Påvens audiens: ”Lev uppståndelsens mysterium - det är påsk varje dag”

Vatican News

Jesu påsk är inte en avlägsen händelse i historien, ett minne av något som en gång hände, sa påven. Den är, som kyrkan lär, en levande verklighet – en kraft som ständigt förnyar världen och våra liv. Varje gång vi firar mässan upprepar vi inte bara ett minne, utan vi erfar på nytt Herrens närvaro, han som lever.

Ett levande mysterium

Påsken är mer än en högtid, förklarade Leo XIV. Den är själva centrum i det kristna livet – “hörnstenen kring vilken alla andra händelser kretsar”. Att leva i påskens ljus betyder att varje dag får bäras av uppståndelsens verklighet.

Det är därför påsk varje dag, sa påven. Det betyder inte att lidandet försvinner, men att lidandet får en ny mening. Varje kors blir en möjlighet till förvandling, varje mörker bär ett löfte om gryning.

Människans längtan efter fullhet

Påve Leo beskrev hur vi lever våra liv mellan smärta och glädje, mellan oro och förtröstan. Ändå finns i varje människa en djup längtan efter något mer, efter en fullhet som ingen världslig glädje kan ge. Han citerade den heliga Teresa Benedicta av Korset (Edith Stein), som säger, att vi är ”nedsänkta i begränsning, men vi strävar också efter att övervinna den.” Det är i denna rörelse mellan vår svaghet och vår längtan efter evighet som påskens mysterium får sin kraft.

För i Kristi uppståndelse möts allt som är mänskligt och allt som är gudomligt. Där finner vi svaret på vår djupaste törst efter mening.

Den levande Kristus

Påve Leo berättade om hur ”allt förändrades den morgonen när kvinnorna kom till graven för att smörja Jesu kropp och fann den tom.” De hörde ängelns ord: “Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här.” (Mark 16:6)

Sedan den stunden bär Kristus ett nytt namn: den Levande. I Uppenbarelseboken säger han: “Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evighet.” (Upp 1:17–18)

Därför menade påven finner vi ”i honom vår ledstjärna, även när livet känns kaotiskt, när vi inte förstår meningen med det som händer. Genom uppståndelsen blir även våra svårigheter och misslyckanden omslutna av Guds ljus”.

Detta är påskens djupa hemlighet: det finns inget mörker som är så djupt att inte Kristi ljus kan nå dit.

Från korsets väg till ljusets väg

Påskens budskap är inte att korset försvinner, utan att det besegras, sa påven:

“Påsken eliminerar inte korset, men besegrar det i den mirakulösa duellen som förändrade vår mänskliga historia. Detta är hoppets stora paradox: ur döden föds liv, ur smärtan växer kärlek. I tron ser vi att Via Crucis – korsets väg – förvandlas till Via Lucis – ljusets väg.”

Även vår egen tid, präglad av våld, oro och förlust, ropar efter denna gryning, sa Leo XIV. Påskens budskap blir ett rop till vår värld: ljuset har redan segrat.

Ett hopp som aldrig sviker

Påve Leo underströk att “Kristi uppståndelse är inte en idé, en teori, utan den händelse som tron grundar sig på.”

Denna tro leder hjärtat till att förvandas, dag för dag, tills påskens hopp bär oss även när vi ser mörker runt omkring, noterade han:

“Påskens hopp sviker inte. Att verkligen tro på påsken i vår dagliga vandring betyder att revolutionera våra liv, att förvandlas för att kunna förvandla världen med den milda och modiga kraften i det kristna hoppet.”

Ett evigt nu

Avslutningsvis sa påven att ”att leva i påskens mysterium är att leva i Guds eviga nu. Det är att våga tro att varje dag kan vara en uppståndelsens dag. Att varje mässa, varje bön, varje handling i kärlek, upprepar kyrkans röst genom tiden:

Kristus är uppstånden – ja, han är sannerligen uppstånden!