Påven: Befria er från hat och fördomar - religionerna ska väcka mänsklighet
Tiziana Campisi - Vatikanstaten
Leo XIV framför med glädje och djup tacksamhet sin hälsningar till ledarna och representanterna för världens religioner, som samlades på eftermiddagen den 28 oktober i Vatikanens audienshall Aula Paolo VI tillsammans med medlemmarna av det diplomatiska kåren ackrediterade vid Heliga stolen.
Med eventet ”Camminando insieme nella speranza” (Vandra tillsammans i hopp) firades 60-årsdagen av deklarationen om kyrkans relationer till icke-kristna religioner Nostra aetate. Påven togs emot av applåder och inledde omedelbart sitt tal, där han betonade den vänskap och uppskattning för den katolska kyrkan som de olika religiösa ledarna visade särskilt under påven Franciskus sjukdom och död. Sedan vid hans val till Petrus stol och närvaron vid mässan som inledde hans pontifikat. Gester som vittnar om det djupa och varaktiga bandet mellan den katolska kyrkan och andra religioner. Band som närs av Nostra aetate, vars budskap för biskopen av Rom förblir mycket relevant idag. Ett dokument som sått ett frö av hopp för interreligiös dialog, som vuxit genom åren och idag är ett majestätiskt träd som burit rika frukter av ömsesidig förståelse, vänskap, samarbete och fred.
Ett åtagande som fortsätter
Påven framförde på engelska sitt tack för det som har gjorts och för samarbetet med dikasteriet för interreligiös dialog, religiösa förbindelser med judarna vid dikasteriet för främjande av kristen enhet och med den katolska kyrkan.
I sextio år har män och kvinnor arbetat för att odla Nostra aetate. De har vattnat fröet, skött marken och skyddat den. Vissa har till och med gett sina liv – martyrer för dialogen, som motsatte sig våld och hat. Låt oss idag minnas dem med tacksamhet. Som kristna, tillsammans med våra bröder och systrar i andra religioner, är vi vad vi är tack vare deras mod, svett och uppoffringar.
Religionerna som fördömer orättvisor och förkunnar fred
Påven sammanfattar dokumentets viktigaste läror: att mänskligheten konvergerar alltmer; att kyrkans uppgift är att främja enhet och kärlek mellan män och kvinnor, och mellan nationer; att vi tillhör en enda mänsklig familj” och varje person söker svar på de stora gåtorna i den mänskliga tillvaron; att alla religioner försöker svara på det mänskliga hjärtats oro genom att på sitt eget sätt erbjuda läror, livsstilar och heliga riter för att vägleda sina troende mot fred och meningen med livet. Han tillägger att den katolska kyrkan inte förkastar något som är sant och heligt i andra religioner, utan betraktar dem med uppriktig vördnad. Han uppmanar deras olika anhängare att genom dialog och samarbete att erkänna, bevara och främja det som är andligt, moraliskt och kulturellt gott hos alla folk. Härifrån uppmaningen att engagera sig för harmoni mellan människor, inför murarna som återigen upprättas mellan nationer, mellan religioner, till och med mellan grannar, och inför krigets dån, fattigdomens sår och jordens rop - som avslöjar mänskliga familjens bräcklighet. Många har tröttnat på löften och glömt hur man hoppas, konstaterar påven bittert.
Som religiösa ledare, vägledda av visdomen i våra respektive traditioner, delar vi ett heligt ansvar: att hjälpa vårt folk att befria sig från fördomarnas, vreden och hatets bojor; hjälpa det att höja sig över själviskhet och självupptagenhet; hjälpa det att besegra den girighet som förstör både den mänskliga själen och jorden. På detta sätt kan vi leda våra folk att bli profeter i vår tid, det vill säga röster som fördömer våld och orättvisa, läker splittringar och förkunnar fred för alla våra bröder och systrar.
Dialog är ett sätt att leva
I sitt tal påminner Leo också om dokumentets tillkomst, som Johannes XXIII önskade skulle beskriva ett nytt förhållande mellan den katolska kyrkan och judendomen och som i kyrkans historia är den första doktrinära texten med en uttryckligt teologisk grund som på ett bibliskt välgrundat sätt belyser kristendomens judiska rötter och tar tydlig ställning mot alla former av antisemitism.
