Läronot om Marianska titlar: De troendes moder, inte medåterlöserska

Vatican News

Tisdagen den 4 november 2025 offentliggjorde Dikasteriet för Trosläran Mater populi fidelis - ”De troendes moder” - en läronot ”Om vissa marianska titlar rörande Marias samverkan i frälsningsverket.” Den är undertecknad av prefekten, kardinal Víctor Manuel Fernández, och sekreteraren för dikasteriet, msgr Armando Matteo, och godkändes av påven den 7 oktober.

Mater populi fidelis (MPF) är frukten av ett långt och komplext kollegialt arbete. Det är ett lärodokument om mariansk fromhet, centrerat kring Maria som de troendes moder och hennes förening med Kristi verk. Dokumentet ger en solid biblisk grund för mariansk hängivenhet, samt hänvisar till kyrkofäder, kyrkolärare, den östliga traditionen och de senaste påvarnas tänkande.

Texten analyserar flera marianska titlar, uppmuntrar vissa benämningar och avråder från andra. Titlar som ”De troendes moder,” ”Andlig moder,” och ”De trognas moder” godkänns med uppskattning. Däremot anses titeln ”Medåterlöserska”, Co-redemptrix, olämplig och problematisk. Titeln ”Förmedlerska”, Mediatrix, kan användas endast i en betydelse som inte utesluter Kristus, utan uttrycker en deltagande och underordnad förmedling som förhärligar Kristi kraft. Titlarna ”Nådens moder” och ”Förmedlerska av alla nådegåvor” accepteras i mycket noggrann mening, men dokumentet varnar för alltför vid tolkning av dessa begrepp.

I grunden bekräftar läronoten den katolska läran att allt hos Maria är riktat mot Kristi och hans frälsningsverk. Därför, även om vissa marianska titlar kan tolkas ortodoxt genom korrekt exegetik, säger Mater populi fidelis att det ofta är klokare att undvika dem.

Kardinal Fernández framhåller i sin presentation att han uppskattar den folkliga fromheten, men varnar för rörelser och publikationer – även på sociala medier – som försöker driva fram nya dogmatiska definitioner och därigenom väcker tvivel bland de troende. Den centrala frågan, säger han, gäller hur man ska förstå Marias delaktighet i Kristi återlösningsverk.

Medåterlöserska – Co-redemptrix

Vad gäller titeln ”Medåterlöserska” erinrar dokumentet om att ”vissa påvar har använt titeln utan att utveckla dess innebörd.” Vanligen har den tillämpats i två avseenden:

på Marias gudomliga moderskap, eftersom hon, som moder, gjorde Återlösningen möjlig, och

på hennes förening med Kristus vid korsets frälsande offer.

Andra Vatikankonciliet avstod av dogmatiska, pastorala och ekumeniska skäl från att använda titeln. Johannes Paulus II använde uttrycket Co-redemptrix vid minst sju tillfällen, särskilt för att belysa den frälsande dimensionen i vårt eget lidande när det förenas med Kristi, med vilket Maria särskilt är förbunden vid korset.

Dokumentet hänvisar också till en diskussion inom den dåvarande Troskongregationen 1996, där förslaget att definiera ett nytt marianskt dogma om ”Medåterlöserska och Förmedlerska av alla nådegåvor” avvisades. Kardinal Joseph Ratzinger motsatte sig detta med motiveringen att ”innebörden av dessa titlar inte är klar och den lära de uttrycker inte är tillräckligt mogen. […] Det är oklart hur dessa titlar stöds i Skriften och den apostoliska traditionen.”

År 2002 förklarade den blivande Benedictus XVI offentligt:

”Formuleringen ’Medåterlöserska’ avviker alltför mycket från Skriftens och fädernas språk och ger därför upphov till missförstånd. Allt kommer från Kristus, som särskilt breven till Efesierna och Kolosserna lär; även Maria är allt det hon är genom honom. Ordet ’Medåterlöserska’ skulle fördunkla detta ursprung.”

Ratzinger förnekade inte de goda intentionerna bakom förslaget, men menade att de uttrycktes ”på ett felaktigt sätt.”

Påve Franciskus uttryckte också vid flera tillfällen sin tydliga invändning mot titeln Medåterlöserska.

Dokumentet sammanfattar:

”Det är inte lämpligt att använda titeln ’Medåterlöserska’ för att definiera Marias medverkan. Den riskerar att fördunkla Kristi unika frälsande medling och kan skapa förvirring och obalans i trons helhet. […] När ett uttryck kräver ständiga förklaringar för att inte misstolkas, tjänar det inte Guds folks tro.”

Förmedlerska - Mediatrix

Noten betonar: ”Den bibliska utsagan om Kristi exklusiva medling är avgörande. Kristus är den ende medlaren.”

Samtidigt erkänner MPF att ordet ”förmedling” ofta används i vardaglig mening – som samverkan, hjälp eller förbön – och att det i den meningen är ofrånkomligt att också tillämpa det på Maria i en underordnad bemärkelse. I detta avseende tillför det ingen egen frälsande kraft, utan uttrycker en deltagande förbön inom Kristi enda medling.

Vidare konstaterar dokumentet att Maria verkligen hade en förmedlande roll i och med inkarnationen – genom vilken Guds Son blev människa.

De troendes moder och Förmedlerska av alla nådegåvor

Marias moderliga roll ”skymmer eller minskar inte Kristi unika medling, utan visar snarare dess kraft.” Rätt förstådd leder den inte bort från den tillbedjan som tillkommer Kristus allena, utan tänder den på nytt.

Därför uppmanar dokumentet att man undviker uttryck som får Maria att framstå som ett slags ”åskledare” för Guds rättvisa, som om hon vore ett nödvändigt alternativ till Guds barmhärtighet.

Titeln ”De troendes moder” gör det däremot möjligt att tala om Marias roll i vårt nådeliv på ett rätt sätt. Samtidigt manas till försiktighet med uttryck som kan inge missförstånd.

Kardinal Ratzinger hade redan betonat att titeln ”Maria, Förmedlerska av alla nådegåvor” saknar tydlig grund i uppenbarelsen. I linje med detta erkänner noten de teologiska och andliga svårigheter som denna titel innebär:

”Ingen människa – inte ens apostlarna eller Jungfru Maria – kan vara universell utdelare av nåd. Endast Gud kan skänka nåd, och han gör det genom Kristi mänsklighet.”

MPF tillägger att ”Förmedlerska av alla nådegåvor” har begränsningar som försvårar en korrekt förståelse av Marias unika plats: hon, som den först återlösta, kunde inte förmedla den nåd hon själv mottog.

Dock erkänner dokumentet att termen ”nådegåvor” i pluralform kan ha en godtagbar mening när den syftar på Marias moderliga hjälp i våra liv – alla de bistånd, även materiella, som Herren ger när han lyssnar till sin moders förbön.