Erik Varden: fastereträttens sjätte reflektion - ”Tusen skall falla"

Vatican News

Onsdagens inleddes klockan 9.00 med middagsbönen Ters, följd av en reflektion med titeln ”Tusen skall falla”, ett kontemplativt ögonblick som berörde frågor av grundläggande betydelse för det andliga livet och för Kyrkans mission.

Sammanfattning

Här följer en sammanfattning av den sjätte reflektionen som finns att läsa på biskop Erik Vardens hemsida Coram Fratribus:

"Fall kan ödmjuka oss när vi blåser upp oss själva och visar på Guds makt att frälsa. De kan bli milstolpar på en personlig frälsningsväg, att minnas med tacksamhet.

Men vi har inte råd att vara godtrogna. Inte varje fall slutar i hänförelse. Det finns fall som stinker av helvete, som för med sig förstörelse för de skyldiga och sprider ruin i sitt kölvatten. Detta kölvatten är ofta brett och långt och drar med sig många oskyldiga. Vi behöver ståndaktighet för att, tillsammans med Bernard, närma oss versen i Psaltaren 90 som börjar: ”Om än tusen faller vid din sida, ja tio tusen vid din högra sida.”

Ingenting har tillfogat Kyrkan mer tragisk skada och mer undergrävt vårt vittnesbörd än den korruption som uppstått inom vårt eget hus. Kyrkans värsta kris har inte orsakats av sekulärt motstånd utan av kyrklig korruption. De sår som tillfogats kommer att ta tid att läka. De ropar efter rättvisa och efter tårar.

Inför korruptionen, särskilt när vi ställs inför övergrepp, är det frestande att söka efter en sjuk rot. Vi förväntar oss att finna tidiga varningssignaler som ignorerades: någon brist i granskningen, ett ursprungligt mönster av avvikelse. Ibland finns sådana spår, och vi gör rätt i att klandra oss själva för att vi inte upptäckte dem i tid. Men vi finner dem inte alltid.

Vi kan känna igen det stora och glädjefyllda goda som ofta visade sig i början av gemenskaper som nu förknippas med skandal. Vi kan inte på förhand anta att det fanns ett strukturellt hyckleri från början, att grundarna från start var vitkalkade gravar. Ibland finner vi tecken på inspiration, till och med spår av helighet. Hur ska vi samtidigt förklara detta och de förvridna utvecklingar som följde?

Ett sekulärt tänkesätt förenklar: när det möter en katastrof, utser det monster och offer.

Lyckligtvis besitter Kyrkan, när hon minns att hon ska använda dem, mer finstämda och mer verksamma redskap.

Bernard påminner oss om att där människor strävar efter ädla mål, kommer fiendens angrepp att vara hårda. Han noterar att ”kyrkans andliga personer angrips mycket mer fruktansvärt än de köttsliga”. Han menar att det är detta som psalmen Qui habitat avser med sitt tal om ”vänster” och ”höger”: vänster står för vår köttsliga, höger för vår andliga natur. Förlusterna är fler på högra sidan, eftersom det är där, på det andliga slagfältet, de dödligaste vapnen används.

Även om han tog den demoniska sfären på allvar betyder det inte att han tillskrev all andlig sjukdom åt skurkar med horn och högafflar. Han håller män och kvinnor ansvariga för hur de använder sin suveräna frihet. Hans poäng är att den mänskliga naturen är en. Om vi börjar tränga djupt in i vår andliga natur blottläggs med nödvändighet också andra djup. Vi kommer att möta existentiell hunger, sårbarhet, en längtan efter tröst. Sådana erfarenheter kan uppstå genom angrepp.

Framsteg i det andliga livet kräver att vårt kroppsliga och affektiva jag formas i samklang med en kontemplativ mognad; annars finns risken att andlig blottställning söker kroppslig eller känslomässig utlopp, och att sådana utlopp rationaliseras som om de på något sätt vore ”andliga” i sig själva, mer upphöjda än vanliga dödligas förseelser. En andlig lärares integritet bekräftas av hans samtal, men inte bara; den visar sig lika mycket i hans vanor på nätet, hans uppträdande vid bordet eller i baren, hans frihet i förhållande till andras beundran.

Det andliga livet är inte ett bihang till resten av tillvaron. Det är dess själ. Vi måste akta oss för all dualism och alltid minnas att Ordet blev kött för att vårt kött skulle genomträngas av Logos. Vi måste hålla utkik både åt vänster och åt höger och samtidigt, som Bernard insisterar på, akta oss för att ta vänster för höger eller höger för vänster. Vi måste lära oss att vara lika hemmastadda i vår köttsliga som i vår andliga natur, så att Kristus, vår Mästare, fridfullt kan råda i båda."

23- 27 februari

Mellan måndagen den 23 februari och fredagen den 27 februari hålls två reflektioner per dag: klockan 9 på morgonen, efter Ters (Ora media); samt klockan 17 på eftermiddagen, följd av Eukaristisk tillbedjan och vesper.

Sitlarna på de olika reflektionerna är. Den idealistiske Bernard; Guds hjälp; Att bli fri; Sanningens strålglans; Tusen skall falla; Jag skall förhärliga honom; Guds änglar; Den realistiske Bernard; Om urskillning – för att sedan avslutas med den sista meditationen med temat ”Att förmedla hopp”.

Publikationer

Allt som allt rör det sig om 11 reflektioner, under den kommande veckan, som längre fram kommer att publiceras på engelska av bokförlaget Bloomsbury, och på italienska av bokförlaget San Paolo.