Kardinal Parolin: Organdonation är en kärlekshandling bortom döden

Vatican News

Kardinalstatssekreterare Pietro Parolin besökte den nya dialysenheten på Bambino Gesù barnsjukhus i Rom den 17 februari och talade vid en konferens med titeln ”Givandets kultur”. Han reflekterade över innebörden av att ge i en tid då allt mäts ”i termer av vinst, prestanda och nytta” och ställde frågan: Vad kan vi ge? Mycket – i själva verket kan vi ge allt. Pengar, som när de ges i välgörenhet blir ett ”verktyg för rättvisa”; ett organ, för att bekräfta en kärlek som ”överskrider döden”; och tid, som i dagens hektiska värld blir ”en av de högsta formerna av välgörenhet”. Innan evenemanget besökte kardinalen sjukhusets nyrenoverade dialysavdelning och välsignade den.

Ekonomiska gåvor som ett konkret uttryck för kärlek

”Att ge är ett tyst men oerhört kraftfullt språk genom vilket män och kvinnor uttrycker det bästa av sig själva”, sade kardinal Parolin och påpekade att generositet gör det möjligt för oss att träda ut ur oss själva och öppna oss för andra. Även om givande kan ta många former, är alla till Guds ära när de utförs med ”rena hjärtan och avsikter”.

Ekonomiska gåvor, som ofta betraktas som ”den enklaste och minst andliga” formen, kan ändå bli ett konkret uttryck för kärlek. Jesus själv betonade detta när han påminde om änkan som gav några små slantar i templet – till synes obetydliga, men ändå värdefulla. ”Vi måste lita på Gud, men han verkar genom människor”, sammanfattade kardinalen. Ekonomisk generositet, betonade han, ”återställer värdigheten” och möjliggör framtida vård. Han tackade alla som stöder sjukhuset Bambino Gesù och påpekade att de inte bara visar generositet utan också deltar i en ”uppgift som handlar om omsorg och hopp, om att värna om liv och värdighet”.

Organdonation: Att gå bortom lidandet

Vatikanens statssekreterare övergick sedan till organdonation, en särskilt betydelsefull handling på dialysavdelningar. Det återspeglar Jesu ord: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Denna gärning får en än djupare betydelse när en förälder, mitt i det ”oerhörda lidandet” av förlusten, kan skapa ”liv, hopp och en framtid” för andra – övervinna förtvivlan och ge ett annat barn ”chansen att växa upp”. ”Människans liv är relationer och gemenskap; i en donerad kropp slår ett hjärta som inte ger upp inför döden”, sade kardinal Parolin.

Gåvan av tid i en hektisk värld

Avslutningsvis talade kardinalen om en gåva som är tillgänglig för alla: tid. ”Att kunna lyssna, att följa med, att stanna vid någons sida. Att säga till någon: du är viktig för mig.” Han pekade på de många volontärer som tyst hjälper patienter och familjer och förkroppsligar liknelsen om den barmhärtige samariern – att stanna, närma sig och visa omtanke. Kardinal Parolin tackade också läkare, sjuksköterskor och vårdpersonal, vars yrken är sanna kallelser som kräver en kombination av ”teknisk skicklighet och medmänsklighet”.

Varje vårdinsats, sade han, är ett ”konkret svar på Jesu bud: Jag var sjuk och ni besökte mig, vilket främjar en broderskap som blir ett konkret stöd och vänskap snarare än bara teori. Kardinal Parolin upprepade att ”en civilisations kvalitet mäts efter dess förmåga att ta hand om de svagaste” och påminde om att varje gåva har en djup sanning i grunden: att erkänna att vi själva har fått allt som en gåva.

Samueles vittnesbörd

Sjuttonårige Samuele Galimberti, som innan han fick en njurtransplantation genomgick både peritonealdialys och hemodialys, delade också med sig av sitt vittnesbörd. Den krävande behandlingen tvingade honom att tillbringa större delen av sin tonårstid – en ålder då man normalt umgås med vänner utan bekymmer – främst på sjukhus, inklusive sin första dag i gymnasiet. Den psykiska påfrestningen fick honom att förlora hoppet, tills det efterlängtade ”samtalet om en njure” kom. Från det ögonblicket började ett ”nytt liv”. Samuele växte 30 centimeter, gick upp i vikt och nådde framgångar inom idrotten. I augusti förra året blev han världsmästare på 5 000 meter vid World Transplant Games i Tyskland. Ändå har han inte glömt dem som hjälpte honom. ”Varje kväll ber jag två gånger – en gång till Gud och en gång för min donator, som är min skyddsängel. Han räddade mitt liv”, berättade han.

Som avslutning på evenemanget påminde sjukhusets vd om att ”investera i barn” representerar ”det verkliga välbefinnandet i ett samhälle” och uttryckte hopp om ett ”kvalitativt språng” för att övervinna den rådande ”vinstkulturen”.