Riccardo Muti - val av kärlek till musiken
Marco Di Battista - Vatikanstaten
”I ett skede av livet, när man reser runt i världen och har viss framgång och får olika utmärkelser och hedersbetygelser, räcker det till slut inte längre. Man vill också se till att musiken inte bara är ett medel för att få applåder i en konsertsal”. Med dessa ord i en intervju för Vatican News – Vatikanradion, sammanfattar Riccardo Muti sin nuvarande bana: ett musikaliskt skapande som söker ett mer radikalt innehåll, mindre utsatt för konsensus och mer knutet till konstens sanning.
Fredagen den 12 december konkretiseras denna avsikt i Vatikanen, där han kommer att ta emot ett pris som, som han säger, berör honom djupt i minnet: ”Jag är mycket glad, men framför allt mycket hedrad över att få detta erkännande just för att det är uppkallat efter påven Ratzinger, en påve som jag älskade mycket”.
Den påvliga stiftelsen Joseph Ratzinger – Benedetto XVI har meddelat att Riccardo Muti tilldelas Ratzingerpriset 2025, med godkännande av Leo XIV. Priset kommer att delas ut efter en julkonsert i Aula Paolo VI fredagen den 12 december, där dirigenten kommer att leda sin ungdomsorkester "Luigi Cherubini" och Sienas domkyrkokör "Guido Chigi Saracini" i Luigi Cherubinis Kröningsmässa för Karl X.
Det är första gången som en dirigent tilldelas priset som är tillägnat Benedictus XVI, en påve som var en stor beundrare av Muti. Maestro Muti tog emot beskedet med ord som avslöjar djupet i deras band: ”Jag har alltid följt och beundrat påven Benedictus XVI djupt. Det sista privata mötet med Benedictus förblir för mig och min fru ett minne fyllt av tro och hopp”.
Konserten och dess betydelse
Kvällen blir en musikalisk hyllning till Leo XIV i början av hans pontifikat och en sammankomst för påvens medarbetare. Påven har uttryckt sin önskan att evenemanget också ska bli ett tillfälle att öka medvetenheten om den akuta utbildningskrisen: i världen är 60 miljoner barn och ungdomar utestängda från skolgång och 160 miljoner har inte tillgång till gymnasieutbildning.
Konserten arrangeras av Fondazione Pontificia Gravissimum Educationis – kultur för utbildning, med stöd av dikasteriet för kultur och utbildning och Galileo Foundation.
Benedictus XVI - en sällsynt dialog
I Mutis ord till Vatikanens medier framträder särskilt klart minnet av påvens emeritus. Under deras sista möte, berättar han, kom samtalet även att handla om samtida operaregissörer: ”Vi talade mycket om musik, teologi och livets andlighet. Vi diskuterade även musik och regissörernas val, som ibland är extraordinära men andra gånger bara provocerande, nästan en förolämpning mot operan. När det gäller Mozarts verk är kollisionen ännu mer irriterande”. Det var då som Benedictus XVI, med en blick som Muti fortfarande minns, yttrade den mening som blev ett slags sigill: ”Låt stackars Mozart vila i frid”. En sammanfattning, säger dirigenten, ”som säger allt”: en uppmaning att respektera operans mest autentiska natur, att inte böja den till tvångsmässiga tolkningar som utplånar dess betydelse.
Cherubini och ansvaret för överföringen
Orchestra Giovanile Luigi Cherubini, som grundades 2004, är det "laboratorium" där Muti återger det han har ärvt från sina mästare, med början med Antonino Votto, ”Arturo Toscaninis första assistent”, förvarare av kunskap som förts vidare av Verdi själv. ”Detta finns inte i böcker”, konstaterar han och klargör den nästan genealogiska karaktären av sin undervisning. Hans idé om utbildning kan sammanfattas i ett icke förhandlingsbart princip: ”Man måste göra musik för musikens skull”. Det gamla mottot Ars gratia artis (”konsten för konstens skull”) bör tas bokstavligt, menar han. Under mer än tjugo år har över 1 200 ungdomar spelat i orkestern; många av dem är idag verksamma i italienska och utländska ensembler.
Maestron ser orkestern som ett löfte om en musikalisk etik: ”Jag har försökt förmedla inte bara estetiken i att göra musik utan också etiken i musikeryrket”. Och Vatikanens kontext förstärker denna idé om gåva: ”Dessa ungdomar ägnar sitt liv, sina studier och sina uppoffringar åt musiken. Cantare amantis est (’att sjunga är för dem som älskar’), som den helige Augustinus skrev”.
Unga och stora orkestrar - en skillnad i synsätt
För Muti innebär det att dirigera sin ungdomsorkester eller Wiener Philharmoniker inte en skillnad till sin natur, utan i mognad: ”De unga är oskyldiga ur ett musikaliskt perspektiv, de har hela livet framför sig. I de ’renommerade’ orkestrarna använder man det mest komplexa och kritiska mänskliga instrumentet”. Ungdomarna är däremot sårbara, även om de har valts ut med hög internationell standard. Maestro Muti anförtror dem det som inte kan förmedlas skriftligt utan genom sina lärares röst - en kunskap som endast kan förmedlas genom delade erfarenheter.
Cherubini - djup utan prål
Det faktum att Cherubinis verk finns med i programmet är inte en tillfällig hyllning, utan en konstant i Mutis konstnärliga liv: ”Jag beundrar denna musiker som Beethoven ansåg vara den största i sin tid. Det finns inget ’demonstrativt’ gentemot publiken, det är ren andlig och religiös essens”. Muti har i åratal engagerat sig för att kompositörens kvarlevor, som idag vilar på Père-Lachaise, ska återföras till hans födelsestad Florens, där en sarkofag redan står redo för honom i Santa Croce.
Mässan från 1825: balans mellan liturgi och historia
Enligt Muti är Kröningsmässan för Karl X ett balansens mästerverk: ”Cherubini bryr sig inte om att skapa praktfulla klanger. Mässans text lyfts fram av musiken på ett djupgående sätt”. Kontrapunkten, även om den är mycket raffinerad, förlorar inte ”den sångbarhet som ger varje ord dess djupaste betydelse”. Berättelsen sträcker sig idealiskt från renässansen till Verdi, med en kontinuitet som bygger på den italienska melodin som bärare av det heliga: ”Fokus ligger på att lyfta fram det liturgiska ordet”.
Bortom den historiska tiden
Cherubini levde mellan revolution och restaurering och gick igenom händelser som ofta anges för att definiera honom. Muti bestrider varje reducerande tolkning: ”Jag tror att Cherubini tog tillfället i akt eftersom han levde i sin tid. Men hans musik förblir en musik av stor djup och går bortom denna politiska tidpunkt”. Och därför, avslutar han, är den ”universell och odödlig”.
