Kardinal Parolin: Vi behöver fler röster som ropar efter fred

Vatican News

”Det är en utopi att tro att fred garanteras av vapen och av maktbalanser som påtvingas av de starkaste, snarare än av internationella avtal.” Kardinal Pietro Parolin, statssekreterare, reflekterar över kriserna och krigen som präglar världen i en intervju med Dialoghi, Azione Cattolicas  kulturella tidskrift.

Hans ord innehåller också ett tydligt fördömande av upprustning.

”Vi är fast övertygade om att arsenalerna måste tömmas, med början i kärnvapen.” Han påminner också om misslyckandet med att förnya avtal om en gradvis minskning av atomvapen, vilket – betonar kardinalen – har ”gett ännu friare spelrum för framtagandet av dödliga redskap som kan utplåna livet på jorden.”

”Det behövs fler röster för fred, fler röster mot vansinnet i kapprustningen, fler röster,” uppmanar han, ”höjda till förmån för våra fattigaste bröder och systrar, fler röster och fler förslag – jag tänker till exempel på den katolska universitetsvärlden – för nya ekonomiska modeller inspirerade av rättvisa och omsorg om de svagaste, snarare än av penningdyrkan.”

Kriget mellan Ryssland och Ukraina – ett ”sår”

”Det behövs ett uppsving i mänsklighet och ansvar från allas sida. I stället,” fortsätter kardinalen, ”är det smärtsamt att konstatera att svaret i många fall bara är upprustning.”

Med hänvisning till den helige påven Johannes Paulus II:s dröm om ett enat Europa betonar kardinal Parolin att historien ”har tagit en annan riktning, och i stället för en friare och mer enad värld har vi sett en mer instabil värld växa fram, utan effektiva lösningar på de fruktansvärda orättvisor som gör att miljontals människor lider av hunger, törst, brist på ens grundläggande sjukvård och ovärdiga arbetsförhållanden.”

Hans tankar går till Ukraina, ett krig i det kristna Europas hjärta, ”ett sår” som ropar till oss. ”Jag har intrycket,” säger kardinalen, ”att man inte till bredden förstår den förödelse detta krig har orsakat i Ukraina: de enorma mänskliga förlusterna, förstörelsen av städer och infrastruktur.”

Maktens företräde

Från Ukraina till Gaza konstaterar kardinal Parolin att ”många regeringar” är upprörda över attacker mot ukrainska civila från ryska missiler och drönare och infört sanktioner mot angriparna. ”Det verkar inte som att samma sak har skett i tragedin med Gazas förstörelse.”

Han pekar på ”användningen av dubbla måttstockar”, kopplad till ett ”maktens företräde”, där det egna landets dominans över andra rättfärdigas av internationell rätt – som åberopas ”när det passar”, men ignoreras i många andra fall.

I grunden finns, menar statssekreteraren, en kris i diplomatin, som framstår som ”stum, oförmögen att aktivera alternativa verktyg”, ersatt av den starkares logik. ”Det tycks finnas en förlust av medvetenhet om fredens värde, krigets tragedi och vikten av gemensamma regler – och att de respekteras.”

FN och fredens roll

”Diplomati,” förklarar kardinalen, ”är det möjligas konst och kan aldrig fungera enligt förutbestämda scheman som påtvingas ovanifrån eller bygger på abstrakta doktriner.”

Den måste utgå från verkligheten, ”även om den ibland är skrämmande”, och kräver tålamod och fokus på uppnåeliga resultat.

När det gäller Europa, som har svårt att tala med en röst, behövs en återupplivning av en känsla av europeisk tillhörighet bland folken och att ledarna är medvetna om behovet av gemensamt handlande, utan att överge de principer som ligger till grund för Europeiska unionen.

Vad gäller FN upprepar kardinalen att Heliga stolen fortsatt tror på dess betydelse och ser internationella organisationer som nödvändiga för att ”hålla den starkares logik i schack”. Visserligen har vetorätten begränsat dess effektivitet, men det är nödvändigt att inte ”gå från rättens kraft till styrkans rätt.”

När det gäller fredsinitiativ betonar han att det är nödvändigt att internationella organ och palestinierna själva deltar: det är inte möjligt att besluta om Gazas framtid utan dess legitima invånare, medborgare i staten Palestina, som måste skyddas mot varje försök till annektering.

Att stödja påvens röst

Kardinal Parolin reflekterar över påvarnas röst i kristider och säger att den riskerar att bli ”en röst i öknen” om den inte får stöd.

När det gäller hänvisningar till religiösa värden i politiken påpekar han motsägelser: ”Den kristna tron är inte ett skyltfönster där man kan välja produkter. Vi kan inte hävda att vi älskar och försvarar livet om vi bara bryr oss om de ofödda, utan att erkänna att även migranter som dör till havs har liv som måste skyddas.”

Internationella scenarier

Om Venezuela bekräftar han Heliga stolens ansträngningar för en fredlig lösning som undviker blodsutgjutelse och betonar vikten av att respektera landets självbestämmande och folkets bästa.

När det gäller Grönland noterar han att händelserna har stärkt folkets medvetenhet om sin egen identitet.

Om Iran framhåller han behovet av att respektera mänskliga rättigheter och folkets krav, genom att tålmodigt odla dialog och fred.

Om Kina säger han att dialogen fortsätter trots svårigheter och betonar att avtalet från september 2018 enbart gäller utnämningen av biskopar. Att alla biskopar i Kina i dag är i gemenskap med påven är ”grundläggande”.

I Hongkong fortsätter kyrkan dialogen med myndigheterna och verkar för religionsfrihet.

Att inte glömma den andres ansikte

Avslutningsvis reflekterar kardinal Parolin över den teknologiska utvecklingen och behovet av gränser: ”Vi måste försvara mänskligheten och bekämpa avhumanisering.”

Han kritiserar även sociala medier för användningen av hatfullt och respektlöst språk som skapar rädsla och pekar ut fiender.

”Som kristna,” avslutar Vatikanens statssekreterare, ”måste vi motsätta oss denna utveckling genom vårt dagliga vittnesbörd: hat, krig och våld börjar när vi glömmer den andres ansikte.”