Första kvinnliga föreståndaren för ett Mariasanktuarium: Att vittna genom att lyssna

Andrea Tornielli – Rimini

Som arkitekt, ursprungligen från den italienska staden Gorizia, hade hon knappast kunnat föreställa sig vad livet skulle kalla henne till för nästan ett år sedan: att bli den första kvinnan i världen att tjänstgöra som föreståndare för en helgedom.

Detta blir än mer betydelsefullt med tanke på var helgedomen ligger: Notre-Dame de Santa Cruz i Oran i Algeriet, ett land där den överväldigande majoriteten av befolkningen är muslimer.

Bilder från helgedomen som hon ansvarar för spreds över hela världen i samband med saligförklaringen av Algeriets martyrer.

Från arkitekt till ansvarig för helgedomen

Medeossi kom till Santa Cruz – där hon numera också bor som gudsvigd jungfru inom Ordo Virginum i Orans stift – inte som föreståndare utan som arkitekt.

”Jag kom faktiskt till Notre-Dame de Santa Cruz som arkitekt”, förklarar hon, ”som svar på en förfrågan från Jean-Paul, biskopen av Oran, om att hjälpa till med renoveringen av helgedomen 2017.”

Biskop Jean-Paul är i dag kardinal Jean-Paul Vesco, ärkebiskop av Alger. Byggnadsprojektet blev början på ett samarbete som nu har varat i nio år.

”Jag hjälpte också till att organisera saligförklaringen, som sammanföll med invigningen av den renoverade helgedomen.”

Hennes utnämning växte fram ur ett praktiskt behov. Santa Cruz hade aldrig tidigare haft någon föreståndare, förklarar hon, men behovet av en person som var permanent närvarande och kunde ta hand om platsen hade blivit allt större.

Att leva tillsammans i fred

Santa Cruz har en särskild livsrytm. En gång om året hålls en pilgrimsfärd för hela stiftet och, ”när allt går väl”, firas en mässa i månaden. Under resten av tiden är det framför allt muslimer som besöker platsen.

”Det är en helgedom för muslimer”, förklarar hon. ”De kommer för att besöka den i tiotal och hundratal under sommaren och på helgerna. Därför är det viktigt att det finns någon där som välkomnar dem, hjälper dem att upptäcka vad en kyrka är, visar att vi är bröder och systrar och vittnar inför världen om att det är möjligt att leva tillsammans i fred.”

Esplanaden framför helgedomen symboliserar denna kallelse. Den har fått namnet Esplanade du vivre ensemble en paix – ”Esplanaden för att leva tillsammans i fred” – och inrättades ett år efter att Förenta nationerna hade godkänt den internationella dagen med samma tema.

Maria – en väg till dialog

”Helgedomen byggdes under kolonialtiden. Den hade kunnat förbli en ruin från denna period, en plats förknippad med ett sårigt minne. I stället är det en plats som är mycket älskad av människorna i Oran. Den är ett tecken på en väg som vi kan vandra tillsammans mot framtiden.”

Den har därmed blivit ett tecken på hopp.

Kopplingen till påve Leos ekumeniska och interreligiösa bönemöte i Notre-Dame d’Afrique i Alger – där en inskription i absiden uppmanar de troende att be för sina muslimska bröder och systrar – och minnet av påve Benedictus XVI:s besök vid helgedomen Meryem Ana Evi, ”Marias hus”, i Turkiet, där majoriteten av dem som kommer för att be är muslimer, väcker frågan om Marias betydelse.

”Maria är verkligen en väg till dialog”, konstaterar Medeossi, ”eftersom hon också vördas i den muslimska traditionen.”

I verkligheten kommer många till Santa Cruz helt enkelt som turister. Helgedomen ligger vackert ovanför staden Oran och erbjuder en storslagen utsikt.

Skönheten blir på så sätt själv ett redskap för mötet.

”Det är underbart att se hur platsens skönhet – även inne i kapellet – och detta ögonblick av förundran inför omgivningens skönhet hjälper människor att inleda en dialog och finna frid. Därifrån kan vi börja möta varandra.”

Broderskap i vardagen

”Jag arbetar tillsammans med muslimer”, fortsätter föreståndaren, ”och alla målningar i helgedomen, alla scener ur Marias liv, har målats av muslimska algeriska kvinnliga konstnärer. Mitt dagliga arbete, inklusive allt underhåll, utförs tillsammans med lokala företag. Jag tror att broderskapet också börjar där. De går med på att samarbeta och arbeta i en kyrka. Det är inget man kan ta för givet.”

Detta välkomnande vänder samtidigt på den vanliga berättelsen.

”Det som ofta överraskar mig är deras önskan att säga att, ja, närvaron av denna kyrka och av kristna i Algeriet är ett tecken för världen” – ett tecken på att Algeriet, ett muslimskt land, är ett fredligt folk, ett folk som önskar tolerans.

Att vara beredd att lyssna

För Medeossi är det konkreta vittnesbördet om tron det avgörande.

”För mig vittnar vi på precis samma sätt som i Europa eller någon annanstans: genom att vara oss själva och försöka leva evangeliet fullt ut tillsammans med den människa som står framför oss – inte genom ord utan genom handlingar.”

Att leva i Algeriet är stimulerande, säger hon, eftersom det kräver att hon lyssnar.

”Man måste lyssna till vad den andre säger och till den bild av en själv som den andre speglar tillbaka. Man måste veta att man alltid bedöms utifrån kärleken. Människor märker om man talar sanningsenligt, om man ler och om man visar förståelse.”

Det handlar om en gemensam vandring i mänsklighet.

”Att vittna om tron är att försöka växa tillsammans i mänsklighet, med djup respekt för våra olikheter. Vackra vänskapsband uppstår när människor kan tala sanningsenligt med varandra.”

Barmhärtigheten som sann realism

Medeossi reflekterar också över det budskap som påve Leo framförde vid Rimini Meeting, där han ställde den ”falska realism” som förespråkar upprustning och fientlighet mot fienden mot kärlekens och barmhärtighetens ”sanna realism”.

”Jag tänkte också på de små vardagliga handlingar som kräver mycket barmhärtighet. Allt börjar där. Som föreståndare börjar det med att välkomna turister. Människor gör ofta saker som får en att bara vilja tillrättavisa dem med en sträng blick och kanske bli arg.”

Men ett annat förhållningssätt kan förändra mötet:

”Att välja barmhärtighet och försöka hitta ett annat sätt att säga saker öppnar ofta en väg in i människors hjärtan. Då kan en relation uppstå med någon som annars skulle ha gått därifrån arg.”

”Det är så det sker – genom ett ögonblick av barmhärtighet.”