Han betonar därför vikten av att erkänna varandra som bröder och systrar och betrakta dialog som en livsstil. Nostra Aetate lär oss att vi inte kan åkalla Gud, allas Fader, om vi vägrar att behandla varje man och kvinna, skapade till Guds avbild, på ett broderligt sätt. Kyrkan förkastar alla former av diskriminering eller trakasserier på grund av ras, hudfärg, levnadsförhållanden eller religion.
Detta historiska dokument har alltså öppnat våra ögon för en enkel men djupgående princip: dialog är inte en taktik eller ett verktyg, utan ett sätt att leva, en väg för hjärtat som omvandlar alla dess aktörer, både den som lyssnar och den som talar. Dessutom går vi denna väg utan att överge vår tro men genom att förbli fast förankrade i den.
Vandra tillsammans i hopp
Påven Leo återkommer sedan till de ord som Franciskus riktade till ungdomarna vid det interreligiösa mötet som ägde rum förra året under den apostoliska resan till Singapore: ”Gud är för alla, och därför är vi alla Guds barn”, upprepar han och uppmanar oss att se bortom det som skiljer oss åt och upptäcka det som förenar oss alla.
Sedan påminner han om att den katolska kyrkan i år firar hoppets Jubelår och uppmuntrar till gå framåt just i hoppet.
Detta är den väg som Nostra Aetate uppmanar oss att fortsätta på: att vandra tillsammans i hoppet. När vi ger oss ut på den vägen händer underbara saker: hjärtan öppnas, broar byggs och nya vägar banas där ingen trodde det var möjligt. Detta är inte en uppgift för en enda religion, en enda nation eller ens en enda generation. Det är en helig uppgift för hela mänskligheten att hålla hoppet levande, hålla dialogen levande och hålla kärleken levande i världens hjärta.
Väcka känslan av mänsklighet och det heliga
Religionernas uppdrag i detta avgörande ögonblick i historien är att väcka känslan av mänsklighet och det heliga hos alla män och kvinnor, säger påven, som anser att det är de religiösa ledarnas ansvar att ge hopp till en mänsklighet som ofta frestas av förtvivlan. Avslutningsvis betonar Leo bönens kraft att förvandla våra hjärtan, våra ord, våra handlingar och vår värld, att förnya inifrån, att återuppväcka andan av hopp och kärlek, och citerar uppmaningen till bön som Johannes Paulus II riktade 1986 i Assisi. Slutligen uppmanar han alla att samlas i tyst bön och avslutar:
Må fred komma över oss och fylla våra hjärtan.
Innan Leo XIV hölls flera inslag. Evenemanget för att fira Nostra Aetate inleddes med en procession av ledare från judendomen, islam, hinduismen, jainismen, sikhismen, buddhismen, zoroastrismen, konfucianismen, taoismen, shintoismen, traditionella afrikanska religioner och den katolska kyrkan. Detta föregicks av en traditionell dans från Sri Lanka, Kandyan Dance, uppförd av Sri Ridma Dance Academy.
Kardinal Koovakads hälsning
Kardinal George Jacob Koovakad, prefekt för dikasteriet för interreligiös dialog, hälsade de cirka 2 000 närvarande välkomna. ”Under dessa sex decennier har andan i Nostra Aetate inspirerat till en extraordinär pilgrimsfärd av möten och samarbete”, sade han och mindes med djup tacksamhet påvarna – från Johannes XXIII till påven Franciskus – som har fortsatt detta uppdrag med visdom och mod, de lokala kyrkorna som har odlat dialogen med hängivenhet och trofasthet och de många män och kvinnor från olika religiösa traditioner som generöst har anslutit sig till den katolska kyrkan för att främja ömsesidig förståelse. Han uttryckte också sin förhoppning att enigheten inom den mänskliga familjen ska inspirera till en ständig strävan efter fred, försoning och harmoni för kommande generationer.
Kardinal Kochs inlägg
Efter kardinal Koovakad talade kardinal Kurt Koch, prefekt för dikasteriet för kristen enhet, som bekräftade den katolska kyrkans medvetenhet om att ha mottagit Gamla testamentets uppenbarelse genom det folk med vilket Gud, i sin oändliga barmhärtighet, slöt det gamla förbundet. Medveten om denna kontinuitet uppfattar kyrkan det nya förbundet inte som en ersättning, utan som en fullbordan av det gamla förbundet, förklarade han och preciserade att denna grund för den katolska kyrkans nya relation till det judiska folket i frälsningshistorien också ska ses som kyrkans konkreta svar på förintelsens katastrof. Precis som Nostra Aetate tydligt bekräftar det gemensamma arvet mellan judar och kristna, förkastar den också otvetydigt alla former av antisemitism, påpekade kardinalen, som framhöll den speciella och unika relationen mellan den katolska kyrkan och den judiska religionen, eftersom kyrkan inte kan förstå sig själv utan hänvisning till judendomen. På grund av denna nära relation förblir den teologiska dialogen mellan judar och kristna viktig och ligger påven Leo XIV mycket varmt om hjärtat, fortsatte kardinal Koch, för vilken Nostra Aetate är och förblir den gemensamma kompassen för relationerna mellan kristna och judar.
