Angelus. Påven: Ena nästankärlek med ordets förkunnelse
Översättning Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Nästankärlek och förkunnelse, detta var den förste martyren sankt Stefanos - det sa påven Franciskus i sin reflektion innan angelusbönen på juldagen 2022. Han uppmanade till att be den nyfödde Jesus om gåvan att kunna förlåta medmänniskorna. Här följer påvens ord i sin helhet på svenska.
Kära systrar och bröder, goddag. God helg!
Igår firande vi Herrens födelse och liturgin och, för att hjälpa oss att bättre ta emot honom, förlängs firandet med åtta dagar fram till den 1 januari. Men förvånansvärt nog minns vi några heliga martyrers dramatiska gestalter. Idag, till exempel, sankt Stefanos, den första kristna martyren; i övermorgon de heliga oskyldiga barnen i Betlehem som läts dödas av kung Herodes av rädsla för att Jesus skulle frånta honom tronen (jfr Matt 2:1-18). Kort sagt verkar liturgin vilja ta ifrån oss en värld av ljus, luncher och presenter som vi kan slå oss till ro i under dessa dagar. Men varför?
För att Jesu födelse inte är en saga om en kungs födelse, utan Frälsaren har kommit, som befriar oss från det onda genom att ta på sig vårt onda: egoism, synd och död. Och martyrerna är dem som liknar Jesus mest. Ordet martyr betyder just vittne: martyrerna är vittnena, det vill säga bröderna och systrarna som genom sina liv visar oss Jesus, som har övervunnit det onda genom barmhärtighet. Och även idag är martyrerna många, fler än den första tidens. Låt oss idag be för dessa förföljda bröder och systrar, som vittnar om Kristus. Men låt oss fråga oss: vittnar jag om Kristus? Hur kan jag bli bättre på det? Just sankt Stefanos kan hjälpa oss.
Först och främst säger Apostlagärningarna oss att han var en av de sju diakonerna som församlingen i Jerusalem vigde för tjänst vid utspisningen, det vill säga för nästankärleken (jfr 6:1-6). Det betyder att han inte gav sitt första vittnesbörd i ord, utan genom kärleken med vilken har tjänade de mest behövande. Men Stefanos begränsade sig inte till detta biståndsarbete. Han talade om Jesus med dem som han mötte: han delade med sig av tron i ljuset av Guds ord och apostlarnas undervisning (jfr Apg 7:1-53.56). Detta är den andra dimensionen i hans vittnesbörd: ta emot Ordet och kommunicera dess skönhet och berätta om hur mötet med Jesus förändrar livet. Detta var viktigt för Stefanos, som inte lät sig avskräckas av förföljarnas hot, inte ens när han såg att det började gå illa (jfr vers 54). Nästankärlek och förkunnelse, detta var Stefanos. Men hans största vittnesbörd är ett ytterligare annat: det att kunna ena nästankärleken och förkunnelsen. Han lämnade det till oss i dödsstunden, då han följde Jesu exempel och förlät sina mördare (jfr v. 60; Luk 23:34).
Detta är alltså svaret på frågan: vi kan förbättra för förkunnelse genom nästankärlek till våra syskon, trohet till Guds Ord och förlåtelse. Nästankärlek, Ordet och förlåtelse. Det är förlåtelsen som säger oss om vi verkligen praktiserar kärleken till de andra och om vi lever efter Guds Ord. För-låtelse är just, som ordet i sig antyder, en större gåva, en gåva vi ger till andra för att vi tillhör Jesus, förlåtna av honom. Låt oss tänka på vår egen förmåga att förlåta. Under dessa dagar kanske vi, bland många andra möter några personer som vi inte har kommit överens med, som har sårat oss eller som vi aldrig har lyckats ha någon relation med. Låt oss be den nyfödde Jesus om budskapet om ett hjärta som kan förlåta: vi behöver alla ett hjärta som förlåter! Låt oss be Herren om denna nåd: Herre, att jag lär mig att förlåta. Vi ber om styrkan att be för den som har gjort oss illa och sårat oss och ta steg mot öppenhet och försoning. Må Herren ge oss denna nåd idag.
Och må Maria, martyrernas drottning, hjälpa oss att växa i nästankärleken, kärleken till Ordet och förlåtelsen.
