Påven uppmanar till globala åtgärder mot migrationskrisen

Salvatore Cernuzio – Vatikanstaten

Påven Leo XIV uppmanar världen att inte förhålla sig passiv inför mänskligt lidande, särskilt när det gäller den pågående migrant- och flyktingkrisen. Han varnar för det han beskriver som ” maktlöshetens globalisering” – en attityd som sprider sig när vi blir likgiltiga inför andras lidande och tror att ingenting kan göras för att hjälpa.

I sitt tal den 2 oktober till deltagarna i den internationella konferensen ”Flyktingar och migranter i vårt gemensamma hem” som hålls på det påvliga universitetet Augustinianum, betonade påven Leo det akuta behovet av globala lösningar för att hantera migrationsfenomenet, som drabbar över 100 miljoner personer världen över. Konferensen, som anordnas av Villanova University, samlar experter från universitet, icke-statliga organisationer och samhällsorganisationer för att ta fram genomförbara planer för att hantera de strukturella orsakerna till migration.

Påven hänvisade till ett uttryck myntat av påven Franciskus – ”likgiltighetens globalisering” – och varnade för farorna med att bli ”orörliga, tysta och kanske bedrövade” som svar på oskyldiga människors nöd. En sådan uppgivenhet, sade han, kan leda till en farlig känsla av ”maktlöshet”, där vi inte ens längre försöker lindra andras lidande. I konferensens inledande session upprepades Franciskus uppmaning. Påven Leo uttryckte sin uppriktiga tacksamhet till arrangörerna av dessa dagars diskussioner, reflektioner och samarbete, samt till alla deltagare för deras bidrag. Ansträngningarna kommer att bidra till att starta ett treårigt projekt som bygger på fyra centrala pelare: ”Undervisning, forskning, service och stöd”. På så sätt ”svarar ni på påven Franciskus uppmaning till akademiska samfund att hjälpa till att tillgodose behoven hos fördrivna bröder och systrar genom att fokusera på områden inom er expertis”, sade påven Leo.

Människans värdighet

Dessa fyra pelare är en del av samma uppdrag: ”Att samla ledande röster från olika discipliner för att ta itu med de aktuella akuta utmaningar som det ökande antalet personer – som nu uppskattas till över 100 miljoner – som drabbats av migration och förflyttning utgör”, betonade påven. Han försäkrade deltagarna om sina böner för att arbetet ska leda till ”nya idéer och tillvägagångssätt”, där varje persons värdighet alltid står i centrum för alla lösningar.

Under ett tal nyligen om förslaget att ta upp projektet ”Gestures of Welcome” från Lampedusa på UNESCO:s lista över immateriellt kulturarv, påpekade påven att ett av de hinder som ofta stöter på när man tar itu med frågor av denna omfattning är den likgiltighet som både institutioner och individer visar. Franciskus talade om ”likgiltighetens globalisering ”, ”där vi blir så vana vid andras lidande att vi inte längre försöker lindra det” och detta kallade påven Leo XIV ”maktlöshetens globalisering ”, ”där vi riskerar att bli orörliga, tysta och kanske ledsna, i tron att ingenting kan göras åt oskyldigt lidande”.

Nej till ”maktlöshetens globalisering”

Precis som Franciskus främjade en ”mötets kultur” som ett botemedel mot likgiltighetens globalisering, måste ”även vi”, betonade påven Leo, ”arbeta för att möta maktlöshetens globalisering genom att främja en försoningens kultur”. Vi måste ”möta varandra genom att läka våra sår, förlåta varandra för det onda vi har gjort och också för det vi inte har gjort, men vars effekter vi bär”, sade påven Leo och citerade Franciskus. ”Detta kräver tålamod, en vilja att lyssna, förmågan att identifiera sig med andras smärta och erkännandet att vi har samma drömmar och samma förhoppningar.”

Påven Leo uppmuntrade deltagarna att hitta konkreta sätt att främja försoningsåtgärder och -politik, särskilt i regioner som fortfarande lider av konsekvenserna av långvariga konflikter. ”Det är ingen lätt uppgift”, medgav han, ”men om ansträngningarna för att åstadkomma varaktiga förändringar ska lyckas måste de omfatta sätt att beröra både hjärtan och sinnen.” När man utarbetar handlingsplaner är det också viktigt att komma ihåg att ”migranter och flyktingar kan vara goda vittnen till hopp genom sin motståndskraft och tillit till Gud”. Ofta behåller de sin styrka medan de söker en bättre framtid, trots många hinder som de stöter på.

Ser fram emot jubelårsfirandet för migranter

Nu då vi står inför det särskilda jubelårsfirandet för migranter och missioner uppmuntrade påven Leo till att lyfta fram förebilder för hoppet där vi verkar. ”På så sätt kan de inspirera andra och bidra till att utveckla strategier för att möta de utmaningar de själva mött i sina liv.”