Påven i dialog med Roms präster: Var vänner med varandra, akta er för avund och nätbedrägerier
Katarina Agorelius
Torsdagen den 19 februari mötte Roms biskop påve Leo XIV sitt stifts präster i Vatikanens audienshall. Efter sitt tal önskade påven föra en dialog med de församlade. Dialogen mellan påve Leo XIV och Roms prästerskap offentliggjordes dagen därpå, fredagen den 20 februari.
Erbjuda livsmodell
Efter en inledning kardinalvikarie Baldo Reina ställde fyra präster, som representanter för fyra åldersgrupper, några frågor. En ung präst frågade på vilket sätt de unga prästerna kan närma sig sina jämnåriga. Påven svarade att de först och främst ska vara uppmärksamma för de ungas verklighet. Många har erfarenhet av att bli övergivna och därför måste prästen stå dem nära och erbjuda en livsmodell.
Isolering
Påven betonade att man inte får nöja sig med de unga som söker sig till församlingen och kyrkan utan måste organisera och ta initiativ till aktiviteter inom sport, konst och kultur som kan ta de unga ur sina svåra liv. Vi måste gå ut, bjuda in andra unga, vara med dem där de rör sig, betonade han och sa att nyckeln är att lära känna dem när de lever. Det handlar om en vänskap med ungdomar som lever i isolering och stor ensamhet. Man måste förstå hur man kan erbjuda ungdomarna en gemenskap och utifrån den erfarenheten även bjuda in dem att lära känna Jesus. Visst krävs det tid och uppoffring erkände Leo XIV med tanke på att många av dessa ungdomar idag är fast i ett mycket svårt liv med droger, brottslighet och våld. Det är därför nödvändigt att präster som står dem närmare dem i ålder, kultur och utbildning tjänar hos dem och förkunnar evangeliets budskap.
Förstå folket
Närhet och kunskap är sedan två vägar som påven angiver även för själavården, som svar på en prästs fråga om hur man kan vara effektiv i denna postmoderna kultur utan att återgå till omoderna mönster. Enligt påven är det första steget att verkligen lära känna den gemenskap där man är kallad att tjäna. Han hänvisade till sin personliga erfarenhet: ”Jag bodde i Rom i fyra år på 1980-talet, sedan i tolv år från 2000 till 2012-13, och nu i tre år, och varje gång jag återvänder till Rom finner jag i viss mening ett nytt Rom. Här finns så många nyanser. I den så kallade Eviga staden är gatorna är desamma och ojämnheterna är desamma, men livet har förändrats mycket. För att även tjäna som biskop av Rom har jag funderat mycket på detta och när vi åkte till Ostia förra söndagen för att tala med folket där, med dessa personer, är det tydligt att måste man börja med att på djupet lära känna deras verklighet.
Nej till predikningar framtagna med AI
Uppmaningen är alltså att gå in i verkligheten och inte en låtsad, som artificiell intelligens (AI). Här varnade Leo XIV för frestelsen att förbereda predikningar med artificiell intelligens. ”Precis som alla muskler i kroppen dör om vi inte använder dem eller rör på dem, behöver hjärnan användas så måste även vår intelligens tränas lite för att inte förlora denna förmåga”. Dessutom innebär det att hålla en riktig predikan att dela sin tro - AI kommer aldrig att kunna dela tro. Poängen är denna: ”Om vi kan erbjuda en inkulturerad tjänst på den plats, i den församling där vi arbetar, vill folket se din tro, din erfarenhet av att ha lärt känna och älska Jesus Kristus”.
Nätbedrägerier
I detta avseende är det avgörande att leva ett böneliv, som inte bara är en rutin att så snabbt som möjligt be tidegärden, och ge sig tid att vara med Herren. På detta sätt kan man med ett liv som är äkta rotat i Herren erbjuda något annat. Vi vill vara oss själva, varnade påven, men det handlar inte om oss. "Om vi inte förmedlar Jesu Kristi budskap är något fel och även då vi gör det måste vi reflektera mycket noga och med stor ödmjukhet se vem vi är och vad vi gör”, klargjorde påven Leo XIV.
Avund
Ett annat råd han gav prästerna var att leva i broderskap, i vänskap och i relationer mellan varandra. Han kallade avund bland prästerskapet en universell pandemi. Det är så relationerna bryts och skvaller uppstår istället för att man bygger broar av vänskap. Påve Leo uttyckte hopp om att man redan i seminariet är förebilder i vänskap.
Broderskap
Påve Leo berättade att en grupp präster i hans födelsestad Chicago redan under seminarietiden bestämde sig för att träffas en gång i månaden och fortsatte med detta ända till över 90 års ålder för att be och studera tillsammans. På tal om studier sade påven att präster under hela livet kontinuerligt måste studera vidare. Uppmaningen var sedan att aldrig sitta stilla och tänka att ingen kommer och hälsar på, utan att knacka på hos andra, ta initiativ och träffa sina kollegor. De behöver också vänskap lite mer djup och helt enkelt skapa situationer för att bryta tendensen som leder till ensamhet och isolering.
Ålderdomen
Dela glädje, svårigheter och erfarenheter hjälper prästerna att övervinna kriser och förbereda sig på att acceptera ålderdom, sjukdom och ensamhet när den kommer. Om man lever hela livet som en resa framåt, kommer man med Guds nåd att ha förmågan att acceptera korset, det lidande som kommer, försäkrade påven. I detta sammanhang tog han upp frågan om eutanasi, som diskuteras i många länder och som i andra är laglig. Han betonade att en präst som är negativ till livet, inte är till stöd för sina medmänniskor.
Vittna om livets värde
Prästerna måste vara de första att vittna om att livet har ett oerhört stort värde, betonade han. Det är därför viktigt att vara tacksam, ödmjuk och visa närhet och anstränga sig för att hjälpa de som lider och det innebär också att återuppta den goda vanan att ta kommunionen och smörja de sjuka i församlingen. Prästen får inte stanna hemma och surfa på internet medan lekmännen är ute och gör besök hos gamla och sjuka. Slutligen vände sig påven till de äldre prästerna med uppmaningen att de även som sjuka och till sängs vet de mycket väl, om de har levt ett liv i tjänst och uppoffring, att deras bön också kan vara en stor tjänst och en stor gåva. Deras liv har fortfarande en stor mening, avslutade påven.
