmaning i Laudato Si’ att aktivt ta hand om skapelsen och mänskligheten.

När det gäller Amerika erkände påven Leo splittringen mellan länder och inom samhällen samt behovet av synodalitet, lyssnande och dialog inom kyrkan och samhället. Han påpekade att fortlöpande utbildning av präster, biskopar och lekmän är avgörande för denna process, för att upprätthålla harmoni och gemenskap inom kyrkan.

När det gäller Mellanöstern noterade påven Leo hur mycket regionen behöver hopp och berömde de kristnas tro, mod och uthållighet, både de som stannar kvar i sina hemländer och de som lever i förskingringen, som sanna tecken på den Helige Andens närvaro. Han uttryckte också sin djupa tacksamhet och beundran för kyrkan i Asien och erkände dess uthållighet i att leva synodalitet mitt i språkliga, kulturella och ekonomiska utmaningar, samt dess vittnesbörd om tro i ett i huvudsak icke-kristet sammanhang.