Leo XIV till prästerna i Rom: ”Det är brådskande att förkunna Kristi löften”
Vatican News
Påven inledde med att uttrycka sin stora glädje över att få möta prästerna, trots att fastetiden just har inletts, och skämtade om att även om fastan just har börjat, är audiensen ”inte en botgöringsakt”.
Med utgångspunkt i Jesu ord till den samariska kvinnan – ”Om du kände Guds gåva” (Joh 4:10) – betonade han att den mottagna gåvan också innebär ett kreativt ansvar. Prästerna är inte passiva förvaltare av en färdig pastoralsstruktur, utan kallade med sina olika förmågor samarbeta med Guds verk.
”Återuppliva gåvan”
Med hänvisning till aposteln Paulus ord till Timotheos – ”Påminn dig att blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns i dig” (2 Tim 1:6) – beskrev påven hur kyrkliga gemenskaper kan förlora sin ursprungliga iver. Kulturella förändringar, trötthet och minskad religiös praktik riskerar att försvaga elden. Men, betonade han, elden är fortfarande tänd – den Helige Ande fortsätter att verka – och behöver ständigt blåsas till liv.
Mer än enbart sakramentsförvaltning
Ett centralt tema i talet var behovet av en pastoral omvändelse. Påven konstaterade att den traditionella församlingsmodellen ofta fokuserar på sakramentsförvaltning och förutsätter en levande tro i samhället och familjerna – något som inte längre kan tas för givet.
”Det är brådskande”, framhöll han, ”att återvända till att förkunna evangeliet. Detta är prioriteten”, och han efterlyste ”vägar och sätt som hjälper människor att åter komma i kontakt med Jesu löfte”.
Med hänvisning till påven Franciskus apostoliska uppmaning Evangelii gaudium varnade han för en ”sakramentalisering utan andra former av evangelisering”. I en storstad som Rom, präglad av rörlighet och förändrade livsmönster, måste församlingarna åter sätta förkunnelsen i centrum och finna nya vägar att nå barn, unga och familjer.
Kallelse till samarbete och gemenskap
Påven betonade också vikten av att arbeta tillsammans. I ett samhälle där människor rör sig över territoriella och kulturella gränser räcker inte den enskilda församlingen alltid till. Han uppmanade prästerna att övervinna självtillräcklighet och i stället samarbeta tätare mellan närliggande församlingar, dela karismer och planera gemensamt. Ett fördjupat samarbete är inte bara en organisatorisk fråga, sade han, utan ett uttryck för prästerlig gemenskap.
Närhet till unga – och till varandra
Ett särskilt fokus ägnades de unga, av vilka många lever utan tydlig relation till Gud och kyrkan. Påven uppmanade prästerna att lyssna till deras existentiella oro, finnas närvarande i deras liv och samarbeta med skolor, institutioner och experter för att möta deras behov.
Han riktade även ett särskilt ord till de yngre prästerna, som kan uppleva trötthet och ensamhet i ett mer krävande kyrkligt och samhälleligt klimat. Han uppmanade dem till trohet i bönen, uthållighet i tjänsten och öppenhet gentemot sina medbröder: ”Slut er aldrig inom er själva.”
En gemensam väg av omvändelse
Avslutningsvis påminde påve Leo XIV om att prästens första uppgift är att vårda och låta sin kallelse växa genom ständig omvändelse och förnyad trohet – en väg som aldrig är enbart individuell utan kräver att man bär varandra.
”På så sätt”, sade han, ”kan vi vara herdar efter Guds hjärta och bäst tjäna vårt stift i Rom.
