Erik Varden: fastereträttens andra reflektion - ”Bernard idealisten"

Vatican News

Den årliga fastereträtten samlar medlemmarna av kardinalskollegiet och dikasteriernas prefekter för en vecka präglad av tystnad, bön och reflektion. Biskop Erik Varden ledde på måndagsmorgonen den andra reflektionen i sina andliga övningar med titeln "Upplyst av en dold härlighet”.

Med den andra reflektionen ”Bernard idealisten”, presenterade biskop Erik Varden, 1100-tals helgonet som hans andliga övningar hämtar särskild inspiration från - Bernhard av Clairvaux och hans fastesermoner över Psaltaren 90.

Sammanfattning

Nedan en sammanfattning som även finns att läsa på engelska och italienska på biskop Erik Varden hemsida Coram Fratribus: 

”Hur var den helige Bernhard? Var kom han ifrån? Han är utmärkande för den cistercienserordens rörelsen på 1100-talet – sådan var hans karisma och arbetskraft.

Många, även de som borde veta bättre, antar att det var han som grundade orden. Det gjorde han naturligtvis inte, även om han väckte stor uppmärksamhet när han år 1113, endast 23 år gammal, anlände med ett trettiotal följeslagare.

Klostret han inträdde i, Cîteaux, var lika mycket ett projekt präglat av nyskapande som av reform. Grundarna, som etablerade det år 1098, kallade sitt hus novum monasterium – ett nytt kloster. De gjorde något nytt, inte i första hand som en reaktion mot något annat, vilket var klokt, eftersom reaktiva projekt förr eller senare kör fast.

Vid första anblicken framstod det cisterciensiska projektet som konservativt. Ändå införde dess företrädare betydande nyheter. Denna dialektik visade sig vara fruktbar.

Bernards förtroende för sitt eget omdöme kunde göra honom flexibel i tillämpningen av de etablerade ordningar som han annars hävdade. Hans syn på Kyrkans behov drev honom ibland att inta fasta och kompromisslösa positioner som ledde till skarp partiskhet.

Men han var ingen hycklare.

Han var en genuint ödmjuk man, helt överlämnad åt Gud, kapabel till ömsint godhet, en trofast vän – ja, till och med i stånd att bli vän med tidigare fiender – och ett övertygande vittne om Guds kärlek. Han var, och förblir, fascinerande.

Dom James Fox, den företagsamme abboten i Gethsemani 1948–1967, skrev en gång uppgivet om sin medbroder Thomas Merton: ”Hans sinne är så elektriskt!” Merton kunde reta Fox med sina idéer, intuitioner och sin envishet. Ändå visste Fox att han var äkta. Han respekterade honom, uppskattade hans sällskap (när de inte befann sig mitt i någon episk dispyt) och gick till honom i bikt under större delen av sin tid som abbot.

Det vore dumt att jämföra Thomas Merton med Bernard av Clairvaux, men det finns en likhet i temperament. Även om Bernard aldrig kände till elektricitet, var hans natur kvicksilverlik – rörlig, intensiv och fylld av stora inre spänningar som behövde bringas i balans.

Bernards undervisning om omvändelsen är född ur en bibelkultur utan like och ur djupt genomtänkta teologiska insikter. Men den är också – och allt mer med tidens gång – född ur personlig kamp. Han lär sig att inte ta för givet att hans väg alltid är den rätta. Genom erfarenhet, sår och provokationer tvingas han pröva sin egen självrättfärdighet och förundras inför Guds barmhärtiga rättvisa.

Bernard är en god och vis följeslagare för var och en som ger sig ut på fastans exodus bort från själviskhet och högmod, och som vill söka äkthet med blicken fäst vid Guds allt upplysande kärlek.”

23- 27 februari

Från måndagen den 23 februari till och med fredagen den 27 februari hålls två reflektioner per dag: klockan 9 på morgonen, efter Ters (Ora media); samt klockan 17 på eftermiddagen, följd av eukaristisk tillbedjan och vesper.

Sitlarna på de olika reflektionerna är. Den idealistiske Bernard; Guds hjälp; Att bli fri; Sanningens strålglans; Tusen skall falla; Jag skall förhärliga honom; Guds änglar; Den realistiske Bernard; Om urskillning – för att sedan avslutas med den sista meditationen med temat ”Att förmedla hopp”.

Publikationer

Allt som allt rör det sig om 11 reflektioner, under den kommande veckan, som längre fram kommer att publiceras på engelska av bokförlaget Bloomsbury, och på italienska av bokförlaget San Paolo.