Påven: Världen förändras om vi förändras

Tiziana Campisi - Vatikanstaten

Att hoppas innebär också att välja, och ”jubelåret är en tid av konkret hopp” under vilken det är möjligt att ”finna förlåtelse och barmhärtighet, så att allt kan börja på nytt”.Leo XIV förklarar detta för de 30 000 troende som idag, den 4 oktober, samlats på Petersplatsen för jubelårsaudiensen. Påven inleder sin katekes efter den sedvanliga rundan i sin vita jeep bland pilgrimerna och betonar att ”jubelåret också öppnar för hoppet om en annan fördelning av rikedomarna, om möjligheten att jorden tillhör alla, för i verkligheten är det inte så”.

I år måste vi välja vem vi ska tjäna, rättvisan eller orättvisan, Gud eller pengarna.

Den som inte väljer förtvivlar

Att välja leder till förändring, fortsätter påven, som sedan breddar perspektivet genom att påminna om att ”världen förändras om vi förändras”. Om pilgrimsfärden ”är ett val” som görs med avsikten att förändras, är det just därför som man under jubelåret passerar den heliga porten ”för att träda in i en ny tid”.

Att hoppas är att välja, för den som inte väljer förtvivlar. En av de vanligaste konsekvenserna av andlig sorg, det vill säga apati, är att inte välja någonting. Den som upplever detta grips då av en inre slöhet som är värre än döden. Att hoppas är däremot att välja.

Klara av Assisis val

Den som ”visste hur man gör ett val” var Klara av Assisi, ”en modig och rebellisk flicka”, påminner påven, glad över att kunna tala om henne just på liturgiska minnesdagen för den helige Franciskus som valde ”evangelisk fattigdom” och därför ”måste bryta med sin familj” och chockera omgivningen. Klaras beslut - hon som ”ville vara som Franciskus” och ”leva som en fri kvinna”, liksom alla som hade följt hans exempel - ”var ännu mer imponerande”. Denna kvinna förstod ”vad evangeliet kräver”, påpekar påven, men ”även i en stad som anser sig vara kristen kan evangeliet, om det tas på allvar, framstå som en revolution”. Men Klaras val väcker hopp, eftersom många andra unga kvinnor gjorde som hon, ”fann samma mod och valde Jesu fattigdom och livet enligt saligprisningarna”. Dessutom inspirerar hennes exempel än i dag i hela världen till att välja kallelsen.

Jesus säger: man kan inte tjäna två herrar. Därför är kyrkan ung och lockar de unga. Klara av Assisi påminner oss om att evangeliet tilltalar de unga. Det är fortfarande så: unga människor gillar dem som har gjort ett val och bär konsekvenserna av det. Och det gör att andra också vill göra ett val. Det är en helig efterföljelse: man blir inte en ”kopia”, utan när man väljer evangeliet väljer man sig själv. Man förlorar sig själv och finner sig själv.

En kyrka som vågar vara annorlunda

Vi måste därför be för de unga, avslutar Leo XIV, och även ”för att vara en kyrka som inte tjänar varken pengar eller sig själv, utan Guds rike och hans rättvisa” och som, ”likt heliga Klara av Assisi, har modet att leva annorlunda i staden”.