Påven till ordensfolk: Återspegla Guds kärlek i världen
Edoardo Giribaldi – Vatikanstaten
Evangeliet förkunnas mitt i historiens och världens sår. Värdigheten försvaras när människan behandlas som ett produktionsredskap. Och modet att säga ”ja”, vilket kan kosta blod. Det är den röda tråden som förenar Oblatfäderna – på 200-årsdagen av godkännandet av reglerna och konstitutionerna – och Systrarna av Vår Fru av apostlarna, 150 år efter deras grundande. Påve Leo XIV tog emot dem i audiens lördag morgon den 21 februari i Sala Clementina i Vatikanens apostoliska palats, och bad dem bevara en genuin och generös familjeanda som kan göra gemenskaperna till speglar av Guds kärlek i världen.
Närheten till folk som utnyttjas som produktionsresurser
Påven fokuserade i sitt tal på engelska först och främst på det motto som den helige Eugène de Mazenod valde för grundandet av Oblatfäderna – Han har sänt mig för att evangelisera de fattiga, hämtat från profeten Jesajas bok – och beskrev det som ett uttryck för mod. Ett uttryck som mognar i ett historiskt sammanhang, mellan 1700- och 1800-talet, då Europa skakas av komplexa och dramatiska händelser, som gör det angeläget att förkunna evangeliet för de minsta.
Hans ord och handlingar till försvar för fattiga, arbetare och bönder, som utnyttjas som produktionsresurser och ignoreras i sina djupaste mänskliga behov, är starka.
Lydnad mot den helige Andens inspiration
Lika slående och provocerande, konstaterade påven, är den djärvhet med vilken den helige Eugène, tidigare biskop av Marseille, svarar på ärkebiskopen av Montréals, monsignor Bourgets, begäran om hjälp genom att sända ordensfolk först till Kanada och sedan till Europa, Afrika och Asien. En generositet som ger upphov till ett blomstrande missions- och kallelsearbete.
Detta vittnar om hur lydnad mot den helige Andens inspirationer och uppmärksamhet på kärlekens brådskande behov är en källa till fruktbarhet och tillväxt för varje grundande.
Till dem som ”ingen når”
Idag, med mer än tre tusen munkar i sjuttio länder världen över, upprätthåller Oblatfäderna denna öppenhet gentemot de minsta, betonade påven. Verksamheten berikas dessutom av en växande interkulturalitet, en gåva och samtidigt ett tecken, som förblir ett levande minne av institutets ursprung. Leo XIV återgav sedan påven Franciskus ord, riktade till Oblatfäderna under en audiens i oktober 2022:
Till denna kyrka, som grundaren har lärt er att älska som en moder, erbjuder ni er missionsiver och ert liv, genom att delta i dess vandring mot periferierna av den värld som Gud älskar, och genom att leva en karisma som leder er till de mest avlägsna, de fattigaste, dem som ingen når.
Evangeliskt vittnesbörd, bland sjukdomar och martyrskap
Påven vände sig sedan till Systrarna av Vår Fru av apostlarna, även i detta fall med utgångspunkt i deras motto, inspirerat av Apostlagärningarna: ”Med Maria, Jesu moder”. En formulering som angavs av fader Agostino Planque, grundare för ett och ett halvt sekel sedan av den kongregation som säkerställer en oumbärlig kvinnlig närvaro i Afrikas missionssällskaps arbete (Society of African Missions).
Många kvinnor har svarat på hans uppmaning, från Frankrike och många andra länder, och antagit utmaningen att vara med Maria, för att liksom henne vara vittnen om Kristus bland apostlarna och i världen. För många av dem har detta ”ja” kostat dem livet, på grund av det hårda arbete som missionär, utsattheten för sjukdomar och martyrskap i våra dagar.
Detta avskräcker inte de ordenssystrarna, som fortsätter att verka i svåra sammanhang, med uppmärksamhet ser varje person och vittnar om broderskap och fred, som påven bad dem om med hänvisning till Johannes Paulus II ord vid VI:e världsdagen för gudsvigt liv i februari 2002.
Den ”gemensamma förtrogenheten”
Leo XIV avslutade sitt tal med att påminna om den gemensamma förtrogenheten mellan de två religiösa instituten. Den uppstår ur mötet med Gud och flödar från eukaristin, från bönen och tillbedjan, liksom från lyssnandet till Ordet och firandet av övriga sakrament.
Därifrån, från altaret och tabernaklet, växer den i hjärtana och fyller dem med de känslor av delaktighet och kärlek, omsorg och tålmodig närhet som alltid ska prägla oss och som gör oss till en spegel av Guds kärlek i världen.
