Påve Leo i Nicea: ”Nicea uppmanar kristna till enhet som svar på våld och konflikt”

Vatican News

Den ekumeniska bönegudstjänsten, organiserad av den grekisk katolska kyrkan,  ägde rum på den andra dagen av påvens apostoliska resa till Turkiet.

I sitt tal tackade påven patriark Bartholomeos I, ekumenisk patriark av Konstantinopel, för hans ”stora visdom och framsynthet” när han uppmanade kyrkoledare att tillsammans fira detta viktiga jubileum.

Vem är Jesus?

Påve Leo XIV inledde sitt tal i Iznik, historiska Nicea, med att betona att ”1700-årsjubileet av Första konciliet i Nicea ett värdefullt tillfälle att fråga oss vem Jesus Kristus är i mäns och kvinnors liv idag, och vem han är för var och en av oss personligen.”

”Denna fråga är särskilt viktig för kristna, som riskerar att reducera Jesus Kristus till en sorts karismatisk ledare eller superman, en förvanskning som i slutändan leder till sorg och förvirring (jfr. Leo XIV, Predikan, Heliga mässan Pro Ecclesia, 9 maj 2025). Genom att förneka Kristi gudomlighet reducerade Arius honom till enbart en mellanhand mellan Gud och mänskligheten, och bortsåg från inkarnationens verklighet, så att det gudomliga och det mänskliga förblev oåterkalleligen åtskilda. Men om Gud inte blev människa, hur kan då dödliga varelser få del av hans odödliga liv? Det som stod på spel i Nicea, och som står på spel idag, är vår tro på den Gud som, i Jesus Kristus, blev lik oss för att göra oss till ”delaktiga av gudomlig natur” (2 Pet 1:4; jfr. S:t Irenaeus, Adversus Haereses, 3, 19; S:t Athanasius, De Incarnatione, 54, 3).””

Mot full gemenskap

Påven underströk hur de kristologiska trosbekännelses som utformades i Nicea är av ”grundläggande betydelse i den väg som kristna går mot full gemenskap”.

”Ty den delas av alla kristna kyrkor och gemenskaper i hela världen, även de som av olika skäl inte använder den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen i sina liturgier… ett djupt band som förenar alla kristna.”

Påven Leo XIV noterade att när man är ”medveten om att man redan är förenade av ett så djupt band”, kan man ge ett djupare gensvar, ”i ömsesidig kärlek och dialog”.

Det ekumeniska mötet i Nicea på fredagen hade som mål att främja enhet och ”övervinna förargelsen över de splittringar som tyvärr fortfarande finns -  att vårda längtan efter den enhet som Herren Jesus bad för och gav sitt liv för”.

Hela mänskligheten

I sitt tal påminde påve Leo om den fragmenterade världssistuationen och sa:

”Idag ropar hela mänskligheten, plågad av våld och konflikter, efter försoning. Längtan efter full gemenskap mellan alla som tror på Jesus Kristus åtföljs alltid av strävan efter broderskap mellan alla människor. I den nicenska trosbekännelsen bekänner vi vår tro ”på en enda Gud, Fadern”. Men det vore inte möjligt att anropa Gud som Fader om vi vägrade att erkänna alla andra män och kvinnor – skapade till Guds avbild – som våra bröder och systrar (jfr. Andra Vatikankonciliet, deklarationen Nostra Aetate, 5).”

Religion rättfärdigar inte krig

Som så många gånger tidigare påminde påven om att man inte kan föra krig i Guds namn:

”Vi måste kraftfullt avvisa användningen av religion för att rättfärdiga krig, våld eller någon form av fundamentalism eller fanatism. Istället bör  vi välja vägar som leder till broderliga möten, dialog och samarbete.”

Avslutningsvis tackade påve Leo XIV den grekisk ortodoxa patriarken Bartholomeos, för att han ”med stor visdom och framsynthet” organiserade firandet av 1700-årsjubileet av konciliet i Nicea ”just på den plats där det hölls”.

”Må Gud Fadern, allsmäktig och barmhärtig, höra de innerliga böner vi frambär till honom idag och låta detta viktiga jubileum bära rika frukter av försoning, enhet och fred.”