Skydd av minderåriga: Andra rapporten föreslår återställande åtgärder mot övergrepp

Edoardo Giribaldi - Vatikanstaten

Den andra årsrapporten om skyddsåtgärder inom den katolska kyrkan, som publicerades på torsdagen av den påvliga kommissionen för skydd av minderåriga, innehåller en praktisk handbok som har utarbetats genom att aktivt lyssna på dem som personligen har utsatts för övergrepp. Riktlinjerna är avsedda att hjälpa kyrkliga gemenskaper att genomföra ”återställande åtgärder” genom att steg för steg följa rapporteringsprocessen och en allmän förenkling av den. 

Bland rekommendationerna finns: ett inledande ”informerat lyssnande”, tillgång till information om det egna fallet samt ekonomiskt, psykologiskt och andligt stöd. Allt detta kompletteras med transparenta officiella uttalanden som ”erkänner den skada som orsakats” och tar offentligt ansvar. En ”evig pilgrimsfärd”, så definierade ärkebiskop Thibault Verny – ordförande för den påvliga kommissionen för skydd av minderåriga, utnämnd av påve Leo XIV i juli i år – den mission som tar form i den andra årsrapporten om skyddspolitiken inom den katolska kyrkan, som publicerades torsdagen den 16 oktober.

Direkt lyssnande till offer och icke-kyrkliga organisationer

Liksom i den första årsrapporten utarbetades studien i samråd med kommissionens fokusgrupp för årsrapporten, som består av överlevande från övergrepp. Gruppen bildades på frivillig basis och dess medlemmar valdes ut utifrån mångfald i ålder, kön och etnisk bakgrund, och inkluderade deltagare från fyra olika regioner i världen. Ytterligare data samlades in från icke-kyrkliga organisationer. Bland de viktigaste frågorna som framkom var ”behovet av en mer lyssnande kyrka” och ”bristen på tydliga strukturer för rapportering och visselblåsning”.

Åtgärder för gottgörelse

Den första delen av rapporten ägnas åt åtgärder för gottgörelse gentemot offren för övergrepp, baserade på ”informerat lyssnande” och proportionerliga till den skada som åsamkats. Handboken för lokala gemenskaper föreskriver först och främst att ”trygga utrymmen” ska skapas där offren/överlevarna kan dela med sig av sina erfarenheter, även direkt till kyrkliga myndigheter. Begreppet ”upprättelse” analyseras, vilket encyklikan Dilexit nos framhåller inte bara som ”en individuell plikt, utan ett gemensamt ansvar för hela gemenskapen – med undantag för offren/överlevarna – i syfte att främja en miljö präglad av omtanke och ömsesidig respekt”. Kyrkan uppmanas sedan att utfärda officiella uttalanden som ”erkänner den skada som orsakats” och offentligt tar sitt ansvar.

Fullständigt stöd

Därefter följer temat stöd – uppdelat i olika delar – som syftar till att säkerställa professionell rådgivning och andlig vägledning till offren/överlevarna, ”med särskilt fokus på långsiktighet”. Till detta kommer adekvat ekonomiskt stöd för kostnader som uppkommit till följd av övergreppen, inklusive medicinsk och psykologisk vård. Dessutom innehåller handboken föreskrifter om förstärkt skydd för offren genom betydande påföljder för dem som begått eller underlättat övergrepp. Offren ”bör inte lämnas i ovisshet om huruvida förövarna och de som underlättat eller täckt över övergreppen kommer att ställas till svars”.

Transparens och medvetenhet

Rapporten betonar också det ”grundläggande” behovet av tillgång till information om det egna fallet, vilket är en viktig del av läkningsprocessen, och efterlyser genomförandet av program för att öka medvetenheten bland präster, ordensfolk och lekmän i syfte att främja ”en kollektiv läkningsprocess”.

Förenklade förfaranden och tydlig kommunikation

Bland de andra väsentliga resultaten bekräftar kommissionen vikten av att utveckla ett ”förenklat förfarande” för att avsätta kyrkliga ledare som varit inblandade i ”tidigare administrativa åtgärder och/eller underlåtenheter som har orsakat ytterligare lidande för offren/överlevarna”. En rekommendation är också att ”tydligt kommunicera” skälen till avgångar eller avsättningar och att göra en effektiv utvärdering av de framsteg som lokala kyrkor och religiösa ordnar gjort när det gäller att konkret genomföra skyddspolitiken. I detta syfte föreslår man att ett ”internationellt akademiskt nätverk” skapas som involverar katolska universitetscentrum specialiserade på mänskliga rättigheter och förebyggande av övergrepp och skydd, för att samla in relevanta data i de länder som omfattas av rapporten.

Stödja ”skyddstjänsten”

Vidare föreslår man att det inrättas en ”systematisk och obligatorisk anmälnings-/rapporteringsmekanism” som kan användas av olika skyddsorgan på lokal nivå. Den kyrkliga gemenskapen, konstaterar rapporten, har förmågan att ”främja ökad transparens och utövande av institutionellt ansvar”, i linje med påven Franciskus uppmaning att erbjuda ”en tillförlitlig rapport om vad som händer och vad som fortfarande måste förändras, så att de behöriga myndigheterna kan agera”. Slutligen bekräftas den apostoliska nuntiernas nyckelroll inom de lokala kyrkorna, som stöd och följeslagare i ”skyddstjänsten”.

