Påven: Kristen utbildning kräver tålamod, vägledning och skydd
Vatican News
Påve Leo XIV gav på fredagsmorgonen en vägledning för dem som arbetar med kristen utbildning och lyfte fram vikten av att värna om människolivet i alla dess skeden, särskilt när det gäller att förebygga övergrepp.
”Det är nödvändigt att vi inom våra gemenskaper främjar en utbildning som syftar till respekt för människolivet i alla dess faser, i synnerhet sådana som hjälper till att förebygga alla former av övergrepp mot minderåriga och utsatta personer, liksom att följa och stödja offren”, sade påve Leo i sitt tal till deltagarna i den tredje plenarförsamlingen för Dikasteriet för lekmän, familj och liv, den 6 februari.
Plenarförsamlingen ägde rum den 4–6 februari i Rom och fokuserade på temat: ”Till dess Kristus har formats i er” (Gal 4:19): Lekfolkets formation i det kristna livet och erfarenheten av världsmötena.
I sitt tal reflekterade påven över flera viktiga delar av den kristna utbilsningen som kan vara till hjälp för dem som är engagerade i detta viktiga uppdrag, såsom den ”gemensamma dimensionen”.
Det är Kyrkan som föder tron
”Precis som det mänskliga livet överförs genom kärleken mellan en man och en kvinna, så förmedlas det kristna livet genom kärleken i en gemenskap”, sade han.
”Det är inte enbart prästen, eller kateketen, eller den karismatiske ledaren som föder tron, utan Kyrkan – den förenade och levande Kyrkan, bestående av familjer, unga, ensamstående och vigda personer, burna av kärleken och därför ivriga att bära frukt, att förmedla till alla, och särskilt till de nya generationerna, den glädje och den fullhet av mening som den lever och erfar.”
”Det som får föräldrar att vilja ge liv åt sina barn är inte behovet av att äga något, utan önskan att ge, att dela den överflödande kärlek och glädje som bor i dem”, fortsatte påven, och tillade att detta är roten till varje formativt initiativ.
Föräldrar förmedlar tron till sina barn
När han talade om föräldrars kärlek till sina barn noterade påve Leo XIV att inom Kyrkan har ibland bilden en lärare som förmedlar färdigheter fått företräde framför bilden ”av ’fadern’ som kan föda tron”.
Han insisterade på att ”att förmedla lära, regler och etik” inte är tillräckligt, utan att lärare är ”kallade att dela det vi lever: med generositet, uppriktig kärlek till själarna, villighet att lida för andra och helhjärtad hängivenhet, likt föräldrar som offrar sig för sina barns bästa”.
I detta sammanhang pekade påven på den helige Paulus som ett föredöme, eftersom denna tanke också återspeglas i kapitel 4, vers 19, i hans brev till galaterna – den vers som dikasteriet valde som tema för sin plenarförsamling.
Tappa inte modet
Påven betonade också att lärare ”behöver främja sammanhängande, engagerande och personliga livsvägar” som leder till dopet och sakramenten, och som hjälper dem som upptäcker tron ”att mogna och bevara ett nytt sätt att leva på som omfattar hela tillvaron, både privat och offentligt, såsom arbete, relationer och vardagligt uppförande”.
”Som vi kan se är formationens konst inte enkel och kan inte improviseras”, erkände påve Leo. ”Den kräver tålamod, lyssnande, följeskap och prövning, både på personlig och gemensam nivå, och kan inte skiljas från erfarenheten och gemenskapen med dem som har levt den, för att lära sig att följa deras exempel.”
Han nämnde flera viktiga helgon som förebilder, såsom den helige Ignatius av Loyola, den helige Filippo Neri, den helige Josef Calasanz, den helige Gaspar del Bufalo, den helige Johannes Leonardi och den helige Augustinus.
I ljuset av alla dessa förebilder uppmanade påven deltagarna i dikasteriets plenarförsamling att fortsätta sitt arbete och att inte tappa modet, även när de utmaningar de möter ibland kan tyckas överstiga deras ”krafter och resurser”.
”Börja i det lilla och följ i tro evangeliets logik om ’senapskornet’, i förvissning om att Herren aldrig kommer att underlåta att i rätt tid ge er den kraft, de människor och de nådegåvor ni behöver”, sade påve Leo och uppmuntrade sina åhörare att sätta sin tillit till den saliga Jungfru Maria och att efterlikna hennes tro.
