Påven: Ett lands kvalitet mäts i familjers levnadsförhållanden
Vatican News
I sitt tal till lärare och studenter vid det påvliga teologiska institutet för äktenskaps- och familjevetenskap, som mottogs den 24 oktober i Sala Clementina i Apostoliska palatset, sätter Leo XIV fokus på det som Andra Vatikankonciliet definierade som den ursprungliga och grundläggande skolan för mänsklighet, samhällets första cell: familjen.
I ett samhälle som ofta framhåller produktivitet och snabbhet på bekostnad av relationer, blir det angeläget att återge tid och utrymme åt den kärlek som man lär sig i familjen, där de första erfarenheterna av tillit, givande och förlåtelse vävs samman och utgör grunden för det sociala livet.
Äktenskapets värde
Påven uppmanar den akademiska världen att stödja, försvara och främja äktenskapet, framför allt genom en livsstil som är förenlig med evangeliet i de olika sociala, ekonomiska och kulturella sammanhang med olika utmaningar. Han betonar att institutet verkar för det goda för de förlovade som blir makar, för de makar som blir föräldrar och för deras barn. Men det är särskilt på värdet av äktenskapsbandet som påven sedan fokuserar.
Vi kan inte ignorera tendensen i många delar av världen att inte uppskatta eller till och med avvisa äktenskapet. Jag vill uppmana er att i era överväganden inför förberedelsen till äktenskapssakramentet vara uppmärksamma på Guds nåd i varje mans och kvinnas hjärta. Även när unga personer gör val som inte överensstämmer med de vägar som kyrkan föreslår enligt Jesu lära, fortsätter Herren att knacka på deras hjärtans dörr och förbereda dem för att ta emot en ny inre kallelse.
Odla band och skydda de ofödda
Uppmaningen är att främja organiska och samordnade åtgärder till stöd för familjen. Påven konstaterar att kvaliteten på det sociala och politiska livet i ett land kan mätas utifrån hur det gör det möjligt för familjer att leva väl, att ha tid för sig själva och att odla de band som håller dem samman. För påven bör dessutom särskild uppmärksamhet ägnas åt det ofödda livet och kvinnor som står inför moderskapet i svåra situationer.
Människolivet är en gåva och ska alltid bemötas med respekt, omsorg och tacksamhet. Med tanke på alla de mödrar som genomgår sin graviditet i ensamhet eller utanförskap känner jag därför en skyldighet att påminna om att samhället och kyrkan måste arbeta ihärdigt för att återge moderskapet dess fulla värdighet. För detta ändamål krävs konkreta initiativ: politik som garanterar adekvata levnads- och arbetsvillkor; utbildnings- och kulturinitiativ som erkänner skönheten i att skapa tillsammans; en pastoral verksamhet som följer kvinnor och män med närhet och lyssnande. Moderskap och faderskap, som på detta sätt värnas, är inte alls en börda för samhället, utan en hoppfull kraft som stärker och förnyar det.
Profetian om ett institut
Beträffande det påvliga teologiska institutet Johannes Paulus II, som påven sade föddes ur Johannes Paulus II:s profetiska vision i kölvattnet av 1980 års familjesynod”, är dess kallelse i dagens verklighet att utgöra en enda akademisk enhet fördelad över olika kontinenter som svarar på behovet att stå nära makar och familjer. Detta för att utveckla pastorala dynamiker som är anpassade till lokala förhållanden och inspirerade av kyrkans tradition och dess sociallära. Det handlar om att ta itu med frågorna som påverkar valet att gifta sig och skaffa barn, fred, omsorg om liv och hälsa, hållbar mänsklig utveckling, ungdomsarbetslöshet, ekonomisk hållbarhet, lika möjligheter mellan män och kvinnor. Institutet bidrar här till påvliga lärosatsens intelligens och till den ständiga uppdateringen av dialogen mellan familjeliv, arbetsliv och social rättvisa.
Uppdraget för institutet som specialiserar sig på äktenskaps- och familjevetenskap är forskning och gemensamt vittnesbörd om sanningen, betonar Leo, och uppmuntrar till jämförelse mellan teologi och discipliner som studerar äktenskap och familj, utan att nöja sig med att säga sanningen om dem, utan att leva den i den Helige Andens nåd och efter Kristi exempel. Institutets teologi måste därför odla ett öppet och tvärvetenskapligt tänkande mellan kulturer.
Bortom lidandet, kärlekens plats
Slutligen uppmuntrar påven att fortsätta den synodala vägen som en integrerad del av utbildningen och uppmanar till ömsesidigt lyssnande för att bättre kunna urskilja hur vi kan växa tillsammans i tjänsten för äktenskapet och familjen. Han citerar slutdokumentet från den senaste biskopssynoden om att familjerna, trots de splittringar och lidanden de upplever, förblir de platser där man lär sig att utbyta gåvan av kärlek, förtroende, förlåtelse, försoning och förståelse.
Det finns verkligen mycket att lära när det gäller att förmedla tron, den dagliga praktiken av att lyssna och be, fostran till kärlek och fred, broderskap med migranter och främlingar, omsorg om planeten. I alla dessa dimensioner går familjelivet före våra studier och undervisar oss, särskilt genom vittnesbörd om hängivenhet och helighet.
