Sök

Andliga övningar i Paulinska kapellet Andliga övningar i Paulinska kapellet   (@Vatican Media)

Erik Varden: fastereträttens fjärde reflektion - ”Att bli fri"

På tisdagsförmiddagen höll biskop Erik Varden sin fjärde reflektion i den romerska kyrkans årliga fastereträtt som i år har temat "Upplyst av en dold härlighet”.

Vatican News

Under förmiddagen, tisdagen den 24 februari, tog Paulinska kapellet åter emot påve Leo XIV, kardinalerna och prefekterna för den romerska kurians dikasterier för fortsättningen på fastans andliga övningar, ledda av Trondheims biskop Erik Varden OCSO. Måndagskvällens reflektion över ”Guds skydd” hade med hjälp av Job, påmint om hur man kan söka och finna Gud i sina prövningar, och växa i insikten om att leva i Guds skyddande närvaro, istället för att förhålla oss till Herren som en räddningstjänst vi kontaktar i akutsituationer.

Denna morgon var reflektionens tema ”Att bli fri” i vilken han fördjupade ett avgörande tema för trons liv – friheten – som han sa ”handlar om att älska världen med en korsfäst kärlek, storsint nog att göra oss villiga, förenade med Kristus, att ge våra liv för den, så att den kan bli fri”.

Sammanfattning

Här följer en sammanfattning av den fjärde reflektionen som finns att läsa på biskop Erik Vardens hemsida Coram Fratribus:

“Föreställningen om ”frihet” har blivit omstridd i det offentliga samtalet. Frihet är ett värde som vi alla strävar efter; vi gör motstånd mot allt som hotar att inskränka eller begränsa vår frihet. Därför har frihetens språk blivit ett effektivt retoriskt verktyg.

Påståenden om att en viss grupps frihet är i fara väcker omedelbart upprörda reaktioner på internet. Det kan till och med få människor att samlas på torget.

Olika politiska rörelser i Europa använder i dag frihetens jargong. Det skapar spänningar. Det som en del av samhället uppfattar som ”befriande” upplevs av andra som förtryckande. Motsatta läger formeras, och frihetens fana hålls högt på alla sidor. Bittra konflikter uppstår ur oförenliga program för påstådd frigörelse.

Detta tillstånd innebär en utmaning för kristna. Det är avgörande att klargöra vad vi menar när vi i trons sammanhang talar om att bli fria. Det är just detta som Bernard gör när han kommenterar versen: ”Han skall rädda dig från fågelfångarens snara, och från pesten, som fördärvar.”

För Bernard är det uppenbart att sann frihet inte är ”naturlig” för den fallna människan. Det som verkar naturligt för oss är att få vår vilja fram, att tillfredsställa våra begär och förverkliga våra planer utan hinder, att glänsa och bli beundrade för vårt eget lysande ljus. Bernard tilltalar människan i detta självbedrägeri med en träffande ironi: ”Vad inbillar du dig, du halvbildade? Du har blivit ett djur för vilket jägarna lägger snaror.”

Att vi så lätt snubblar, att vi gång på gång faller i samma gamla fällor trots att vi vet var de finns, är för honom tillräckligt bevis för att vi är ofria – oförmögna att på egen hand stadigt röra oss mot livets sanna mål, utlämnade åt alla slags hinder och distraktioner.

Genom att förankra sin förståelse av frihet i Sonens ja till Faderns vilja genomför Bernard en revolution i vår uppfattning om vad det innebär att vara fri. Kristen frihet handlar inte om att med makt erövra världen; den handlar om att älska världen med en korsfäst kärlek, storsint nog att göra oss villiga, förenade med Kristus, att ge våra liv för den, så att den kan bli fri.

Försiktighet är nödvändig när friheten, tagen som gisslan av makt, manipuleras för att rättfärdiga opersonliga aktörers handlande såsom ”Partiet”, ”Ekonomin” eller till och med ”Historien”. I ett kristet tänkande kan ingen förtryckande politik frikännas genom hänvisningar till ideologisk ”frihet”. Den enda meningsfulla friheten är personlig, och en persons frihet kan inte upphäva en annans.

Att omfatta en kristen idé om frihet innebär att samtycka till lidande. När Kristus säger: ”Stå inte emot den som är ond”, ber han oss inte att acceptera orättvisa. Han visar oss att rättvisans sak ibland bäst tjänas genom att lida för den, genom att vägra möta våld med våld.

Vårt frihetens kännetecken förblir Guds Son som ”utblottade sig själv”.”

23- 27 februari

Från måndagen den 23 februari till och med fredagen den 27 februari hålls två reflektioner per dag: klockan 9 på morgonen, efter Ters (Ora media); samt klockan 17 på eftermiddagen, följd av eukaristisk tillbedjan och vesper.

Sitlarna på de olika reflektionerna är. Den idealistiske Bernard; Guds hjälp; Att bli fri; Sanningens strålglans; Tusen skall falla; Jag skall förhärliga honom; Guds änglar; Den realistiske Bernard; Om urskillning – för att sedan avslutas med den sista meditationen med temat ”Att förmedla hopp”.

Publikationer

Allt som allt rör det sig om 11 reflektioner, under den kommande veckan, som längre fram kommer att publiceras på engelska av bokförlaget Bloomsbury, och på italienska av bokförlaget San Paolo.

24 februari 2026, 10:43