Klimatmöte. Påve Leo: Inget utrymme för likgiltighet och modlöshet

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

På eftermiddagen onsdagen den 1 oktober deltog påven Leo XIV i konferensen ”Raising Hope”, som pågår i Focolarerörelsens center Mariapoli i Castel Gandolfo 1-3 oktober med anledning av tioårsfirandet av Franciskus miljöencyklika Laudato si'.

Laudato si' ännu mer relevant idag

Påven inledde sitt tal med att i synnerhet tacka Laudato si'-rörelsen för att sprida och genomföra påven Franciskus budskap i världen. Han påpekade att encyklikan har varit en stor inspirationskälla för den katolska kyrkan men även en källa till dialog vid toppmöten, universitet, i ekonomiska och affärsmässiga kretsar, interreligiösa sammanhang samt teologiska och bioetiska studier. Uttrycket ”ta hand om vårt gemensamma hem” har tagits upp i akademiska, vetenskapliga och politiska tal och anföranden, påminde han och tackade Herren för denna gåva kyrkan har ärvt av Franciskus och det stora intresse denna strävan efter en hållbar mänsklig utveckling har väckt stort intresse i världen.

De utmaningar som identifieras i Laudato Si’ är i själva verket ännu mer relevanta idag än för tio år sedan. Dessa utmaningar är av social och politisk natur, men först och främst av andlig natur - de kräver omvändelse.

Återvända till hjärtat

Påven frågade sig vad som återstår att göra för att se till att omsorgen om vårt gemensamma hem och lyssnandet till jordens och de fattigas rop inte blir en övergående trend eller upplevs som frågor som skapar splittring. Laudato Si’ och den efterföljande apostoliska uppmaningen Laudate Deum behandlas klimatförnekares tvivel och förlöjligande av de allt tydligare tecknen på klimatförändringarna, sade påve Leo, och om problemet med att man går så långt att skydda på de fattiga för just det som drabbar dem hårdast.

Det är bara genom att återvända till hjärtat som en verklig ekologisk omvändelse kan äga rum. Vi måste gå från att samla in data till att bry oss om, och från miljödebatt till en ekologisk omvandling som förvandlar både personliga och gemensamma livsstilar. För troende är denna omvandling i själva verket inte annorlunda än den som riktar oss mot den levande Guden. Vi kan inte älska Gud, som vi inte kan se, samtidigt som vi föraktar hans skapelser. Vi kan inte heller kalla oss Jesu Kristi lärjungar utan att dela hans syn på skapelsen och hans omsorg om allt som är ömtåligt och sårat.

Harmoni med Gud 

Påven Leo bad konferensens deltagare att låta deras tro inspirera dem att vara bärare av det hopp som kommer från att erkänna Guds närvaro, som verkar i historien. Han uppmanade till att leva som helige Franciskus av Assisi, som påve Franciskus beskrev det: i enkelhet i harmoni med Gud, med andra, naturen och oss själva i en ständig attityd av omvändelse.

En hållbar ekologi frodas i alla dessa relationer. Genom vårt engagemang för dem kan vi växa i hopp genom att leva ut det tvärvetenskapliga synsättet i Laudato Si’ och den uppmaning till enhet och samarbete som följer av det.

En enda familj

Vi är en enda familj, med en enda Fader, som låter solen gå upp och regnet falla över alla (jfr Matt 5:45), betonade påven och uttryckte uppskattning över mångfalden av organisationer som representeras vid konferensen samt det breda spektrum av organisationer som har anslutit sig till Laudato Si’-rörelsen och handlingsplattformen.

Alla i samhället måste, genom icke-statliga organisationer och intressegrupper, utöva påtryckningar på regeringarna att utarbeta och genomföra strängare regler, förfaranden och kontroller. Medborgarna måste ta en aktiv roll i det politiska beslutsfattandet på nationell, regional och lokal nivå. Endast då kommer det att vara möjligt att mildra skadorna på miljön. Lokal lagstiftning kommer också att bli mer effektiv om grannsamhällen stöder samma miljöpolitik (jfr Laudato Si’, 179).

Sträva efter det gemensamma goda

Påven Leo uttryckte förhoppning om kommande internationella toppmöten inom Förenta nationerna ska lyssna till jordens rop och de fattigas, familjernas, urfolkens, ofrivilliga migranters och troendes rop över hela världen.

Samtidigt uppmuntrar jag alla, särskilt unga, föräldrar och de som arbetar i lokala och nationella förvaltningar och institutioner, att göra sitt för att hitta lösningar på dagens ”kulturella, andliga och pedagogiska utmaningar” (Laudato Si’, 202) och alltid sträva ihärdigt efter det gemensamma goda. Det finns inget utrymme för likgiltighet eller modlöshet.

Vårt svar inför Gud

Innan sin välsignelse påminde påven Leo XIV om att vi en dag får stå till svars för våra val i livet.

Jag vill avsluta med en fråga som berör var och en av oss. Gud kommer att fråga oss om vi har odlat och vårdat den värld som han har skapat (jfr 1 Mos 2:15), till gagn för alla och för kommande generationer, och om vi har tagit hand om våra bröder och systrar (jfr 1 Mos 4:9; Joh 13:34). Vad kommer vårt svar att bli?