Årets Vesak-budskap uppmanar buddhister och kristna att vara ”fredens hantverkare”

Vatican News

Inför den buddhistiska högtiden Vesak har Dikasteriet för Interreligiös Dialog offentliggjort sitt årliga budskap till buddhistiska samfund världen över. Där uppmanas kristna och buddhister att tillsammans vandra på vägen mot vad som beskrivs som en ”obeväpnad och avväpnande fred”.

Budskapet är undertecknat av kardinal George Jacob Koovakad, prefekt för dikasteriet, och dess sekreterare, monsignore Indunil Janakaratne Kodithuwakku Kankanamalage. Det innehåller både hälsningar inför det heliga Vesakfirandet och en reflektion över fred i en tid präglad av krig, splittring och växande misstro.

Vad är Vesak?

Vesak är en av de viktigaste högtiderna i den buddhistiska kalendern. Den högtidlighåller Siddhartha Gautamas – Buddhas – födelse, upplysning och inträde i det slutliga nirvana.

Högtiden firas inom buddhistiska traditioner över hela världen – från theravadabuddhistiska samhällen i Sri Lanka och Sydostasien till mahayana- och vajrayanatraditioner i Östasien och Himalayaområdet. Det är en tid för bön, reflektion, medkänslans handlingar och förnyat engagemang för Buddhas lära.

Även om olika buddhistiska traditioner närmar sig upplysning och nirvana på olika teologiska sätt, förblir Vesak ett gemensamt firande av Buddhas liv, uppvaknande och bestående andliga arv.

Eftersom högtiden följer månkalendrar varierar firandet mellan olika länder. På många platser varar själva högtidsdagen endast en dag, även om böner och ceremonier ofta fortsätter under flera dagar, särskilt i kloster och tempel.

I sitt budskap betonar dikasteriet betydelsen av dessa praktiker. Fred, heter det, är inte bara en politisk strävan eller frånvaron av väpnad konflikt, utan något som börjar i människans hjärta.

Med hänvisning till påve Leo XIV:s budskap för Världsfredsdagen 2026 citeras följande ord: ”Freden existerar; den vill bo inom oss. Den har den milda kraften att upplysa och vidga vårt förstånd; den står emot och övervinner våldet.”

Även när den är skör, fortsätter budskapet, måste freden skyddas ”som en liten låga hotad av hatets och fruktans stormar”.

Mot bakgrund av pågående krig, växande etnoreligiös nationalism och det som dikasteriet beskriver som ”missbruk av religion” varnar texten för att mänskligheten riskerar att falla in i ”en farlig cykel av misstänksamhet och fientlighet”.

I ett sådant klimat har religiösa traditioner ett särskilt ansvar – inte att fördjupa splittringar utan att hela dem.

Budskapet tillägger att ”godheten verkligen är avväpnande”, kapabel att bryta ”misstankens kretslopp” och öppna ”vägar där inga verkade möjliga”.

Buddhistisk tradition

Bland de buddhistiska texter som citeras finns särskilt vers fem i Dhammapada, en av de mest lästa samlingarna av Buddhas ord. Dhammapada ingår i Palikanon – theravadabuddhismens grundläggande skrifter – och samlar korta undervisningar om visdom, etik och vägen till befrielse.

Versen som citeras lyder:

”Hat stillas aldrig genom hat; endast genom icke-hat stillas hatet.”

Passagen speglar ett återkommande tema i buddhistisk undervisning: att vrede upprätthåller lidandet, medan medkänsla och inre disciplin kan bryta dess kretslopp.

Budskapet hänvisar också till Metta Sutta, en av de mest kända texterna inom buddhismen och en grundläggande skrift om kärleksfull vänlighet. Ordet ”metta” syftar på en universell välvilja – en osjälvisk kärlek riktad till alla levande varelser utan åtskillnad.

”Låt ingen bedra någon annan eller förakta någon varelse”, säger texten. ”Låt ingen genom vrede eller illvilja önska skada åt någon annan.”

Metta Sutta reciteras traditionellt både i kloster och i hem och har en viktig plats i buddhistisk bön och meditation. Den uppmanar de troende att odla medkänsla även mot dem som kan uppfattas som fiender.

Kristen tradition

Dikasteriets budskap ställer sedan dessa läror sida vid sida med Kristi ord i Matteusevangeliet: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er” samt ”Saliga är de som skapar fred”, och framhäver vad det ser som en djup andlig samklang mellan buddhism och kristendom.

”Båda traditionerna sammanfaller”, säger budskapet, ”i att peka mot en fred som levs – en fred som avväpnar hjärtan innan den avväpnar händer.”

I stället för att förstå fred enbart som något som påtvingas utifrån pekar budskapet på en inre förvandling som kan omforma själva samhället.

Religiösa ledare kallade till dialog

Budskapet understryker vidare att en sådan fred kräver mer än symboliska gester eller diplomatiskt språk. Religiösa ledare är kallade att föra ”autentiska samtal och verka som försoningens aktörer”, medan de troende själva uppmanas att vara ”fredens hantverkare”.

Denna kallelse blir särskilt angelägen i en tid då religion ibland används för att rättfärdiga uteslutning eller våld. Dikasteriet varnar för tystnad och likgiltighet och uppmanar samfunden att inte bli medskyldiga genom rädsla.

I stället bör varje religiös gemenskap bli en plats ”där fientlighet övervinns genom mötet, där rättvisa praktiseras och där förlåtelse värdesätts.”

Fredens inre dimension

Budskapet avslutas med att betona fredens inre dimension. Med hänvisning både till buddhistisk kontemplativ praktik och kristen bönetradition pekar texten på tystnad, kontemplation, tålamod och dagliga handlingar av vänlighet som den grund på vilken fred byggs.

Freden, säger dikasteriet, vårdas inte bara genom internationella förhandlingar eller offentliga deklarationer utan också i vanliga mänskliga relationer – i vägran att hämnas, i modet att förlåta och i beslutet att hoppas även när en försoning verkar omöjlig.

”Fred är inte en illusion eller ett avlägset ideal”, står det i budskapet. ”Det är en verklig möjlighet som redan finns inom räckhåll och väntar på att tas emot och delas.”

Avslutningsvis förnyar dikasteriet för Interreligiös Dialog sitt hopp om att buddhister och kristna alltmer tillsammans ska ”vittna om denna avväpnande fred” – en fred som kan hela sår, återställa brutna relationer och öppna nya horisonter för mänskligheten.