Påvens audiens: ”Våra rastlösa hjärtan finner bara frid i det Gud älskar”

Vatican News

Under sin allmänna audiens på onsdagen på Petersplatsen reflekterade påve Leo XIV över känslan av att ständigt behöva vara i rörelse, något som ”driver oss att agera, att handla”.

Påven riktade blicken mot Jesu uppståndelse och hur den kan påverka vårt dagliga liv.

När vi alla får del av Kristi seger över döden uppstår frågan: kommer vi att finna frid? Påven förklarade att vår tro säger oss att vi kommer att göra det. Men det handlar inte om en passiv vila. Tvärtom kommer vi att leva i frid och glädje. Påve Leo frågade: ”Ska vi då bara vänta, eller kan detta förändra oss redan nu?”

”Till priset av miljontals människoliv”

Varje dag finner vi oss helt uppslukade av aktiviteter som inte uppfyller oss, utan som rör praktiska och konkreta frågor.

Våra dagliga liv är fyllda av val, problem, svårigheter och ansvar. Så var det också för Jesus, men hans fokus förblev att ”ge offra sig själv till slutet”.

Påve Leo varnade för tanken att det är genom att göra många saker som vi finner mening. I stället ”blir det en virvel som överväldigar oss, berövar oss vår sinnesro och hindrar oss från att leva fullt ut det som verkligen är viktigt i våra liv”.

När vi är trötta och missnöjda kan det kännas som om vi tillbringar så mycket av vår tid med tusen praktiska saker som inte leder till det yttersta målet för vår existens. Till och med efter dagar fyllda av händelser och aktiviteter kan vi känna oss tomma. Varför? frågade påven. ”Därför att vi inte är maskiner, vi har ett ’hjärta’; ja, vi kan säga att vi är ett hjärta.”

Hjärtat, förklarade den helige fadern, ”är symbolen för hela vår mänsklighet, summan av våra tankar, känslor och begär, vårt osynliga centrum”. Matteusevangeliet inbjuder oss att reflektera över hjärtat som den plats där vi förvarar vår skatt.

Därför är det avgörande att vi inte samlar vår skatt i jordiska, förgängliga ting. Vår skatt bör inte finnas i finansiella investeringar, ”som i dag mer än någonsin är okontrollerade och orättvist koncentrerade till det priset av miljontals människoliv och förstörelsen av Guds skapelse”.

Påven uppmanade alla att se in i sig själva för att urskilja var deras skatt och deras hjärta finns, eftersom vi – med de ibland överväldigande mängderna åtaganden – står inför en växande risk för splittring, förtvivlan och meningslöshet.

Att stilla våra rastlösa hjärtan

Men om vi förändrar vårt sätt att tolka livet och betraktar det genom påskens ljus kan vi finna mening; vi får ”tillgång till människans innersta väsen, till vårt hjärta: cor inquietum”. Detta är det ”rastlösa hjärtat” som den helige Augustinus är så känd för att tala om i sitt verk Bekännelser.

Denna känsla av rastlöshet visar att våra hjärtan inte rör sig av en slump, ”på ett oordnat sätt, utan mål eller riktning, utan är orienterade mot sitt yttersta mål, ’att återvända hem’”. Hjärtats sanna skatt finns i den Gud som älskar, och vi möter honom genom att älska vår nästa.

Att se våra bröder och systrar kräver att vi saktar ner och ser dem i ögonen; ibland kräver det en förändring av våra planer eller en ny riktning.

Som påve Leo påpekade är hemligheten bakom hjärtats rörelse att ”vända tillbaka till sin källa och glädja sig i den glädje som aldrig tar slut, som aldrig gör oss besvikna”.

Det är omöjligt att leva utan mening, bortom det som förgår. ”Det mänskliga hjärtat kan inte leva utan hopp”, betonade påven, ”utan att veta att det är skapat för fullhet.”

Jesus – genom sin inkarnation, sitt lidande, sin död och sin uppståndelse – har banat vägen till detta hopp för oss. Om vi träder in ”i den kärlekens dynamik som hjärtat är skapat för”, kommer våra rastlösa hjärtan inte att bli besvikna. Målet är säkert, livet har segrat, och genom Kristus kommer livet att fortsätta segra ”i varje död i vardagens liv”.