Påven till unga: Det finns fortfarande tid att drömma, planera och göra gott

Vatican News

Under sitt sista evenemang på den första dagen i Libanon mötte påve Leo XIV unga i Bkerké, norr om huvudstaden. Evenemanget började med vittnesmål från volontärer och unga, innan två bland dem ställde frågor till påven.

I sitt tal inledde påven med att hälsa dem med ”den Uppståndnes hälsning”, assalamu alaikum – frid vare med er.

Den entusiasm som alla känner, betonade påven, ”uttrycker Guds kärleksfulla närhet, som för oss samman som bröder och systrar för att dela vår tro på honom och vår gemenskap med varandra.” Han välkomnade särskilt ungdomar från Syrien och Irak, liksom libanesiska ungdomar som återvänt från utlandet.

Det finns fortfarande tid

Med utgångspunkt från Anthonys, Marias, Elies och Joelles berättelser, betonade påven att deras ord var ”modiga mitt i lidande, hoppfulla inför besvikelse och fredfulla i krigstider.”

Libanons historia är full av både stolta och svåra stunder. Påve Leo uppmuntrade de unga att inte tappa hoppet.

”Kanske sörjer ni över att ni har ärvt en värld söndersliten av krig och vanställd av social orättvisa. Ändå finns det hopp inom er – en gåva som vi vuxna verkar ha förlorat”, sade han. ”Det finns fortfarande tid att planera, drömma och göra gott.”

Han påminde dem om att de är både nuet och framtiden – de som kan förändra historiens kurs. Ondska är inte botemedlet mot ondska; svaret är kärlek. De fyra vittnesbörden ”är profetior om en ny framtid som kommer att ta form genom försoning och ömsesidig hjälp.”

Kristus som grund för fred

Libanon – ungdomarnas hemland – kommer att blomstra igen, betonade påven. Med hänvisning till landets nationalträd, cederträdet, påpekade han att dess styrka ligger i rötterna – något som också gäller det libanesiska folket.

Han uppmanade de unga att ”få näring från de goda rötter” som består i att tjäna samhället utan att utnyttja det för egen vinning.

Påven framhöll att de två frågor som unga ställde hjälper till att kartlägga vägen framåt. Den första handlade om att finna en solid grund för att hålla fast vid engagemanget för fred. Denna grund, sade påven, kan inte vara en idé, ett kontrakt eller ett moraliskt principprogram. Den uppståndne Kristus måste vara denna grund.

Men fred kan bara vara äkta om den inte är frukten av partipolitiska syften. Det är sant att ”förlåtelse leder till rättvisa, som är fredens grund.”

Äkta vänskap har ingen tidsgräns

Den andra frågan handlade om att bevara relationer rotade i genuin kärlek. Påven förklarade att man måste undvika att låta egna intressen gå före omsorgen om och tilliten till andra. Han varnade för att ”om vårt ego står i centrum för en vänskap eller kärleksrelation, kan den inte bära frukt.”

Äkta kärlek, betonade påven, är inte tillfällig – den kan inte ha ett bäst-före-datum. Sann vänskap finns där ”du” kommer före ”jag”.

”Detta respektfulla och välkomnande sätt att se på andra”, sade han, ”gör det möjligt att bygga ett större ’vi’, öppet för hela samhället och för hela mänskligheten.”

Stadig vänskap byggs på ömsesidig tillit och det ”för alltid” som finns i hjärtat av varje kallelse till familjeliv och ordensliv.

Låt er inte nedslås

Kärleken är det största uttrycket för Guds närvaro i världen, fortsatte påven. Kärlek är ett universellt språk ”eftersom det talar till varje hjärta.” Påven förklarade att kärleken inte bara är en idé, utan en berättelse – den berättelse som visar Jesu och helgonens liv och hur de följer oss genom våra prövningar.

Han uppmanade de unga att tänka på de många andra ungdomar som – liksom dem i denna samling – vägrat låta sig nedslås av orättvisor och dåliga föredömen, även inom kyrkan. I stället arbetar de för att skapa nya vägar i sökandet efter himmelriket och dess rättfärdighet.

Påven påminde dem om heliga Pier Giorgio Frassati, Carlo Acutis och de många libanesiska helgonen – som Sankta Rafqa, den salige Yakub El-Haddad och den helige Charbel.

I en värld full av distraktioner uppmanade påven ungdomarna att ”ta tid varje dag att sluta ögonen och bara se på Gud.” Även om han verkar tyst, sade påven, talar Gud till dem som söker honom i stillheten.

Avslutningsvis lyfte påven fram glädjen i att många unga bär rosenkransen med sig. Han uppmanade dem att bära Franciskus av Assisis fredsbön – ”Herre, gör mig till ett redskap för din frid” – i hjärtat och sinnet för att hålla den kristna entusiasmen levande inom sig.