Migranter: 13 kroppar funna på Kalabriens och Siciliens stränder
Stefano Leszczynski – Vatikanstaten
Stormarna längs Kalabriens och Siciliens kuster har sköljt upp dussintals kroppar i långt framskriden förruttnelse. Nio lik på Sicilien mellan Pantelleria och Trapani och ytterligare fyra på den kalabriska Tyrrenska kusten, den rutt som människosmugglare vanligtvis följer för att nå Sardinien. Den mest troliga hypotesen enligt utredarna vid åklagarmyndigheterna i Paola och Vibo Valentia är att det rör sig om migranter som försvann till havs under cyklonen Harry.
Till och med havet vägrar vara medbrottsling
”Det verkar som om Medelhavet inte längre vill vara medbrottsling till vår likgiltighet, inte längre vill ljuga om vad vi har gjort och gör under dessa år”. Fader Camillo Ripamonti, ordförande för Centro Astalli, kommenterar med bruten röst nyheten om att migranternas kroppar har hittats på stränderna i Sicilien och Kalabrien. Inför förslaget att skärpa åtgärderna för att hindra migranter från att nå de europeiska kusterna säger han: ”Det verkar som om skulden alltid ligger hos någon annan: hos människosmugglare, men kanske också hos migranterna själva som ger sig iväg under dessa väderförhållanden. Men skulden ligger i vår likgiltighet."
Oändlig massaker
Rutten över centrala Medelhavet fortsätter att vara den dödligaste för dem som flyr från Nordafrika för att nå Europa. Enligt uppskattningar från International Organization for Migration (IOM) har över 450 personer mist livet bara under januari månad, vilket är tre gånger så många som i januari 2025. Enligt Mediterranea Saving Humans uppgår antalet migranter som försvunnit till havs till omkring tusen, en uppskattning baserad på anmälningar från vänner och bekanta som inte har hört något från sina nära och kära.
Avstå från likgiltighet
Och medan havet återlämnar kropparna av de försvunna i slutet av januari eller kanske ännu senare, syftar de bestämmelser som nyligen röstats igenom av Europaparlamentet till att höja barriären mot migrationsströmmarna till Europa, och även i Italien talas det återigen om möjliga sjöblockader. ”Det är en politik som avvisar”, säger fader Ripamonti, ”det är en politik som inte vill se, det är en politik som vill utestänga. Då måste vår värdighet väckas och vi måste återta vårt ansvar som medborgare i en europeisk union som istället måste vara en förkämpe för rättigheter och inte upprätthålla denna likgiltiga tystnad”.
