Påve Leo XIV: Körer är kallade att vara ett tecken på Kyrkans enhet
Vatican News
När jubelåret för körer firades på Kristus Konungens högtid, inbjöd påve Leo XIV körsångare och musiker att på nytt återupptäcka att deras tjänst är präglad av kärlek, enhet och synodalitet i Kyrkan.
Under mässan i Peterskyrkan reflekterade påven över dagens responsoriepsalm och noterade att liturgin ”inbjuder oss … att vandra tillsammans i lovsång och glädje mot mötet med Herren Jesus Kristus, universums Konung.”
Kristi konungavälde, sade han, visar sig inte i makt utan i självutgivande: ”Hans makt är kärlek, hans tron är korset”, varifrån ”hans rike lyser fram över världen.”
Musiken som uttryck för kärlek
Till de tusentals körsångare som samlats för sitt jubelår sade påve Leo XIV att den sakrala musiken har sin rot i den gudomliga kärlekens mysterium.
”Att sjunga tillhör de som älskar”, påminde han och citerade den helige Augustinus. De som sjunger, tillade han, ”uttrycker kärlek, men också den smärta, ömhet och längtan som bor i deras hjärtan.”
Påven beskrev musiken som en mänsklig gåva som förmedlar det som ord inte helt kan uttrycka. I Kyrkans liv blir sången,”den ’nya sång’ som den Uppståndne Kristus upphöjer till Fadern”, där de döpta får delta som ”nådens sångare” som visar ”glädjen över det nya livet i Kristus.”
En synodal kör vandrar tillsammans
Påve Leo XIV uppmuntrade körer att betrakta sitt arbete som en modell för kyrklig enhet.
Återigen citerade han den helige Augustinus och inbjöd körsångare att ”sjunga medan vi vandrar”, som resenärer burna av hopp. ”Att vara del av en kör betyder att gå framåt tillsammans … trösta våra bröder och systrar i deras lidanden … och uppmuntra dem när svårigheterna verkar ta över.”
Han hänvisade också till den helige Ignatios av Antiokia, som såg de förenade rösterna som en symbol för kyrkans harmoni: ”Med enhet och harmoniska kärlek, sjung till Jesus Kristus … och stäm in i Guds sång i unison.”
En tjänst i bön, inte en uppvisning
Påven påminde körmedlemmarna om att deras tjänst är ”en sann tjänst som kräver förberedelse, engagemang … och framför allt ett djupt andligt liv”, så att de kan hjälpa andra att be genom sin sång.
Han varnade för att göra den liturgiska musiken till en uppvisning: ”Ni står inte på en scen, utan är en del av gemenskapen”, kallade att främja enhet i stället för ”uppvisning”, vilket skulle hindra de troendes fulla deltagande.
Kören, noterade han, är ”en liten familj” där spänningar kan uppstå, men den förblir ändå ”en symbol för Kyrkan, som … vandrar genom historien och prisar Gud”, även mitt i prövningar.
Den heliga Cecilia
Påve Leo XIV avslutade med att anförtro alla körsångare till den heliga Cecilia, ”som genom sitt liv upphöjde den vackraste kärlekssången … genom att offra sig helt åt Kristus.”
