Påven

Påven vid FAO: "Hungern är inte människans öde – den är vår gemensamma skuld"

Med skärpa och kraft talade påve Leo vid sitt historiska besök hos FAO:s högkvarter i Rom. Besöket sammanföll med världshungerdagen och markerade 80-årsjubileet för organisationens grundande. I sitt tal riktade påven en kraftfull vädjan till det internationella samfundet att inte längre ignorera ropet från de hungrande: "Den som hungrar är inte en främling. Han är min bror, och jag måste hjälpa honom utan dröjsmål."

Vatican News

På torsdagen var påve Leo XIV inbjuden att tala på FAO i Rom i samband med världshungerdagen och 80-årsjubileet för organisationens grundande.

I inledningen av sitt tal uttryckte påven sin uppskattning över FAO:s arbete: "Jag hälsar alla närvarande med stor respekt och vördnad... om vi besegrar hungern, kommer freden att bli den bördiga jord ur vilken nationernas gemensamma bästa kan växa."

Han betonade att hungern inte är ett tekniskt problem, utan en moralisk och andlig kris: "Hungern är inte människans öde, utan hennes undergång."

Påven menade att hungern i världen är ett uttryck för ett globalt misslyckande, trots framsteg inom vetenskap och teknik: "Det är ett kollektivt misslyckande, en etisk avvikelse, en historisk skuld."

Mer än 673 miljoner människor somnar hungriga varje kväll, och över 2,3 miljarder saknar näringsrik kost – siffror som inte får reduceras till statistik. "Bakom varje siffra finns ett förstört liv och ett sårbart samhälle," sa påven. Han nämnde särskilt barnen: "Kanske är det mest gripande att så många barn lider av undernäring."

Hungern som vapen och brott mot Gud

Påven kritiserade starkt användningen av mat som ett vapen i moderna konflikter – något som direkt motsäger det humanitära folkrättens grundsatser och resolutioner som FN:s säkerhetsråds resolution 2417. "Vi är vittnen till den fortsatta användningen av denna grymma strategi, som dömer män, kvinnor och barn till hunger," beklagade han. Den tystnad som omger dessa brott är förrädisk: "De hungrigas tystnad ropar i allas samveten."

Påven hänvisade till de pågående krigen i Ukraina, Gaza, Haiti, Afghanistan och flera afrikanska länder, där hunger blivit ett "dagligt bröd" för miljoner: "Det internationella samfundet kan inte vända bort blicken."

Inte bara ett socialt problem

Påven påminde om att hungern i världen också är ett uttryck för en djupare hunger: "Hungern har många namn... varje människa hungrar inte bara efter bröd, utan också efter tro, hopp och kärlek."

Han knöt detta till evangeliets ord: "Ge ni dem att äta" (Mark 6:37). Det mirakel som Jesus utförde, när han mättade de hungrande, börjar med lärjungarnas lilla bidrag: "Med lärjungarnas lilla bidrag gjorde Jesus ett stort mirakel."

Det är detta mirakel, framhöll han, som dagens värld återigen måste tro på och arbeta för.

Kvinnornas oumbärliga roll

Påve Leone XIV lyfte särskilt fram kvinnornas roll i kampen mot hunger: "Kvinnor är de första som vakar över det bröd som saknas... de är överlevnadens tysta arkitekter."

Han betonade att kvinnornas insatser i jordbruk, hushåll och samhällsliv ofta undervärderas – trots att de är centrala för att uppnå mänsklig och hållbar utveckling.

Att erkänna kvinnornas roll är inte bara en rättvisefråga, menade han, utan också en förutsättning för en mer "mänsklig och hållbar livsmedelsförsörjning."

Multilateralism och lyhördhet

Påven tog tillfället i akt att starkt försvara värdet i multilaterala samarbeteten. Han varnade för autokratiska tendenser i en alltmer polariserad värld: "Det är mer än någonsin nödvändigt att djärvt ompröva formerna för internationellt samarbete."

Det räcker inte med analyser och strategier. Världens fattiga måste bli hörda: "Det de fattigaste länderna väntar på... är att deras röst hörs utan filter."

Han kritiserade en toppstyrd hjälppolitik där beslut fattas långt från verkligheten: "Man kan inte påtvinga lösningar skapade i avlägsna kontor... som ofta ignorerar uråldriga kulturer och religiösa traditioner."

En moralisk plikt för hela mänskligheten

"Vi kan inte nöja oss med att proklamera värderingar. Vi måste förkroppsliga dem." Det var påvens utmaning till världens politiker, experter och även till hela mänskligheten.

Han kritiserade skarpt livsstilar som främjar överflöd och matsvinn, samtidigt som miljarder lider: "Hur kan vi fortsätta att tolerera att enorma mängder mat slösas bort, medan mängder av människor söker efter något ätbart i soporna?"

Han varnade också för moralisk apati: "Vi kan inte be andra agera om vi själva inte håller våra löften." Med pastoral skärpa tillade han: "Genom vår passivitet blir vi medskyldiga till att främja orättvisa."

Kyrkans engagemang: ingen ska lämnas utanför

Påven avslutade sitt tal med att uttrycka sitt stöd och sin välsignelse till FAO och till alla som arbetar för att bekämpa hunger. "Jag åkallar Guds välsignelser över er alla... Han som vakar över de fattiga, de hungriga och de försvarslösa."

Han försäkrade att den katolska kyrkan – genom den Heliga stolen, Caritas och otaliga andra initiativ – står redo att stödja de mest utsatta. "Redo att gå ut och tjäna de fattigaste och mest marginaliserade i hela världen."