Leo XIV: ”Besvara vapnens eld med kärlekens eld, för sann fred i världen”

Vatican News

När påve Leo XVI på söndagen firade mässan i Albano utanför Rom talade han och hur lätt det är att förväxla värdslig fred med Guds fred. I Mariasanktuariet vigt till Vår Fru ”della Rotonda” på grund av dess runda form, hade stadens befolkning samlats för att ta emot påven som har tillbringat ytterligare några dagars vila i sommarresidenset i Castelgandolfo.

Guds moderskap

Han beskrev kyrkans forms som välkomnande:

Utifrån kan kyrkan, liksom varje mänsklig verklighet, verka kantig. Men när vi kliver över tröskeln blir vår fattigdom, vår sårbarhet och framför allt våra misslyckanden – för vilka vi kan bli föraktade och dömda, och ibland föraktar och dömer vi oss själva – slutligen mottagna i Guds milda kraft, en kärlek utan kanter, en villkorslös kärlek. Maria, Jesu mor, är för oss tecken och föraning om Guds moderskap. I henne blir vi en moderkyrka, som föder och återföder inte genom världslig makt, utan med kärlekens kraft.

Fred och splittring

Vidare talade påven om dagens evangelium som ”kanske överraskar, när vi hör Jesus säga: »Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, men splittring» (Luk 12:51).

”Och nästan skulle vi vilja svara honom: »Men Herre? Du också? Vi har redan alltför mycket splittring. Är det inte just du som sade vid den sista måltiden: ’Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er’?» – »Ja – kunde Herren svara oss – det är jag. Men kom ihåg att jag den kvällen, min sista kväll, genast lade till om friden: ’Inte ger jag er den så som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet’» (jfr Joh 14:27).”

Leo XIV förklarade att ”världen vänjer oss vid att förväxla frid med bekvämlighet, och det goda med lugn” och menade att sann frid uppnår man genom att ta risker, offra sig och inte göra beräkningar.

”Jesus kastade sig modigt in i vår mänsklighet. Det är detta han talar om som sitt »dop» (v. 50): döpt av korset, en total nedsänkning i de risker kärleken innebär.”

Kärlekens eld

Samma sak gäller oss när vi talar om att vara i kommunion, betonade påven:

”Det är beslutet att inte längre leva för oss själva, utan bära elden ut i världen. Inte vapnens eld, inte heller ordens eld som förtär andra. Nej. Utan kärlekens eld, som ödmjukar sig och tjänar, som bemöter likgiltighet med omsorg och maktfullkomlighet med mildhet; godhetens eld, som inte kostar som vapen gör, men som villkorslöst förnyar världen. Den kan kosta oförståelse, hån, till och med förföljelse, men det finns ingen större frid än att ha denna låga inom sig.”

Alla är vi fattiga

Påve Leo XIV riktade sedan sina ord till stadens biskop Vincenzo, och uppmuntrade till att ”inte skilja mellan den som hjälper och den som får hjälp, mellan den som verkar ge och den som verkar ta emot, mellan den som framstår som fattig och den som tycker sig erbjuda tid, kunskap, hjälp. Vi är Herrens kyrka, en kyrka av fattiga, alla värdefulla, alla var och en bärare av ett unikt Gudsord. Var och en är en gåva för de andra. Låt oss riva ner murarna.”

”Detta sker när elden som Jesus kommit för att tända förbränner fördomar, försiktighet och rädslor som fortfarande marginaliserar dem som bär Kristi fattigdom i sin historia”, sa påven. Låt oss i de fattiga i stället låta Herren komma in. ”Då ska vi sluta fred även med vår egen fattigdom, den vi fruktar och förnekar när vi till varje pris söker lugn och trygghet.”

Heliga Maria Rotonda, be för oss!