Prästbrödraskapet S:t Pius X avvisar dialog som föreslås av Heliga stolen

Salvatore Cernuzio – Vatikanstaten

Nej till det förslag om en ”specifikt teologisk” dialog som framlagts av Heliga stolen, eftersom man ändå aldrig skulle ifrågasätta konciliets texter eller liturgireformens legitimitet. Ja till vigningen av nya biskopar som planeras till den 1 juli. Prästbrödraskapet S:t Pius X (FSSPX) svarar med ett brev från generalöversten, don Davide Pagliarani, till kardinal Víctor Manuel Fernández, prefekt för dikasteriet för trosläran, efter mötet mellan de två den 12 februari i Vatikanen. Fernández beskrev mötet i ett efterföljande uttalande som ”hjärtligt” och ”uppriktigt” och meddelade därefter att han hade föreslagit medlemmarna i brödraskapet att inleda ”en specifikt teologisk dialog” med ”en väl definierad metodik, om frågor som ännu inte har klargjorts tillräckligt”. Förslaget åtföljdes av en begäran om att de biskopsvigningar som tillkännagivits den 2 februari skulle skjutas upp, eftersom detta ”skulle innebära ett avgörande brott med den kyrkliga gemenskapen (schism) med allvarliga konsekvenser för brödraskapet som helhet”.

Pagliarani meddelade för en vecka sedan att han skulle lägga fram Vatikanens förslag för medlemmarna i Brödraskapets generalråd och bekräftar att man har ”tagit sig den tid som behövs för att utvärdera det”. I går, den 18 februari, kom svaret till kardinalen, undertecknat av generalrådets fem medlemmar.

Förslaget om dialog

I brevet till kardinal Fernández uttrycker ledaren för de så kallade lefebvrianerna (uppkallade efter biskop Marcel Lefebvre som grundade sammanslutningen på 1970-talet i opposition mot reformerna från Andra Vatikankonciliet) sin glädje över den ”nya öppningen för dialog” som ett ”positivt svar” på det förslag om en doktrinär ”diskussion” som han själv lade fram i januari 2019, i ”ett lugnt och fredligt ögonblick, utan press eller hot om en eventuell exkommunikation”. Å andra sidan avvisar Pagliarani Heliga stolens förslag eftersom en gemensam dialog ändå inte skulle kunna ”leda till att man tillsammans fastställer vad som skulle utgöra ’de minsta nödvändiga kraven för full gemenskap med den katolska kyrkan’”, eftersom ”konciliets texter inte kan korrigeras och liturgireformens legitimitet inte kan ifrågasättas”.

”Konciliet”, betonar Pagliarani, ”utgör inte en samling texter som kan tolkas fritt: det har under sextio år mottagits, utvecklats och tillämpats av påvarna som avlöst varandra, enligt tydliga doktrinära och pastorala riktlinjer. Denna officiella tolkning kommer till uttryck i viktiga texter som Redemptor hominis, Ut unum sint, Evangelii gaudium och Amoris lætitia. Den kommer också till uttryck i den liturgiska reformen, som ska förstås i ljuset av de principer som bekräftas i Traditionis custodes. Alla dessa dokument visar att den doktrinära och pastorala ram inom vilken Heliga stolen avser att placera varje diskussion redan är fastställd”.

Prästvigningar

”Av dessa skäl”, tillägger Pagliarani, ”och i den gemensamma medvetenheten om att vi inte kan nå en överenskommelse om läran, verkar det som om det enda vi kan enas om är kärleken till själarna och till Kyrkan”.

Ledaren för FSSPX – som i praktiken inte erkänner legitimiteten i den liturgiska rit framväxt ur den liturgiska reformen – hävdar därför att han inte kan acceptera ”den syn och de mål i vars namn dikasteriet föreslår en återupptagning av dialogen i det nuvarande läget, och inte heller, i samma sammanhang, uppskjutandet av datumet den 1 juli”. Vigseln av nya biskopar fastslås av brödraskapet därför som ”ett konkret behov på kort sikt för traditionens överlevnad”.

Kardinal Fernández uttalande

Vi minns att kardinal Fernández i sitt uttalande den 12 februari sade: ”Heliga stolen har bekräftat att vigningen av biskopar utan påvligt mandat, som har fullständig, universell, omedelbar och direkt ordinarie makt (jfr KHK, kan. 331; Cost. Dogm. Pastor aeternus, kap. I och III) skulle innebära ett avgörande brott med den kyrkliga gemenskapen (schism) med allvarliga konsekvenser för brödraskapet som helhet (Johannes Paulus II, Lett. Ap. Ecclesia Dei, 2 juli 1988 nr 3 och 5c; Pontificium Consilium pro Legis Textibus, Nota esplicativa, 24 augusti 1966, n. 1)”.