Påvens audiens: "Oberoende vad finns Jesus vid vår sida"

Vatican News 

Nedan hela påve Leo XIV:s katekes på svenska: 

Kära bröder och systrar, god morgon!

I jubelårets katekeser har vi hittills följt Jesu liv, enligt evangelierna, från hans födelse till hans död och uppståndelse. På så sätt har vår hoppets pilgrimsfärd funnit en fast grund, en säker väg. Nu, under den sista delen av resan, kommer vi att låta Kristi mysterium, som kulminerar i uppståndelsen, stråla ut sitt frälsningens ljus i kontakt med den aktuella mänskliga och historiska verkligheten, med dess frågor och utmaningar.

Våra liv präglas av otaliga händelser, fulla av olika nyanser och erfarenheter. Ibland känner vi glädje, andra gånger sorg, andra gånger tillfredsställelse eller stress, belåtenhet eller missmod. Vi lever ett hektiskt liv, vi koncentrerar oss på att uppnå resultat och vi når höga, prestigefyllda mål. Omvänt förblir vi osäkra, i ovisshet, i väntan på framgång och erkännande som dröjer eller inte kommer alls. Kort sagt befinner vi oss i en paradoxal situation: vi vill vara lyckliga, men det är mycket svårt att vara lycklig på ett kontinuerligt sätt, utan några skuggor. Vi accepterar våra begränsningar och samtidigt den oemotståndliga lusten att försöka övervinna dem. Vi känner djupt inom oss att vi alltid saknar något.

I själva verket är vi inte skapade för brister, utan för fullkomlighet, för att glädjas åt livet och livet i överflöd, enligt Jesu uttryck i Johannesevangeliet (jfr 10:10).

Denna djupa längtan i våra hjärtan kan inte finna sitt slutgiltiga svar i roller, inte i makt, inte i att ha, utan i vissheten om att det finns någon som garanterar denna grundläggande del i vår mänsklighet; i medvetenheten om att denna förväntan inte kommer att bli besviken eller motarbetad. Denna visshet sammanfaller med hoppet. Detta betyder inte att tänka optimistiskt: ofta sviker optimismen oss och får våra förväntningar att implodera, medan hoppet lovar och uppfyller.

Systrar och bröder, den uppståndne Jesus är garantin för denna befrielse! Han är källan som stillar vår törst, den oändliga törsten efter fullkomlighet som den Helige Ande ingjuter i våra hjärtan. Kristi uppståndelse är verkligen inte bara en enkel händelse i mänsklighetens historia, utan den händelse som förvandlade den inifrån.

Låt oss tänka på en vattenkälla. Vilka är dess egenskaper? Den släcker törsten och vederkvicker varelserna, bevattnar marken, gör det som annars skulle förbli ofruktbart fruktbart och levande. Den ger vederkvickelse åt den trötte resenären och erbjuder honom glädjen av friskhetens oas. En källa framstår som en gåva som ges fritt till naturen, till varelserna, till människorna. Utan vatten är det omöjligt att leva.

Den uppståndne är den levande källan som inte sinar och inte förändras. Den förblir alltid ren och redo för alla som är törstiga. Och ju mer vi smakar på Guds mysterium, desto mer dras vi till det, utan att någonsin bli helt mätta. Den helige Augustinus fångar i den tionde boken av Bekännelserna just denna outtömliga längtan i våra hjärtan och uttrycker den i sin berömda Hymn till skönheten: ”Du andades ut dofter, och jag drog in andan och längtar efter dig. Jag smakade och hungrar och törstar. Du rörde vid mig, och jag brann efter din frid” (X, 27, 38).

Jesus har genom sin uppståndelse garanterat oss en permanent livskälla: han är den levande (jfr Upp 1:18), livets älskare, segraren över all död. Därför kan han ge oss vederkvickelse på vår jordiska vandring och försäkra oss om fullkomlig frid i evigheten. Endast Jesus, som dog och uppstod, svarar på de djupaste frågorna i vårt hjärta: finns det verkligen ett mål för oss? Har vår existens någon mening? Och hur kan lidandet hos så många oskyldiga försonas?

Den uppståndne Jesus ger oss inte ett svar ”uppifrån”, utan blir vår följeslagare på denna ofta mödosamma, smärtsamma och mystiska resa. Endast han kan fylla vår tomma flaska när vår törst blir outhärdlig.

Och han är också målet för vår resa. Utan hans kärlek skulle livets resa bli en vandring utan mål, ett tragiskt misstag med ett missat mål. Vi är bräckliga varelser. Misstag är en del av vår mänsklighet; det är syndens sår som får oss att falla, ge upp, förtvivla. Att uppstå igen betyder att resa sig och stå på egna ben. Den uppståndne garanterar vår ankomst och leder oss hem, där vi är efterlängtade, älskade, frälsta. Att resa med honom innebär att uppleva att vi hålls uppe trots allt, att vår törst släckas och att vi får ny kraft i de svårigheter och kamp som, likt tunga stenar, hotar att blockera eller avleda vår historia.

Kära vänner, ur Kristi uppståndelse sprider sig det hopp som ger oss en försmak, trots livets trötthet, av en djup och glädjefylld ro: den frid som endast han kan ge oss i slutet, utan slut.