Vatikanen. Altartavla utställd i tyska kyrkorgårdens kyrka

Gudrun Sailer - Vatikanstaten

Vid Petrus grav, i en lugn vrå bakom Vatikanens murar, har något mystiskt inträffat. Till kyrkan på Tyska kyrkogården har ett stort altare från Naumburg i östra Tyskland anlänt, ett altare som förenar fem århundraden av konst och troshistoria. Och precis framför detta altartavla, några meter längre bort, vilar en man som utan att veta om det har blivit dess huvudperson: en tysk hemlös lutheran som den katolske målaren Michael Triegel råkade träffa i Rom för flera år sedan och som blev hans modell för figuren av Petrus.

När konstnären från Leipzig 2018 såg den gråskäggige mannen med de livfulla ögonen sitta framför en kyrka i Trastevere, firade han sin femtioårsdag. ”Jag insåg”, berättar han för Vatikanens media, ”att jag genom att ge honom allmosor försökte köpa mitt goda samvete. Men sedan tittade han på mig. I de ögonen fanns ett helt liv.” Intuitionen? ”Han påminner om Petrus med det gråsprängda skägget och de livliga ögonen!” Triegel bad tiggaren att posera för honom och avbildade honom med tekniken ”sottinsù”, från botten och uppåt, ”som man gör med kejsare och påvar”.

Petrus drag

Ansiktet återkom på duken 2020, när Triegel målade ett altartavla för den evangeliska katedralen i Naumburg och infogade de dukar som fanns kvar av Lucas Cranach, den store mästaren från reformationen. I scenen med Jungfru Maria med barnet och tio helgon bär den första påven Petrus Schefflers drag, tiggaren från Trastevere. Och idag, otroligt nog, är altartavlan placerad precis bredvid hans grav på Tyrka kyrkogården. Här blev Scheffler, efter sin tragiska död under kolonnaden på Petersplatsen 2022, trots att han var lutheran, välkomnad i graven för avlidna pilgrimer som tillhörde den ärkebiskopliga brödraskapet som ägde platsen.

”För mig är det verkligen på gränsen till mirakulöst”, säger konstnären, och hänvisar också till diskussionerna kring placeringen av hans altarbild, som avlägsnades från katedralen i Naumburg på grund av begränsningar för dess storlek – dess dimensioner skulle ha äventyrat kyrkans status som UNESCO-världsarv. ”Jag erkänner att jag ibland blev nedslagen och tänkte: ingen talar längre om det vi ville förmedla. Men nu har jag en känsla av att om denna stackars man, som frös ihjäl i detta rika Europa, nu har ett namn, om han hedras, då har hela detta projekt i Naumburg fått sin mening.”

Ett projekt från 1500-talet

Naumburg-altaret, som fullbordar ett projekt som påbörjades av Lucas Cranach på 1500-talet och delvis gick förlorat under ikonoklasmen, kommer att vara i Rom i två år. Det är ett möte mellan två världar som sällan möts: Östtyskland, en av Europas mest avkristnade regioner, och katolicismens hjärta. Verket har tagits emot i Campo Santo Teutonico, den tyska och flamländska komplexet intill Peterkyrkan, i samarbete med rektorn och ärkebrödraskapet som äger platsen. Det var den evangeliska domkyrkans kapitel i Naumburg – samma som beställde altartavlan av Triegel – som bad Camposanto Teutonico att hysa verket i två år, inom ramen för ett exemplariskt ekumeniskt samarbetsavtal. ”Här fungerar ekumeniken verkligen”, kommenterar konstnären.

I altarbilden förekommer figurer som understryker en stor öppenhet: bredvid Jungfru Maria och Barnet avbildas helgon från olika epoker, däribland den lutherske teologen Dietrich Bonhoeffer; aposteln Paulus avbildas med drag från en rabbin som konstnären har träffat i Jerusalem. Triegel förklarar att avsikten var att åtminstone delvis läka såren från 1500-talet och åter sätta den sakrala konsten i tjänst för gudstjänsten och bönen.

Benedictus XVI:s välsignelse

Kopplingen till Rom har länge följt konstnären, som är född och uppvuxen i en ateistisk stat - hans första utlandsresa efter murens fall 1990 gick just till den eviga staden. År 2010 fick Triegel ett exceptionellt uppdrag: att porträttera påven Benedictus XVI, en uppgift som endast ett fåtal samtida konstnärer har fått. Fyra år senare blev Triegel själv katolik och lät döpa sig. Även påven emeritus följde på avstånd skapandet av altartavlan i Naumburg: under arbetet skickade han ett brev till konstnären från sin bostad i Vatikanen, där han försäkrade honom om sina böner och sin apostoliska välsignelse för det ekumeniska projektet.

För Triegel känns det som en betydelsefull slump att idag se altartavlan intill graven för den man som var hans modell för Petrus och i en kyrka som är knuten till minnet av Benedictus XVI. Han anser att debatten om utställningsplatsen har förvandlats till en mötesplats för olika samfund och ett konkret bevis på välkomnande i hjärtat av Vatikanen. ”Plötsligt”, konstaterar han, ”har detta verk, kanske till och med denna kontrovers, blivit en möjlighet till läkning, till närmande, till möte. I den meningen är det för mig en stor gåva att nu se tavlan i den kyrka där jag vet att påven Benedictus ofta firade mässa.”

Altartavlan av Cranach och Triegel kan beskådas i kyrkan Campo Santo Teutonico, intill Peterskyrkan, måndag till lördag klockan 7–13. Komplexet, som en gång var reserverat för medlemmar av ärkebrödraskapet och tysktalande pilgrimer, är idag öppet för alla.