Påven: Att vara journalist är aldrig ett brott, släpp de fängslade reportrarna

Isabella H. de Carvalho - Vatikanstaten

”Om vi idag vet vad som har hänt i Gaza, Ukraina och alla andra länder som har blodats av bomber, är det till stor del tack vare” de journalister och reportrar som har skickats ut på fältet. Många av dem är dock förföljda och fängslade: de måste släppas, för ”att vara journalist kan aldrig betraktas som ett brott, utan är en rättighet som måste skyddas”. Leo XIV betonar journalisternas grundläggande roll i samhället och i världspolitiken under audiens för deltagarna i 39:e konferensen för MINDS International, ett globalt nätverk av nyhetsbyråer, som mottogs i Sala Clementina i det apostoliska palatset torsdagen den 9 oktober. I ett starkt tal uppmanar påven att fortsätta att främja ”fri, korrekt och objektiv information” och att forma ”samveten” och ”kritiskt tänkande”, särskilt i en tid av ”skräpinformation” och i den digitala eran där man ofta förväxlar ”det falska med det sanna” och ”det äkta med det konstgjorda”.

Reportrar som riskerar livet

Påvens tankar går framför allt till reportrar i konfliktområden: ”Varje dag riskerar reportrar sina liv för att folket ska få vetskap om läget”, betonar han och påpekar att ”i en tid som vår, präglad av våldsamma och utbredda konflikter, är det många som faller på slagfältet” och blir ”offer för kriget och krigsideologin, som vill hindra journalisterna från att vara närvarande”. ”Vi får inte glömma dem!”, säger påven Leo. Och med hänvisning till ett av sina första tal, den 8 maj - strax efter han blev vald till påve - som riktades till journalister från hela världen som hade bevakat konklaven, upprepar han samma uppmaning ”om frigivning” av informationsarbetare som ”orättvist förföljs och fängslas för att de försöker rapportera”.

Fri information är en pelare som stöder uppbyggnaden av våra samhällen och därför är vi kallade att försvara och garantera den.

Stödja nyhetsbyråer och journalister

Påven påminner om att ”dessa extrema vittnesbörd” är ”resultatet av så många personers dagliga arbete för att informationen inte ska förorenas av andra syften som strider mot sanningen och människans värdighet”. Han bekräftar att ”information är en allmän tillgång som vi alla bör skydda”. För Leo XIV är det faktiskt ”ett paradox” att både ”nyhetsbyråer” och ”informationskonsumenter” befinner sig i kris i ”kommunikationens tidsålder”. ”Ingen borde idag kunna säga ’jag visste inte’”, reflekterar han. Han uppmuntrar därför journalisterna i deras ”så viktiga” arbete och uppmanar till att skapa en ”'god cirkel' som gör gott för samhället” mellan läsare och utgivare:

Det som verkligen är konstruktivt är samverkan mellan medborgare och journalister i en anda av engagemang för etiskt och civilt ansvar. En form av aktivt medborgarskap är att uppskatta och stödja aktörer och byråer som visar seriösitet och verklig frihet i sitt arbete.

Påven betonar att ”nyckeln till att återge medborgarna deras roll som huvudaktörer i systemet och övertyga dem om att kräva information som är värdig detta namn” är ”transparens i källor och innehåll”, ”ansvarsskyldighet”, ”kvalitet” och ”objektivitet”.

Motgift mot ”skräpinformation”

Leo XIV betonar återigen att journalister från nyhetsbyråer i synnerhet är ”kallade att vara först på plats, först med att rapportera nyheterna”, särskilt ”i en tid präglad av ständig live-kommunikation och en alltmer genomgripande digitalisering av massmedierna”. Många gånger måste de just ”skriva snabbt, under press, även i mycket komplexa och dramatiska situationer”. De utför därför en särskilt ”värdefull” tjänst och ”måste vara ett motgift mot spridningen av skräpinformation”; detta kräver ”kompetens, mod och etisk medvetenhet”. Nyhetsbyråerna, fortsätter påven, är kallade att ”agera i den aktuella kommunikationskontexten enligt principer – som tyvärr inte alltid delas – som förenar företagets ekonomiska hållbarhet med skyddet av rätten till korrekt och mångsidig information”.

I själva verket måste kommunikationen befrias från den kognitiva förorening som korrumperar den, från illojal konkurrens, från förfallet av så kallad klickbete.

Vaka över algoritmerna

”Vi är inte dömda att leva i en värld där sanningen inte längre kan skiljas från fiktion”, försäkrar påven Leo XIV. Han citerar också Hannah Arendt, då hon sa att ”den ideala undersåten i ett totalitärt regime inte är den övertygade nazisten eller den övertygade kommunisten, utan den person för vilken det inte längre finns någon skillnad mellan verklighet och fiktion”. Han ställer därför viktiga frågor, särskilt när det gäller ny teknik.

Algoritmer genererar innehåll och data i en omfattning och med en hastighet som aldrig tidigare skådats. Men vem styr dem? Artificiell intelligens förändrar vårt sätt att informera oss och kommunicera, men vem styr den och i vilket syfte?

”Vi måste vara vaksamma”, varnar påven, ”så att tekniken inte ersätter människan och så att den information och de algoritmer som idag styr den inte hamnar i händerna på ett fåtal”. Han tackar journalisterna i föreningen för deras ”reflektion” över dessa aktuella utmaningar.

Ett civilisationens försvar mot approximationens kvicksand

”Med ert tålmodiga och noggranna arbete kan ni utgöra ett skydd mot dem som, genom den gamla ljugandets konst, strävar efter att skapa motsättningar för att styra genom att splittra; ett civilisationens försvar mot approximationens och postfaktisk kvicksand”, betonar påven slutligen. ” Kommunikationens effektivitet kan och får inte skilja sitt öde från delandet av sanningen”.

Jag ber er: sälj aldrig ut er auktoritet!

Han uppmanar till att inte glömma reportrarna i konfliktområden, som är ”offer för krigsideologin”, och kräver att de som fängslats och förföljts ska friges: om vi idag vet vad som hänt i Gaza och Ukraina är det tack vare dem. Varning mot spridningen av ”skräpinformation” och teknik som aldrig får ersätta människan.