Påve Leo: Fred är akut nödvändig och kräver ansvarsfulla beslut
Vatican News
Fred kan inte skjutas upp, betonade han: ”Varje krig är i sanning ett sår som tillfogas hela den mänskliga familjen; det lämnar efter sig död, förödelse och ett spår av smärta som präglar generationer.”
Fyra år efter krigets början gick påvens tankar särskilt till de som lever mitt i denna förödelse, ett krig som – som han påminde om från fönstret i det Apostoliska palatset – ”utspelar sig inför hela världens ögon”.
”Så många offer, så många liv och familjer krossade, så enorm förstörelse, så outsägligt lidande! … Fred kan inte skjutas upp. Den är en brådskande nödvändighet som måste finna rum i våra hjärtan och omsättas i ansvarsfulla beslut.”
Förenade i bön
Påven uppmanade alla att ”förena sig i bön för det hårt prövade ukrainska folket och för alla dem som lider på grund av detta krig och varje konflikt i världen, så att fredens efterlängtade gåva må lysa över våra dagar.”
Återkommande fredsapeller
Dagens vädjan, på årsdagen av den storskaliga ryska invasionen av Ukraina, bär på en bitter eftersmak men håller ändå hoppet vid liv. Så har det varit sedan de gripande fredsappeller som påven Franciskus oupphörligen riktade för fred i Europas hjärta, präglade av hans djupa omsorg om det ”martyrdrabbade ukrainska folket”.
Även Leo XIV använde starka ord direkt efter sitt val, då han kallade kriget ”meningslöst” och betonade brådskan i att nå ”en äkta, rättvis och varaktig fred så snart som möjligt”.
Frigivningen av alla fångar och återförandet av barn till deras familjer har varit återkommande teman i påvens böner. Nu oroar honom också den stränga vinterkylan, som förvärrar skadorna efter bombningarna. I sitt julbudskap Urbi et Orbi bad han att vapnens dån skulle tystna och att parterna, med stöd av det internationella samfundet, skulle finna modet till en uppriktig, direkt och respektfull dialog.
Solidaritet med krigets offer
I kontinuitet med sin företrädares solidaritet med Ukrainas befolkning har påven sänt upprepade humanitära hjälpsändningar via den påvlige allmoseutdelaren. Han har också talat i telefon med Rysslands president Vladimir Putin, tagit emot föreningar som arbetar nära krigets offer, mött mödrar och hustrur till ukrainska soldater vid fronten samt barn och unga som berövats framtidsmöjligheter. Han har även mött personer som fått akut skydd och ukrainska pilgrimer och berömt tron i ett land rikt på ”många helgons vittnesbörd” och ”många martyrers blod”.
Vid en audiens med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i december förra året upprepade han Heliga stolens vilja att stå värd för förhandlingar. Han har även övervägt ett besök i Kyiv, samtidigt som han betonat behovet av klok realism. Inför upptrappningen av ett alltmer hybridiserat krig, med stora skador på civila och infrastruktur, framhöll han – efter sin första internationella resa – vikten av europeiskt och italienskt engagemang.
”Ett seriöst åtagande för dialog”, uttryckte han som förhoppning i slutet av augusti. Och på årsdagen av Ukrainas nationaldag uttryckte han, ”med ett hjärta sårat av våld”, sin medkänsla med de stupades familjer och med de människor som drivits på flykt.