De lokala kyrkor som undersökts

I avsnitt 1 undersöker rapporten sedan skyddsverksamheten i de lokala kyrkorna i olika länder, däribland Italien, Gabon, Japan, Ekvatorialguinea, Etiopien, Guinea (Conakry), Bosnien-Hercegovina, Portugal, Slovakien, Malta, Korea, Moçambique, Lesotho, Namibia, Mali, Kenya, Grekland och den regionala biskopskonferensen i Nordafrika (som omfattar Algeriet, Marocko, Västsahara, Libyen och Tunisien). Uppgifterna baseras på en analys av information som samlats in genom kommissionens ad limina-process och kompletterats med ytterligare källor.

Situationen i Italien

I Italien har man besökt stiften i Lazio, Ligurien, Lombardiet, Sardinien, Sicilien, Emilia-Romagna och Toscana. Enligt rapporten har man under årens lopp gjort betydande framsteg i utvecklingen av ”övergripande verktyg och strategier” för förebyggande och skydd. Kommissionen erkänner det arbete som den italienska biskopskonferensen (CEI) har utfört för att skapa ett flernivåsystem (nationellt, regionalt, stifts- och interdiocesanskt) för ”samordning, utbildning och tillsyn”, som syftar till att stödja de lokala kyrkorna med professionell och välutbildad personal. Konferensen rapporterar att det finns 16 regionala skyddstjänster, 226 stifts- och interdiocesana tjänster och 108 lyssningscenter. De erbjuder en pastoral tjänst för mottagande och registrering av anmälningar. Vissa utmaningar kvarstår dock: kommissionen konstaterar att även om vissa lokala kyrkor har genomfört banbrytande initiativ och samarbeten med det civila samhället, kvarstår ”skillnader mellan olika regioner” och bristen på ett centraliserat kontor för mottagande och analys av anmälningar, vilket är nödvändigt för att garantera en enhetlig och effektiv hantering av ärenden.

De kontinentala kyrkorna och exemplariska praxis

På global nivå, konstaterar dokumentet, visar vissa kyrkor i Amerika, Europa och Oceanien ett starkt engagemang för upprättelse, men det finns en ”överdriven förväntan” på ekonomisk ersättning, vilket riskerar att begränsa en ”helhetsförståelse” av läkningsprocessen. Dessutom saknas fortfarande adekvata resurser för att stödja offren/överlevarna i många områden i Central- och Latinamerika, Afrika och Asien. Det finns dock exempel på god praxis, såsom den traditionella gemenskapsbaserade läkningsmetoden Hu Louifi i Tonga, den årliga rapporten om stödtjänster för offer i USA, de pågående processerna för översyn av riktlinjerna i Kenya, Malawi och Ghana samt sanningsprojektet Il coraggio di guardare (Modet att se) i stiftet Bolzano-Bressanone.

Romerska kurian och samarbete mellan olika avdelningar

I dokumentets tredje avsnitt undersöks den romerska kurians behörighet i skyddsfrågor, med fokus på ett samarbete mellan olika avdelningar. Rapporten analyserar särskilt bidraget från dikasteriet för evangelisering – avdelningen för första evangelisering och nya partikulärkyrkor, som stöder lokala kyrkliga gemenskaper i olika områden och övervakar inte bara den allmänna administrationen utan också skyddsinitiativ. Avdelningen bistår omkring 1200 kyrkliga distrikt och har aktivt deltagit i utarbetandet av rapporten.

Sociala tjänster och skydd

Avsnitt 4 i dokumentet ägnas åt en analys av kyrkans olika dimensioner i samhället, med fokus på de verkligheter som främjar rättigheterna för minderåriga och utsatta vuxna. Årets utgåva presenterar en förstudie som tillämpas på den lekmannaföreningen Opera di Maria – Movimento dei Focolari. Kommissionen välkomnar de reformer som nyligen antagits av rörelsen, som inrättandet av en oberoende central kommission för hantering av övergreppsfall, en informationspolicy om sexuella övergrepp och riktlinjer för stöd och ekonomisk ersättning till offren.

Memorare-initiativet

Den sista delen av dokumentet ägnas åt framstegen inom Memorare-initiativet: initiativet inrättades av kommissionen 2022 och har samlat in öronmärkta medel från biskopskonferenser, religiösa ordnar och filantropiska stiftelser för att stödja mindre resursstarka kyrkor i södra halvklotet. För närvarande finns det 20 avtal för stöd till lokala Memorare-initiativ runt om i världen, och ett dussin är under förhandling. Bland de involverade organisationerna finns: Rwanda, Venezuela, ärkestiftet i Mexico City (Mexiko), AMECEA – Föreningen för medlemmar av biskopskonferenserna i Östafrika, stiftet Chubut (Argentina), Honduras, Uruguay, Haiti, stiftet Mombasa (Kenya), stiftet San Luis Potosí (Mexiko), Tonga, Centralafrikanska republiken, Malawi, den kyrkliga provinsen Paraná (Argentina), Paraguay, IMBISA – Interregionalt möte för biskopar i södra Afrika, Panama, den kyrkliga provinsen Santa Fe (Argentina), Costa Rica och Zimbabwe.