Präster och lekmän inom FSSPX - praxis för återinträde i den katolska kyrkan

Vatican News

För återinträde i den katolska kyrkan efter den schismatiska handlingen den 1 juli behövs ingen upprepning av det som skedde med de särskilda kommissionerna, såsom tidigare i fallet ”Ecclesia Dei”, eftersom dikasteriet för trosläran redan har utarbetat en praxis både för präster och för lekmän, där stiftsbiskoparna och ledarna för de brödraskap som följer den gamla riten och är förenade med Rom direkt involveras. Instruktionerna överlämnas under dessa dagar via nuntierna, såsom redan meddelats i den förklarande noten som dikasteriet publicerade den 2 juli.

Försoning för präster

Den praxis som dikasteriet för trosläran följer, med verkan från och med den 1 juli 2026, innebär att en präst som har beslutat att lämna Prästbrödraskapet Sankt Pius X, och som är beredd att acceptera Andra Vatikankonciliet och novus ordo Missae:s legitimitet, även om han är knuten till den gamla riten, måste ”finna en biskop (stiftsbiskop, högre överordnad för religiösa institut av påvlig rätt av klerikal karaktär och för sällskap för apostoliskt liv av påvlig rätt av klerikal karaktär osv) som är villig att ta emot honom ad experimentum”.

Därför måste prästen ”personligen skriva ett brev till påven, i vilket han presenterar sig och ber om upphävande av de censurer som ålagts honom på grund av att han mottagit prästvigningen av en exkommunicerad eller irreguljär biskop, eller på grund av att han, efter att ha blivit giltigt och legitimt vigd, senare anslutit sig till Prästbrödraskapet Sankt Pius X”.

Bekännelse av tron och villkor för medlemsskap

Prästen måste dessutom bifoga intyget om prästvigningen samt, undertecknade och daterade, ”Professio fidei och Formula adhaesionis, daterade och undertecknade”. Det rör sig om en bekännelse som sammanfattar den katolska trons innehåll och villkor för medlemsskap genom vilken prästen lovar trohet mot påven och förbinder sig att inte offentligt angripa honom och hans läroämbete.

Den omfattar läran i punkt 25 i konciliets dogmatiska konstitution ”Lumen gentium” om anslutning till kyrkans läroämbete. Den förklarar dessutom att man anser att mässan är giltig när den firas enligt de riter som utfärdats av Paulus VI och Johannes Paulus II och att man ansluter sig till bestämmelserna i den kanoniska rättsordningen som utfärdats av Johannes Paulus II.

Prästen ska låta den ordinarie biskopen skicka dokumenten (brevet med intyget, trosbekännelsen och anslutningsformeln), ”vilken i följebrev ska uttrycka sin beredvillighet att ta emot honom ad experimentum i sitt stift eller i sitt institut”. Så snart dokumenten mottagits från den ordinarie biskopen utfärdar dikasteriet ett reskript om upphävande av sanktionerna, varigenom den ordinarie biskopen bemyndigas att ta emot den sökande prästen ”för en provperiod på minst ett år och högst tre år, varefter hans inkardinering kan genomföras”.

Försoning för lekmän

Denna praxis, förklarar dikasteriet, ”rör frågan om förmågan att tillräknas ansvar eller graden av subjektivt ansvar hos de lekmän som formellt anslutit sig till eller besöker Prästbrödraskapet Sankt Pius X och som begär att få träda in i full gemenskap med den katolska kyrkan”.

Att lägga på straff för lekmän som tillhör Prästbrödraskapet Sankt Pius X kan inte ”antas automatiskt, utan måste bedömas från fall till fall”.n”Eftersom ansvar kräver full insikt och medvetet samtycke” står det i dokumentet från dikasteriet för trosläran, och exempel på bevisad straffbarhet kan avse: lekmän som ingår i tredjeorden inom Prästbrödraskapet Sankt Pius X; lekmän som regelbundet deltar i Prästbrödraskapet Sankt Pius X:s gudstjänster och formellt delar dess läromässiga ståndpunkter”.

Den praxis som ska följas

Det eventuella förfarandet för lekmän som tillhör Prästbrödraskapet Sankt Pius X, vilka har ålagts en påföljd och som ansöker om att träda in i full gemenskap med den katolska kyrkan, ”innebär en formell handling som uttrycker fullständig anslutning till läran och lydnad mot den katolska hierarkin, under den lokala ordinarie biskopens jurisdiktion, som är garant för enheten inom den lokala kyrkan”. Därför måste en lekman som har beslutat att lämna Prästbrödraskapet Sankt Pius X till sin biskop överlämna en daterad och undertecknad Professio fidei och en daterad och undertecknad Formula adhaesionis. ”När dokumentationen har mottagits kommer den lokala ordinarien att ta emot lekmannen inom den tidsram och på det sätt som han anser vara mest lämpligt”.

Lekfolk som inte kan hållas ansvariga

I dokumentet preciseras att ”följande ska inte anses vara ansvariga: lekfolk som har besökt Prästbrödraskapet Sankt Pius X enbart av liturgiska eller andliga skäl; lekfolk som, trots att de är medvetna om spänningarna med Heliga stolen, inte förkastar kyrkans läroämbete eller påvens auktoritet”. När det gäller de sistnämnda räcker det att de vänder sig ”till en präst i full gemenskap, med beslutet att i framtiden inte längre uppsöka Prästbrödraskapet Sankt Pius X”.