Leo XIV:s första resa: Turkiet och Libanon från 27 november till 2 december

Vatican News

Ett löfte och en dröm. Turkiet, platsen för konciliet i Nicea, vars 1700-årsjubileum firas. Libanon, Cederträdets land, ”budskapets” land, enligt Johannes Paulus II:s definition, ett land som plågats av krig och kriser. Påven Leo XIV tar över arvet efter påven Franciskus och flyger till Turkiet och Libanon för sin första apostoliska resa från den 27 november till den 2 december. Påven förverkligar därmed sin föregångares önskan att fira 1700-årsminnet av det första konciliet i historien tillsammans med biskopar och patriarker på samma plats som konciliet hölls, idag kallat İznik, 130 km från huvudstaden Istanbul. Han fullbordae även det som påven Franciskus kallade en ”dröm”, nämligen att föra Petrus efterträdares kärlek till det libanesiska folket, som drabbats på olika sätt, men alltid står upprätt, alltid redo att gå vidare.

Meddelande från Vatikanens pressrum

Resan tillkännagavs idag, den 7 oktober, av Heliga Stolens pressrum. I pressmeddelandet står det: ”På inbjudan av landets statschef och kyrkliga myndigheter kommer den helige fadern Leo XIV att göra en apostolisk resa till Turkiet den 27–30 november, där han kommer att vallfärda till İznik i samband med 1700-årsminnet av det första konciliet i Nicea. Därefter kommer påven, på inbjudan av Libanons statschef och kyrkliga myndigheter, att göra en apostolisk resa till landet från den 30 november till den 2 december”.

Nicea, kompass för alla kristnas enhet

Två etapper, alltså, på påvens första internationella resa, vars detaljer kommer att offentliggöras senare. Den första i Turkiet för årsdagen av Nicea, den församling där kyrkofäderna godkände den trosbekännelse som kristna ber varje söndag. Som bekant hade påven Franciskus vid flera offentliga tillfällen uttryckt sin önskan att resa till Turkiet i maj och delta i firandet tillsammans med sin ”kära” broder Bartholomeus, den grekisk ortodoxa patriarken av Konstantinopel. Även efter den långa sjukhusvistelsen på Gemelli sjukhuset hade den argentinske påven bett sina medarbetare om att få åka på vad som mycket troligt skulle bli hans sista resa, oavsett hans fysiska tillstånd. Det var alltför viktigt att vara närvarande vid minneshögtiden för detta grundläggande kapitel i kyrkans historia, som ”inte bara är en händelse i det förflutna, utan en kompass som måste fortsätta att vägleda oss mot fullständig synlig enhet för alla kristna”. Dessa ord yttrade Leo XIV själv under audiensen för deltagarna i det symposium som Angelicum anordnade i juni med titeln ”Nicea och kyrkan i det tredje årtusendet: mot katolsk-ortodox enhet”.

Orden om kristen enhet upprepades också för Bartholomeus, som i mitten av maj kom till Rom för att träffa den nye påven och hylla hans företrädare. Han sa till journalisterna att Leo XIV ”har försäkrat att han har en stark önskan att resa till Turkiet inom loppet av detta år, vid ett datum som ännu inte fastställts”. Vid ett annat tillfälle hade han antytt möjligheten att datumet skulle bli den 30 november, dagen då den ortodoxa kyrkan och den katolska kyrkan firar Sankt Andreas, Petrus bror, och då en delegation från Heliga stolen varje år besöker Turkiet (besöket besvaras av en ortodox delegation den 29 juni, på Sankt Petrus och Sankt Paulus dag).

Och i en intervju med Vatican News i augusti, under mötet i Rimini, sa patriarken att: ”Vi är särskilt glada över att påvens första utlandsresa kommer att gå till det ekumeniska patriarkatet i Turkiet, till oss, och till Nicea, där vi tillsammans kommer att vittna om vår fasta övertygelse om att fortsätta den ekumeniska dialogen och våra kyrkors engagemang inför de globala utmaningarna. Vi ser fram emot hans besök med stor förväntan”.

En gest till Libanon

Den andra etappen, Libanon. På återresan från Irak, den oförglömliga pilgrimsfärden i mars 2021 som genomfördes trots farhågorna för Covid-19 och säkerheten, svarade påven Franciskus på en journalists fråga om ett eventuellt besök att han hade skrivit till patriarken Bechara Raï och bett honom att göra ett stopp i Beirut: ”Jag har skrivit ett brev till honom och lovat att göra en resa”.

Det löftet förblev ouppfyllt under Franciskus pontifikat, precis som det blev fallet med Irak under Johannes Paulus II:s pontifikat. Det är hans efterträdare på Petrus stol som förverkligar det, för, för att låna ett uttryck från den argentinske påven, på resorna ”finns alltid Petrus”. Inte mannen, utan påven.

Och påven kommer att ge en tröst till detta folk, vars lidande är lika stort som dess förmåga att stå emot den ekonomiska krisen, explosionen i Beiruts hamn 2020 och katastrofens följder, det politiska dödläget som sedan januari verkar ha övervunnits med valet av president Joseph Aoun och de förhoppningar som en ny politisk ledare för med sig. Det libanesiska folket är motståndskraftigt, även inför Israels krig mot Hizbollah under de senaste månaderna, som har ödelagt södra delen av landet.

I februari var det kardinal Michael Czerny, prefekt för Dikasteriet för Integrerad Mänsklig Utveckling, som på påvens uppdrag genomförde en mission i Libanon och förmedlade biskopen av Roms närhet till representanter för kyrkorna, välgörenhetsorganisationer, troende och flyktingar. Alla uttryckte vid slutet av varje möte sin förhoppning om att denna närhet skulle bli en närvaro och att Libanon återigen skulle få se en påve, efter Benedictus XVI:s resa 2012 – en av de sista under hans pontifikat. Förhoppningen blir verklighet med påven Leos ankomst.