Påven: Krig är den allvarligaste tänkbara attacken mot liv och folkhälsa

Vatican News

I en värld som förtärs av konflikter måste vi avsätta tid och resurser för att främja liv och hälsa samt bemöta ojämlikheter genom att fördjupa vår förståelse av det gemensamma bästa, framhöll påven måndagen den 16 februari.

I sitt tal i Vatikanen till deltagarna i Livsakademins plenarförsamling sade han att vi i dag står inför ”krig som drabbar civila strukturer, inklusive sjukhus, vilket utgör den allvarligaste attack som människohänder kan rikta mot liv och folkhälsa”.

”I en värld märkt av konflikter, som förbrukar enorma ekonomiska, teknologiska och organisatoriska resurser för produktion av vapen och annan militär utrustning, har det aldrig varit viktigare att ägna tid, människor och kompetens åt att skydda liv och hälsa.”

Plenarförsamlingen äger rum i Rom den 16–17 februari och har temat ”Hälso- och sjukvård för alla: hållbarhet och rättvisa”.

Hälsa främjas inte på samma sätt för alla

Påve Leo uttryckte sin uppskattning för temat. ”Det sägs ofta att liv och hälsa är lika grundläggande värden för alla, men detta påstående är hycklande om vi samtidigt ignorerar de strukturella orsaker och politiska beslut som skapar ojämlikheter”, sade han.

”Trots deklarationer och uttalanden om motsatsen respekteras inte alla liv lika, och hälsa skyddas eller främjas inte på samma sätt för alla.”

Han förklarade att de situationer som samhällen befinner sig i när det gäller livslängd och hälsokvalitet är resultatet av sociala och miljömässiga politiska beslut, som påverkar faktorer som inkomst, utbildning och bostadsområde.

”När vi ser på medellivslängd och hälsokvalitet i olika länder och samhällsgrupper upptäcker vi enorma ojämlikheter”, sade han.

”Hälsa i helhet” och vårt ömsesidiga beroende

Påven betonade vikten av att erkänna ”sambandet mellan allas hälsa och varje enskild persons hälsa” och påminde om hur covid-19-pandemin tydligt visade denna verklighet.

Vårt ansvar, sade han, består inte bara i att behandla sjukdomar och säkerställa rättvis tillgång till vård, utan också i att inse hur hälsa påverkas och främjas av en kombination av faktorer som måste analyseras och hanteras i hela sin komplexitet.

Han liknade detta vid en mosaik där olika områden – såsom medicin, politik, etik och förvaltning – måste samverka för att möta omfattande utmaningar och finna lösningar. Det innebär också att inte fokusera på omedelbar vinst utan på det som är bäst för alla.

Påven betonade vidare vikten av att främja begreppet ”Hälsa i Helhet”, som framhäver den miljömässiga dimensionen och det ömsesidiga beroendet mellan olika livsformer och de ekologiska faktorer som möjliggör deras balanserade utveckling.

”Hälsa i Helhet” kan vara grunden för en global, tvärvetenskaplig och integrerad strategi för hälsofrågor, eftersom det påminner oss om att mänskligt liv är oförståeligt och ohållbart utan andra skapade varelser, sade han.

När det gäller folkhälsa innebär detta perspektiv att hälsoaspekter måste integreras i all politik – transport, bostäder, jordbruk, arbete, utbildning och så vidare.

Fördjupad förståelse av det gemensamma bästa

För att främja denna vision behöver vi stärka vår förståelse och främjande av det gemensamma bästa, så att det inte underordnas enskilda eller nationella intressen, sa påven. 

Han påminde om att det gemensamma bästa är en av de grundläggande principerna i kyrkans sociallära, men riskerar att förbli en abstrakt och irrelevant idé om det inte förankras i att vårda nära relationer mellan människor och band inom samhället.

Det är på denna grund som en demokratisk kultur kan växa fram – en kultur som förenar effektivitet, solidaritet och rättvisa. Påven uppmanade alla att återupptäcka omsorgens grundläggande hållning: att stödja och stå nära andra, inte bara när någon är i nöd eller sjuk, utan därför att sårbarhet är något gemensamt för alla människor.

Endast på detta sätt, insisterade han, kan vi utveckla mer effektiva och hållbara hälso- och sjukvårdssystem som kan möta varje hälsobehov i en värld med begränsade resurser samt återupprätta förtroendet för medicinen och vårdpersonalen, trots desinformation och skepticism mot vetenskapen.

Avslutningsvis upprepade påve Leo XIV sin uppmaning att stärka internationella och multilaterala relationer för att förebygga konflikter och förhindra att någon aktör dominerar en annan ”med maktens mentalitet”.

”Denna vision gäller också det samarbete och den samordning som utförs av överstatliga organisationer som arbetar för att skydda och främja hälsa”, avslutade han.