Angelus. Petrus och Paulus förkroppsligar kyrkans enhet i mångfalden
Vatican News
Måndagen den 29 juni bad påven Leo XIV Angelus tillsammans med pilgrimer på Petersplatsen, då kyrkan firade de heliga apostlarna Petrus och Paulus högtid.Påven sade i sin reflektion innan bönen att högtiden påminner om det band som förenar kyrkan i Rom med alla andra kyrkor över hela världen ”i en gemenskap av tro och kärlek”.
Tjänst för det mänskliga livet
Petrus och Paulus martyrdöd i Rom sade påven fungerar som ett sigill på Nya testamentet och avslöjar djupet i Guds kärlek i Jesus Kristus. ”Det är genom deras ord och deras martyrskap”, sade han, ”som Kristi evangelium så att säga har slagit rot i Rom och just här, i romarrikets huvudstad, uppenbarat sin kraft att förnya genom en ny kunskap om Gud och om varje människas oändliga värdighet, en ny förståelse av makt – inte som herravälde, utan som tjänst för det mänskliga livet.”
Jesus kallelse att följa honom genljuder fortfarande från huvudstäderna till de mest avlägsna trakterna genom dem som har valt att svara på hans kallelse, sade påven. Genom att fira Petrus och Paulus tar vi vår del i Jesu eget uppdrag, eftersom Guds nåd lyser i våra liv när vi lever som ofullkomliga men förlåtna syndare. Påve Leo XIV reflekterade sedan över skillnaderna mellan Petrus och Paulus som människor.
En enda helhet
”De hade olika bakgrund, uppväxt och personlighet, inte bara före utan även efter att de fått sin kallelse, för att den ende Herren skapade dem inte lika”, sade påven.Genom sina olikheter förkunnade Petrus och Paulus evangeliet med sina egna röster, vilket evangeliet framhåller som en väsentlig del av det glada budskapet. ”Inom apostlarnas kollegium var Petrus och Paulus inga motståndare”, sade han. ” Tvärtom blev de i viss mening symbolen för de många andra olikheter som den ende Anden förenar till en enda helhet.”
Roms två skyddshelgon, tillade påven, upplevde utmaningarna med gemenskapen och tjänade och förkunnade den ändå som ”ett sakrament för det gudomliga livet”. ”Deras vittnesbörd”, sade han, ”har på ett avgörande sätt bidragit till att säkerställa att den kristna närvaron i historien inte är inriktad på herravälde, utan på tjänande, enhet och försoning. ”
Påve Leo XIV:s bön
Slutligen bad påven Leo XIV:
Må Herren, genom de heliga Petrus och Paulus förbön, skänka oss att alltmer uppskatta kyrkans katolicitet, att erkänna dess värde i tjänsten för det broderliga mötet mellan människor och folk, att undvika det som urholkar eller skadar gemenskapen, och att uthålligt fortsätta på den ekumeniska vägen och i en uppmärksam och uppriktig dialog med alla.
Må Maria, apostlarnas drottning, alltid beskydda Guds folk, i Rom och i hela världen. om de heliga Petrus och Paulus förböner hjälpa Kyrkan att erkänna sin ”katolicitet”, som är universell enhet i mångfald.
