Påven till utbildningsvärlden: Följ mottot 'mot höjden!'

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Påvens tal till världens ungdom är ett budskap fyllt av hopp, tacksamhet och tro. Han beskriver ungdomarnas avgörande roll i Kyrkans och mänsklighetens framtid.

Pier Giorgio Frassati – förebild med blicken mot höjden

I centrum för reflektionen stod den helige Pier Giorgio Frassati, den italienske studenten som nyligen helgonförklarades. Frassati är en symbol för den unga tron, en tro som förenar andlig glöd och mänsklig glädje. Han upprepade ofta två meningar som formade hans liv: ”Att leva utan tro är inte att leva, utan bara att överleva.” och ”Mot höjden.”

Dessa ord blir också en riktning för oss alla, betonade påven, att inte nöja oss med det ytliga, utan att söka det högre, det sanna, det som bär evighetsvärde.

”Ha modet att leva fullt ut. Nöj er inte med skenet, med trender eller tillfälliga nöjen. Låt era hjärtan viska: ’Jag drömmer om mer, Herre, jag längtar efter mer – inspirera mig!’”

Påvens är en kallelse till helighet i vardagen, en uppmaning att vara unga som inte står vid sidan av historien, utan tar ansvar för att bygga en bättre värld. Så vackert med en generation som kan kallas ”generation plus” – den generation som ger världen den extra gnista av hopp, sanning och kärlek.

Utbildningens gåva – vägen till förändring

Hur kan denna dröm bli verklighet? Svaret är tydligt: genom utbildning. ”Utbildning är ett av de vackraste och mäktigaste redskap som finns för att förändra världen.”

Påven Franciskus lanserade för några år sedan Det globala utbildningspakten – Patto Educativo Globale, en allians mellan alla som verkar inom utbildning och kultur, med syftet att förena världen i en universell broderskapets pedagogik.

Men ungdomarna är inte bara mottagare av utbildning – de är också dess protagonister, dess aktiva medskapare.

”Ni är kallade att vara truthspeakers och peacemakers,” underströk påve Leo. ”Människor som talar sanning och bygger fred.”

I en tid av förvirring, splittring och misstro får denna uppmaning en särskild tyngd. Sanningen och freden måste inte bara försvaras – de måste levas.

Sanningens och fredens stjärnor

Den helige John Henry Newman, snart förkunnad kyrkolärare, påminner oss om att kunskap växer när den delas: ”Det är i samtalet mellan sinnena som sanningen tänds.”

Sanningen, likt ljuset, blir starkare när den sprids vidare. Så också freden: den växer när många små ljus förenas till en stjärnhimmel.

Påven tog bildspråket till hjälp och förklarade med en beräkning som den tidigare naturvetenskapslärare han är: ”Vet ni hur många stjärnor som finns i det observerbara universum? Ett sextiljon – en etta följd av tjugoen nollor! Och ändå ser vi bara några tusen med blotta ögat. Men dessa få stjärnor räcker för att visa riktningen, precis som sjöfararna en gång styrde efter polstjärnan.”

Stjärnorna är en symbol för människor: var och en unik, men kallad att lysa tillsammans. ”En ensam stjärna är bara en punkt i mörkret, men tillsammans bildar de konstellationer som visar vägen.”

Så är också utbildningen: den förenar människor i levande gemenskaper och skapar meningsfulla konstellationer. Den påminner oss om profeten Daniels ord: ”De som för många till rättfärdighet ska lysa som stjärnor i evighet.” (Dan 12:3)

Att utbilda, sa påven, är att vårda denna gnista av Gud i varje människa.

Tre utmaningar: det inre livet, det digitala livet och freden

Påven betonade sedan tre konkreta utmaningar, tre vägar, som särskilt gäller vår tid. Den första utmaningen gäller formationen av det inre livet där han

”Hjälp oss att växa i det inre livet,” bad unga deltagare i det globala utbildningspakten. Denna bön berör djupt, sa påven. För vad hjälper all kunskap, om vi inte vet vem vi själva är?

”Utan tystnad, utan lyssnande, utan bön, sägs det, släcks till och med stjärnorna.”

Påve Leo citerar den helige Augustinus som vägvisare: ”Mitt hjärta är oroligt tills det finner vila i Dig.”

”Vår inre oro är inte ett fel – den är en kompass. Den pekar mot vårt sanna mål, mot Gud. Därför handlar utbildning inte bara om teknik eller moral, utan också om att lyssna till sitt hjärta.”

Utbildning till det digitala livet

”Ni lever mitt i den digitala världen – och det är inte något ont,” sägs det. ”Men låt inte algoritmen skriva er berättelse!”

Påvens är en stark påminnelse i en tid då tekniken formar vår syn på verkligheten. ”Använd tekniken klokt, men låt den inte använda er.”

Han tog den helige Carlo Acutis som ett nutida exempel: ”Han blev inte slav under nätet, utan använde det för att sprida evangeliet.”

Carlo skapade en hemsida om Eukaristiska mirakel – och gjorde internet till ett redskap för mission. Han visar att digital teknik kan bli ett redskap för gemenskap, tro och kreativitet.

”Var inte turister på nätet,” uppmanade påven de unga, ”utan profeter i den digitala världen!”

Digital humanism är alltså ett nytt kristet uppdrag: att göra nätet till en plats där sanning, skönhet och kärlek kan blomstra.

Utbildning till fred

Påven beskrev den tredje och kanske största utmaningen som han sa, handlar om fred. ”Vårt framtid hotas av krig och hat – men det kan förändras!”, sa han och påminde om att freden måste börja i hjärtat: ”Det räcker inte att få tyst på vapnen – vi måste avväpna våra hjärtan.”

Det handlar om att vägra våld, hårda ord och orättvisor. En avväpnande utbildning skapar jämlikhet, värdighet och tillgång till lärande för alla – inte bara för några få.

”Var fredsstiftare där ni är,” underströk han. ”I familjen, i skolan, på idrottsplanen, bland era vänner. Sann fred bygger man i det lilla, i mötet med den andre, i blicken som ser Guds avbild i varje människa.”

Mot höjden – mot Kristus

Påve Leo XIV avslutade ritt tal med en stark och poetisk uppmaning:

”Fäst inte blicken på de fallande stjärnorna, som symboliserar flyktiga önskningar. Lyft blicken – mot Jesus Kristus, ’rättvisans sol’ (Luk 1:78), som alltid leder er på livets väg.”

Kristus är vår ledstjärna, vår polstjärna i en värld som ofta vandrar i mörker. Han är den sanna horisonten där sanningen, kärleken och freden möts.

Att leva ”mot höjden” är därför inte en uppmaning att fly från världen, utan att höja blicken mot Gud mitt i världen. Det är en livshållning, en kallelse: att vara stjärnor som lyser tillsammans, att vara Guds gnistor i en ofta mörk tid. ”Vi är stjärnor, för vi är Guds gnistor.”

Påve Leo XIV avslutade sitt möte med studenter och elever från hela världen med bönen:

Herre Jesus Kristus,

tänd i oss längtan efter det som är sant och gott.

Lär oss att rikta blicken mot höjden, mot Dig, rättvisans sol.

Hjälp oss att vara stjärnor som lyser i världen,

fredens och sanningens bärare i vår tid. Amen.