”Nostra Aetate, en milstolpe”
Efter prefekten för dikasteriet för kristen enhets tal visades videon ”Nostra aetate - en milstolpe”, som illustrerade de viktigaste idéerna i konciliedeklarationen, vars historia återges genom dokumentets ord, tal och handlingar från påvarna som efterträtt varandra: från Johannes Paulus II:s besök i synagogan i Rom och Omayyad-moskén i Damaskus till påven Franciskus resor till Ur i Kaldeen (Irak) och Mongoliet.
Artistiska uppträdanden
Fem artistiska uppträdanden genomfördes för publiken: tre indonesiska danskoreografier, ”Rejang Dewa” från Bali, ”Bedhayan Satya Mataya” från Java och ”Zapin Awal Bismillah” från Sumatra, som representerade hinduismen, katolicismen och islam. Den afrikanska föreställningen med sång och poesi "I ritens hjärta, dialogens puls" med artister från Burundi, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Ghana, Guinea-Bissau, Guinea-Conakry, Kenya, Mali, Nigeria, Demokratiska republiken Kongo och Zambia. Sedan sången ”We are the new world” som symboliserade USA samt musikinslaget av NefEsh Trio som framförde judisk musik.
Vittnesbörd
Under kvällen vittnesbörd av maestro Hassin Tao, ursprungligen från Burma, som grundade det buddhistiska klostret på berget Linjiu och Museet för världsreligioner, Sarah Bernstein, verkställande direktör för Rossing Center for Education and Dialogue i Jerusalem, och ungdomarna från Nave Bel Espoir, som Leo XIV besökte i Ostia och som seglade tillsammans för att främja fred inom projektet ”Bel Espoir – MED25”.
”Jag är fast övertygad om att konflikter endast kan lösas genom att lyssna, förstå och främja vänskap mellan religionerna” , förklarade mästare Tao och berättade att han har inlett en serie dialogmöten mellan buddhister och muslimer över hela världen för att hjälpa religionerna att erkänna sanningen, godheten och skönheten i varandra genom dialog och utbyte. Han är övertygad om att religionernas uppgift är att lösa konflikter genom kärleksfulla handlingar och att skydda livet och hela jorden. Bernstein, utifrån sina egna personliga erfarenheter, definierade Nostra aetate som en modig och revolutionär uppmaning att bekämpa djupt rotade negativa åsikter om andra trosuppfattningar än den egna. Med tanke på den aktuella situationen i Israel-Palestina och de nationella skillnaderna, utöver de religiösa, som måste hanteras liksom den globala ökningen av antisemitism och islamofobi, konstaterade han att Nostra aetates uppgift ännu inte är fullbordad. Han berättade att det judiska, kristna och muslimska teamet vid Rossing Center for Education and Dialogue samlar israeler och palestinier för att lyssna, lära och läka. Från fartyget Bel Espoir, som under åtta månaders seglats har tagit emot åtta grupper om tjugofem ungdomar av alla nationaliteter, kulturer och religioner, som har åtagit sig att dagligen föra dialog för att bygga fred genom erfarenheter till havs, genom att anlöpa olika hamnar och träffa män och kvinnor som främjar rättvisa och troende av alla religioner, kom istället detta budskap: ”Vi vittnar om att var och en återspeglar en stråle av sanning som lyser upp hela mänskligheten. Tillsammans har vi bett. Idag har vi återvänt hem. Livet har återgått till det normala, men våra hjärtan har förvandlats ... Vi, ungdomar från Medelhavsområdet, kommer att fortsätta att leva och agera som pilgrimer av hopp”.
Fortsätta att så dialog
Slutligen delade många barn ut små påsar med frön till alla, som symbol för det ”hoppets frö” som såddes för sextio år sedan med Nostra aetate – fröet till dialog, vänskap och respekt mellan folk och religioner – som idag måste fortsätta att spridas, genom att på ett särskilt sätt uppmuntra ungdomarna att bli nya såningsmän av fred och dialog.
